#163

Tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Du kan betrakta det här som en liten skattekista, något annat än en rekommendationsalgoritm, en samling av det intressantaste, mest överraskande och underhållande som jag råkat se på sistone. Ibland skriver jag också en kort kommentar eller lite dagboksanteckningar, oftast inte.

Hoppas du gillar och trivs! Önskemål och annan respons tas alltid emot med tacksamhet.

Eftersom nyhetsbrevet kräver otippat mycket tid får du gärna bli prenumerant så att jag vet att någon faktiskt också läser det här.

Vad har jag sysslat med på sistone? Jag har bland annat intervjuat Arthur C. Brooks om lycka, Internationella Rödakorskommitténs president Mirjana Spoljaric Egger om Gaza och så skrev jag också en kommentar om författare som migrerar till Substack. (Brooks publicerades också i Sverige om du hellre läser DN.)

Mina funderingar och bästa rekommendationer från den senaste tiden:
1. Tro mig, jag är väldigt medveten om hur fjantigt det är att beskriva en text skriven av Knausgård som det intressantaste jag läst på länge. Men nu råkar det bara vara så att jag gillade Karl Oves essä i Harpers väldigt, väldigt mycket. Den handlar om paradoxen som den digitala världen skapar. Så gott som allting är tillgängligt i ett digitalt format, vi kan observera nästan vad som helst över nätet. Men samtidigt växer avståndet till världen, allting känns på något sätt mer avlägset och frånvarande. Medan vi i princip kan betrakta allt online är det lätt att förlora kontakt och växelverkan med så många verkliga ting.

2. Coleman Spilde är inne på lite samma spår i sin text i Salon. Spilde är en erfaren kulturskribent och kritiker, men trots det kämpar han med samma problem som vi alla. Det finns ett oändligt flöde av ”innehåll” online, men samtidigt känns det omöjligt att hitta något intressant att kolla på. Fragmenteringen av medielandskapet i kombination med dålig UX-design och usla rekommendationsalgoritmer skapar den här känslan av att det inte finns något bra på strömningstjänsterna. Det här innebär i och för sig att det finns ett större behov än någonsin för skickligt kurerade rekommendationer.

3. Jag tycker Kyla Scanlon har gjort en intressant observation om det moderna livet, nämligen hur friktion bidrar till att det uppstått tre olika världar. Det finns den fysiska världen som är full av friktion, där vi måste anstränga oss på olika sätt för att ta oss fram. Det finns också den digitala världen där det egentligen inte finns någon friktion alls, allting är slätt och flyter på. Och så finns det den kurerade världen där vi kan betala för att avlägsna friktionen. Vi kan betala en månadsavgift för en premiumversion av en tjänst, till exempel. Det blir lockande att tillbringa flera timmar scrollande på telefonen för att allting är så sömlöst och man kan bara luta sig tillbaka och glida fram i olika flöden. För övrigt är det här med betydelsen av friktion något som den koreanska filosofen Byung-Chul Han talat om sedan mitten av 2010-talet.

4. Vad händer om majoriteten av människor slutar läsa (böcker, längre texter, nyheter)? Gillade Joshua Rothmans kolumn i The New Yorker (€)¹. AI-genererade sammanfattningar och syntetiska röster kan vara väldigt användbara i många avseenden, men något grundläggande ändrar i vår kultur om allt fler människor huvudsakligen tar till sig information i audioformat. Som Rothman konstaterar i sin text är det här ännu inte ett ”problem”, men läget kan se väldigt annorlunda ut om ett årtionde. Den här var bra!

5. Reuters Institute har igen studerat nyhetskonsumtionen i 28 olika länder. 79 procent av deltagarna i studien uppgav att de inte vill ha pushnotiser från nyhetsappar. Till och med 43 procent hade aktivt stängt av notifikationerna. Samtidigt som antalet pushnotiser ökat markant växer också antalet människor som inte vill ta del av de här notiserna. Det här är förstås ett problem för många redaktioner, inte minst med tanke på att AI-sammanfattningarna i praktiken dödat Googletrafiken till olika nyhetssajter. Intressant text av Michael Savage i The Guardian, här kan du läsa Reuters Institutes rapport i sin helhet.

6. Ni har säkert fäst uppmärksamhet vid det här. Nämligen att marknadsföringskampanjerna för diverse stora kulturhändelser ser annorlunda ut än förut. Tidigare kunde man räkna med artiklar i traditionella medier, tänk NYTimes, Rolling Stone och GQ. Sedan kanske världsstjärnorna besökta några amerikanska morgonsoffor och talkshows. Numera ingår Chicken Shop Date, Criterion Closet och poddar som Call Her Daddy och This Past Weekend With Theo Von i marknadsföringskampanjerna. Kanske man också passar på att svara på Buzzfeeds frågor medan man leker med ett gäng hundvalpar eller kattungar. Nicholas Quah skriver på Vulture (€) om den här utvecklingen och varifrån den härstammar.

7. Jo Ellison skriver i FT (€) om telefonsamtal, specifikt att ringa upp en vän strax före läggdags. Majoriteten av all min kommunikation sker via text och det är synd. Så mycket av alla livsviktiga nyanser faller bort och jag är inte särskilt bekväm med att kommunicera med hjälp av emojis. Målsättning för resten av året: fler telefonsamtal, färre chattmeddelanden.

8. Och på tal om kommunikation per text. Amelia Tait skrev i slutet av maj en härlig text i The Guardian om hur sms blivit en allt viktigare del av många serier och filmer. Hon har bland annat intervjuat manusskribenter som har i uppdrag att skriva de olika karaktärernas meddelanden. Tydligen är det här något som publiken stör sig på väldigt mycket, om chattarna inte känns äkta, trovärdiga eller rätta. Riktigt kul text!

9. Trots att det har gått 26 år sedan Carolyn Bessette Kennedy omkom i en flygolycka betraktas hon fortfarande som en viktig stilikon. Därför har det varit så spännande att följa uppståndelsen kring Ryan Murphys nyaste serie som handlar just om JFK jr och CBK. Lauren Cochrane skriver i The Guardian om hur CBK:s fans upptäcker varje lilla misstag som seriens stylister gjort. Till och med CBK:s hårstylist har deltagit i debatten och påpekat att skådespelaren Sarah Pidgeon har fel hårfärg.

10. Nästan en tredjedel av den vuxna befolkningen i USA har tatueringar. Den främsta orsaken att tatuera sig är att uppmärksamma någon eller något viktigt. Tydligen har det blivit populärt bland föräldrar att tatuera något som ens barn har ritat. Tattoodles (tattoo+doodle) är populära framför allt bland pappor. Intressant text i GQ (€) av Jay Deitcher.

Avslutningsvis några snabba:
Rave i bastun.
***
Kryddig vattenmelon.
***
Därför blir fingertopparna skrynkliga när vi badar.
***
Trettio år senare är JPEG fortfarande det huvudsakliga bildformatet online.
***
Folk som rengör statyer (€).

Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.

Överraskningslänk för att du orkade läsa så här långt.

1. Jag har slutat med gåvolänkar eftersom olika medier har så olika policyn. Om du vill läsa en artikel som ligger bakom en betalvägg kan du skicka ett dm. (Eller använda Archive Today.)