#164

Tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Du kan betrakta det här som en liten skattekista, något annat än en rekommendationsalgoritm, en samling av det intressantaste, mest överraskande och underhållande som jag råkat se på sistone. Ibland skriver jag också en kort kommentar eller lite dagboksanteckningar, oftast inte.

Hoppas du gillar och trivs! Önskemål och annan respons tas alltid emot med tacksamhet.

Eftersom nyhetsbrevet kräver otippat mycket tid får du gärna bli prenumerant så att jag vet att någon faktiskt också läser det här.

Mina funderingar och bästa rekommendationer från den senaste tiden:
1. Varför känns vissa tystnader så plågsamma medan andra är helt naturliga eller till och med njutbara? Filosofen Rebecca Roache har skrivit en underbar essä om obekväma tystnader. Den här finns på Aeon. Roache skriver bland annat om David Lewis, en filosof som var känd för sina långa, obekväma pauser i samtal. Han gjorde inte det för att vara otrevlig utan för att han faktiskt tänkte efter innan han svarade. Men för samtalspartnern kunde de här tystnaderna förstås ändå kännas plågsamma. Roache förklarar hur vi följer kulturellt präglade normer om längden på pauser och vad man bör säga i ett samtal. Essän lyfter också fram hur vi ofta bekymrar oss för att tystnader ska feltolkas eller oavsiktligt avslöja något vi försöker dölja. Härlig text!

2. Förklaringen till att det här brevet skickas ut på en måndag är enkel. Jag började äntligen läsa Vincenzo Latronicos otroligt underhållande miniroman Perfection och läste faktiskt hela boken på en gång. Vilken oerhört läcker beskrivning av ett par digital nomads i Berlin som gentrifieras i hisnande takt. Latronico skildrar huvudpersonernas liv med en stil som är både sval och sylvass. Inga dialoger, bara observationer. Romanen beskriver hur svårt det är att leva ett meningsfullt liv i en värld där konsumtion och självförverkligande ständigt blandas ihop. Den här handlar om senkapitalism, plattformsekonomi och den oändliga törsten för nya erfarenheter som sedan kan förvandlas till inlägg på sociala medier. Vi får hoppas att jag lyckas övertala de övriga medlemmarna i min bokcirkel att läsa den här för jag måste helt enkelt få dissekera den här i gott sällskap. En smart och ironisk liten bok. Varm rekommendation!

3. Medan vi är inne på litteratur råkade jag se James Foltas text på Lit Hub som handlar om sommarens stora boktrend, nämligen att läsa massiva böcker, riktiga tegelstenar. Tydligen vill väldigt många läsa långa romaner eller tjocka fackböcker under ledigheten. Jag skulle också egentligen läsa en bok på närmare 700 sidor, men den får vänta till augusti. Vad säger ni?

4. Emellanåt kan jag tycka att det är meningslöst att det dyker upp nya mikrotrender var och varannan vecka. Att de här trenderna eller samhällsföreteelserna dessutom härstammar från USA innebär att de sällan gäller i Norden. På jobbet blev det trots det snack om micro retiring och jag fick i uppdrag att kika lite närmare på detta så jag kommer eventuellt att återkomma till det här senare. Till dess kan ni klicka in er på Fast Company där Kimanzi Constable förklarar varför generation Z föredrar att ta små pauser från arbetslivet med 12–18 månaders mellanrum. Det handlar alltså inte om semester. På grund av de ständigt ökande levnadskostnaderna är den här trenden förstås inte alls tillgänglig för särskilt många amerikaner (eller nordbor heller för den delen).

5. Som väntat har NYTimes (€) stora filmprojekt skapat en hel del diskussion och debatt. Tidningen bad 500 inflytelserika personer inom filmindustrin rangordna årtusendets hittills bästa filmer. Tycker Thom Waite lägger fram flera bra synpunkter i sin text på Dazed. På samma sätt som Spotify Wrapped har det blivit en performativ syssla att se på film. Medan rangordningar i sig inte är någon nyhet förstärker Letterboxd och dylika trenden där man lägger mer tid på att kurera en snygg topplista över favoritfilmerna än att faktiskt kolla på film. Bra text!

