124
Det blir sällan bra när en kolumn eller ett inlägg börjar med att skribenten konstaterar att hen lyssnat på ett intressant poddavsnitt eller läst en artikel som väckt tankar. Ingen bryr sig. Länka då till poddavsnittet eller artikeln och skriv om något annat i stället.
Men det senaste avsnittet av Search Engine var alldeles exceptionellt bra och jag hoppas att så många som möjligt orkar lyssna på det. PJ Vogt diskuterar den så kallade medieapokalypsen med Ezra Klein. Själv tyckte jag det här var så bra att jag till och med lyssnade två gånger.
Bland annat säger Klein att det moderna medielandskapet tvingar oss att uppdatera sättet hur vi navigerar på nätet och tar till oss information och nyheter. Det här fick mig att tänka på ett inlägg som jag skrev i november 2022 om avsiktlig ignorans. Så veckans nyhetsbrev består av en redigerad version av den texten. Om det låter ointressant kan du scrolla ner till rekommendationerna.
—
En av de bättre texterna jag läst nyligen är den här artikeln av Kozyreva et al. om hur var och en kan bli bättre på att undvika onyttig och skadlig information på nätet. Inom psykologi och kognitionsvetenskap finns ett koncept som heter avsiktlig ignorans (deliberate ignorance) och författarna till artikeln presenterar ett koncept som vi kan kalla kritisk ignorans (critical ignoring).
I sociala medier och på internet i allmänhet är flödet av information oändligt och det är fullständigt omöjligt för oss att ta till oss all information som finns tillgänglig. Kozyreva et al. anser att utöver att människor behöver vara digitalt läskunniga och källkritiska behövs ytterligare en egenskap, nämligen förmågan att ignorera och motstå missvisande men kognitivt lockande innehåll (klickrubriker, pseudovetenskap, desinformation). Genom att aktivt ignorera värdelöst innehåll sparar vi tid och värnar om hjärnans välmående.
Kozyreva et al. menar att människans tendens att reagera på känsloväckande eller störande innehåll behöver uppdateras så att vi ska klara oss i den digitaliserade världen. Utgångspunkten är alltså att vi reagerar för lätt på överraskande eller känslofyllt innehåll eftersom vår överlevnad under en så lång period förutsatte och byggde på den här egenskapen. För att klara oss var det livsviktigt att reagera på budskap som signalerade om en potentiell fara eller belöning.
Numera utnyttjar många medier hänsynslöst människans inbyggda reflex genom att publicera dramatiska och provokativa klickrubriker. En studie som Kozyreva et al. hänvisar till kom fram till att så kallade virala nyhetsartiklar allt som oftast skapar rädsla, obehag och överraskning hos läsare. Sanningsenliga och faktamässigt korrekta artiklar i sin tur skapar förväntan, glädje och förtroende hos läsare. Avsikten med kritisk ignorans är alltså att man avvänjer sig från att reagera på klickrubriker och annat mindre värdefullt innehåll.
Kritisk ignorans innebär att man selektivt filtrerar och blockerar information för att bättre kontrollera den egna digitala omgivningen och minska exponeringen för felaktig och undermålig information. För att utveckla den här förmågan krävs impulskontroll och kunskap. I sin artikel presenterar forskarna tre metoder för att utöva kritisk ignorans: avlägsna distraherande och undermålig information (self-nudging), faktagranska (lateral reading) och ignorera ondskefulla aktörer (do not feed the trolls).
Förstå mig rätt, jag jämställer absolut inte nyhetsmedier eller andra legitima informationskällor med propagandamaskinerier. Men genom att fortsätta klicka på klickrubriker sänder vi ett budskap till redaktionerna att icke-nyheter och kvalitetsmässigt sämre journalistik är den typen av innehåll som vi vill ha mer av.
Det här fungerar förstås också åt andra hållet. Egentligen räcker det inte att betala för sådant innehåll vi gillar. Vi ska också aktivt signalera vad vi tycker om, till exempel genom att … klicka. Så mycket som jag avskyr att skriva det här så har klicken en jättestor betydelse. Större betydelse än jag vill medge. Och om du vill läsa mer om mina tankar om klickrubriker kan du till exempel läsa det här inlägget om journalistisk kvalitet och webbanalytik.
Men nu vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
De här är mina funderingar och bästa rekommendationer:
1. Patricia Hernandez har skrivit en superintressant text på Polygon om MrBeast och Youtube. MrBeast härskar över Youtube och har påverkat plattformen på många sätt. Men hur länge orkar tittarna se på hans videor?
“Spending a million dollars on a hotel room, as MrBeast did in a recent video, during a period where some can’t afford basic necessities and numerous industries fight for better working conditions, isn’t exactly relatable. Ostentatious influencers like the Kardashians are already experiencing the consequences of this shift within the public eye, but the changing attitudes of the broader viewership will likely hit YouTube’s elite.”
2. Tack vare den väldigt hyllade Margiela-visningen i Paris och en ny dokumentärfilm av Kevin Macdonald är modedesignern John Galliano aktuell igen. Jag kan erkänna att jag hör till skaran som tyckte visningen var väldigt vacker. (Visserligen var jag huvudsakligen imponerad av sminkningen som Pat McGrath skapat.) Däremot är det betydligt svårare att bedöma om Galliano verkligen försonat sina antisemitiska utbrott. Klassisk verk och konstnär-typ av situation. Hur som, jag tycker Rachel Tashjian skrivit en av de bättre texterna om Galliano i Washington Post (gåvolänk).
3. De som har läst nyhetsbrevet under en längre tid kanske minns att jag beundrar Kara Swisher väldigt mycket. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte riktigt orkar med henne just nu. Swisher är fortsättningsvis en väldigt, väldigt imponerande techjournalist men under det senaste året eller så har hennes självupptagna sätt börjat irritera mig. Kan hända att jag lider av någon form av internaliserat kvinnohat, fast jag misstänker att jag skulle ha betydligt mindre tålamod för en man som skryter om sig själv och namedroppar lika mycket. Veckans opinionstext är skriven av Nitish Pahwa på Slate. Pahwa undrar varför Swisher bjudit in diverse tech bros till sin bokturné. Det här är nämligen också något jag undrat över. Swishers Burn Book handlar uttryckligen om hur störiga snubbarna i Silicon Valley är och hur deras företag urholkar demokratin och förstör journalistiken. Men tydligen duger de ändå som dragplåster.
4. “The world may be awful, but if I know about it, then at least _I know_.”
Casey Pletts kolumn på The Walrus gjorde mig så glad! Plett skriver om hur hon egentligen är beroende av att läsa dåliga nyheter, alltså nyhetsrapporteringen om alla hemskheter som händer i världen. Jag antar att jag i egenskap av journalist önskar att alla andra också ville sluka i sig massvis med nyheter.
5. Inget traditionellt fotorep den här veckan. I stället en lång text om konstnären och serietecknaren Marjane Satrapi i The Guardian. Protesterna i Iran fortsätter och tillsammans med ett antal serietecknare har Satrapi skapat Woman, Life, Freedom om Mahsa Amini. Viktigt och läsvärt.
6. Det skrivs så mycket om ludditer, särskilt när det handlar om människor som är oroliga över de negativa konsekvenserna av AI. Men många verkar ha missförstått ludditerna lite grann. Brian Merchant är techkolumnist för LA Times och har ett bra nyhetsbrev på Substack. Han är aktuell med sin bok Blood in the Machine som handlar om ludditer och likheterna med modern big tech. BBC har gjort boken till en poddserie. (Obs, jag har endast hunnit lyssna på två avsnitt.)
7. Förra veckan länkade jag till en opinionstext om svårigheten med att dekriminalisera droger. Nyligen bestämde sig delstaten Oregon att skrota lagstiftning som bland annat tillåtit innehav av tunga droger. Akademikerna Keith Humphreys och Rob Bovett skriver i The Atlantic (gåvolänk) att kanske den främsta orsaken till att dekriminaliseringen misslyckades är att man helt enkelt missförstått hur beroendesjukdomar fungerar. Dessutom saknades det tillräcklig finansiering för rehabilitering och vård. Oshan Jarow skriver i sin tur på Vox om hur den pågående renässansen inom psykedelia kan komma att drabbas av den här utvecklingen.
8. Dating-app fatigue ser ut att drabba gen Z. Företag som Match Group och Bumble har det kämpigt eftersom unga vuxna inte vill använda deras tjänster. Intressant text av Gina Cherelus i NYTimes (gåvolänk).
9. Folk är besatta av att leva så länge som möjligt. Vanligtvis används läkemedlet rapamycin vid organtransplantationer men det finns också ett växande antal människor som är övertygade om att det ökar livslängden. Det här rapporterar David Gilbert i Washington Post (gåvolänk).
10. I maj delas Pulitzerpriset ut. Samtidigt offentliggörs också årets 45 finalister. Fem av finalisterna har uppgett att AI har använts i något skede av den journalistiska arbetsprocessen. Alex Perry skriver på Nieman Lab om hur juryn tänker kring AI och journalistik.
Avslutningsvis några snabba:
Med 2,4 miljoner års mellanrum påverkar Mars gravitation klimatet på jorden.
***
Snart kommer Linkedin att innehålla spel.
***
Vi (människor, vår planet) har inte råd med ojämlikhet och de überrika.
***
Det lilla karibiska öriket Anguilla tjänar massvis med pengar tack vare sin nationella toppdomän .ai
***
Katter, gulliga om än väldigt missförstådda djur.
Medan jag slängde ihop det här brevet lyssnade jag på Four Tets nyaste.
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant och berätta om nyhetsbrevet för dina vänner.