“ … users labour over the curation of their own perfect lists for the public vote, conscious of the image they’re projecting to their audience, even if it’s just their close friends. And there are a lot of factors to take into consideration. Like: what’s the perfect ratio of arthouse classics to semi-ironic pulp? Which David Lynch masterpiece best conveys your deep and abiding fandom? Clearly not the omnipresent – and therefore painfully “basic” – Mulholland Drive. On that note, is it possible to find a collection of films so niche that a film bro won’t call you “basic” online? (No.) Where do you draw the line between a love of “underappreciated gems” and plain old bad taste? What posters look nice together in an Insta story?”

6. Det är ett tag sedan jag senast skrev något om psykedelia, mer specifikt psykedelia i terapeutiskt syfte. Visar sig att också uppdraget som trippsittare/psykoterapeut kan delegeras åt Chat GPT, åtminstone om vi ska tro på Webb Wright på MIT Tech Review. (Nej, han är inte en robot utan en levande människa. Ja, jag måste kolla upp saken.) Så i stället för att betala etablerade psykoterapeuter tusentals dollar för behandlingen kan man i stället ta psilocybin hemma och chatta med TripSitterAI eller en AI-shaman (!!!) om trippen börjar kännas alltför jobbig. Förutom att jag tycker det är förkastligt att ersätta terapeuter med AI har jag svårt att tänka mig något mer skrämmande än en AI-shaman, särskilt om man råkar vara påverkad.

7. En rekommendation på finska. Suomen Kuvalehti (€) står för den överlägset bästa journalistiken i Finland och det finns flera ypperliga texter jag kunde rekommendera från den senaste tiden, men väljer den här gången Tuija Siltamäkis reportage om finländarnas alkoholkonsumtion. Trots att alkoholkonsumtionen sjunkit stadigt under de senaste åren är andelen finländare som regelbundet dricker sig fulla fortfarande lika stor, ungefär en femtedel. Finns det några unika särdrag som kan förknippas med finländarnas berusningstillstånd? Kanske. Den här var både informativ och kul.

8. Tidigare under våren skrevs det ganska mycket om Graydon Carters memoarer där han skrev om glansdagarna på Vanity Fair. Nu är NYTimes-reportern Michael Grynbaum aktuell med sin fackbok som handlar om tidningshuset Condé Nast. Givetvis har NYTimes (€) passat på att publicera ett smakprov och utifrån det verkar den här boken vara perfekt semesterläsning för alla som jobbar inom media. Innehåller till exempel intressanta detaljer som att på 1920-talet hade fotografen Edward Steichen en årslön motsvarande 650 000 dollar och att Wireds före detta chefredaktör Katrina Heron fick “av misstag” ett räntefritt bolån av sin arbetsgivare.

9. Och på tal om Vanity Fair (€) gillade jag Karen Valbys personporträtt på Pedro Pascal. I ärlighetens namn, hur mycket vet vi egentligen om Pascal? Liksom om hans liv innan han blev internets daddy of choice? Den här är läsvärd.

10. De som har läst nyhetsbrevet under en längre tid känner till min stora kärlek för NYTimes-kritikern Wesley Morris. Han har en ny podd, Cannonball. Den handlar om populärkultur och analyserar händelser och fenomen med samma skärpa och djup som underbara Still Processing. Det första avsnittet handlar om Bruno Mars, den andra om P Diddy-rättegången. Väldigt bra funderingar kring manlighet och sk. problematiska idoler. Länken tar dig till NYTimes men podden hittas där var poddar brukar finnas.

Avslutningsvis några snabba:
Skinny mustasche.
***
Årets sommarplåga? Här kommer tio kandidater.
***
Arkeologer upptäckte en 3 500 år gammal stad i Peru.
***
Varje dag dricker världens befolkning två miljarder koppar kaffe (€).
***
Dejtingapp som matchar folk utifrån deras sökhistorik (€).

Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.

Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant och berätta om nyhetsbrevet för dina vänner och bekanta.

Överraskningslänk för att du orkade läsa så här långt.