113
Allra helst skulle jag skriva en kolumn eller krönika varje vecka och skicka i väg texten tillsammans med en välkuraterad lista med rekommendationer. Beklagligt nog har jag inga alternativ än att acceptera att jag inte klarar av att jobba heltid och lägga en stor del av min fritid på att skriva ännu en lång text för nyhetsbrevet. Det här är inget nytt utan ett återkommande problem.
Därför kommer nyhetsbrevet tillsvidare att endast bestå av en kuraterad lista av rekommendationer och om jag råkar ha något spännande att skriva i längre format får ni betrakta det som ett trevligt litet bonustillägg.
Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
De här är mina funderingar och bästa rekommendationer:
1. Det är omöjligt att förklara en av mänsklighetens mest infekterade konflikter i en enda think piece, nyhetstext eller ett enskilt Instagraminlägg. Men The New Yorkers David Remnick gör sitt bästa. Den här långläsningen om Israel, Palestina och Hamas består visserligen av 10 000 ord, inte heller den är perfekt eller felfri, men skribenten försöker åtminstone ge en nyanserad bild och lägga händelserna efter 7 oktober i en större kontext. Framför allt rekommenderar jag varmt den här diskussionen med Remnick och Brooke Gladstone i podden On The Media.
2. Ryan Brodericks nyhetsbrev Garbage Day är ofta både informativt och mycket underhållande. Jag är för övrigt väldigt avundsjuk på de här amerikanska talangerna som har råd att anlita redigerare, researchers och andra förstärkningar till sina nyhetsbrev. Nyligen förde Broderick fram en teori om att vår användning av sociala medier påverkas av diverse katastrofer och konflikter. Just nu är vi inne i vapor web. Det finns mer information tillgänglig än någonsin förut men ändå känns det omöjligt att greppa vad som egentligen pågår. Vi har alltså nått en post-viral fas.
3. The Economist har en intressant text om generativ AI, kreativt arbete, underhållningsbranschen och epitetet superstjärna. Det är nämligen inte så att superstjärnorna kommer att ersättas av AI-generad konst och underhållning, tvärtom förstärks utvecklingen där vinnaren tar allt. Samtidigt som kreativa branscher har demokratiserats tack vare den tekniska utvecklingen och plattformar som Tiktok flockas allt större publiker kring superstjärnorna.
It has been a good time to be an amateur creator, but an even better time to be a superstar.
(…) Those who have done least well are middling-to-big artists, who face more competition from entertainment’s long tail but have been unable to break into the elite group at the top.
4. Ungefär en månad sedan publicerade Time ett bildreportage av den palestinska fotojournalisten Saher Alghorra. Dödssiffrorna är vid det här laget flerfaldigt större och sjukhuset al-Shifa, som nämns i texten, har i princip förvandlats till ett bårhus under de senaste dagarna.
5. Den här texten i The Guardian om den brittiska fysikern Jess Wade gör mig samtidigt både glad och ledsen. Wade är antagligen mest känd för att ha skrivit mer än 2 000 Wikipediaartiklar om kvinnor och andra underrepresenterade grupper inom natur- och ingenjörsvetenskaper. Glad eftersom Wade berättar för Donna Ferguson hur hon och hennes kolleger aktivt försöker bidra till att akademin, särskilt naturvetenskaperna, blir mer inkluderande och rättvisare. Ledsen eftersom den här fenomenala människan verkar vara överdrivet anspråkslös. Det är för helvete ingen dygd att vara självförringande!
6. När jag tatuerade mig för första gången utgick jag från att bilden alltid kommer att finnas kvar på min vrist. Numera är jag inte alls förtjust i den och har under en längre tid övervägt att antingen täcka över den med en annan, större tatuering, alternativt gå till en laserspecialist för att avlägsna hela skiten. Annie Lowrey har skrivit en text om just detta i The Atlantic (gåvolänk). Vad händer med tatueringar som konstform om det som ursprungligen skulle vara bestående inte längre är särskilt svårt att laserera bort?
7. Fy fan vad gött att Sofia Coppola är aktuell med en ny film om en vacker, ledsen kvinna. Det är ingen överdrift att hävda att Coppola är en av de främsta kvinnliga auteur-filmskaparna under 2000-talet. Jag vill särskilt lyfta fram två texter från NYTimes (gåvolänkar). Nyhetsbrevet The Amplifier är mycket bra i allmänhet, men särskilt det här brevet skrivet av Lindsay Zoladz om musiken i Coppolas filmer är en riktig pärla. Och sedan en text som jag verkligen önskar jag själv hade skrivit, nämligen filmkritiker Emily Yoshidas essä om Coppolas förmåga att få ledsamhet att se så himla bra ut på filmduken.
At a time when real-life adolescent malaise is once again at the forefront of conversation, Ms. Coppola’s canon demonstrates that while she didn’t invent the idea of the sad girl, she’s elevated it to the status of icon: devising an intoxicatingly inert heroine who confers on sadness a kind of hypnotic allure.
8. I förra veckan blev det klart att den feministiska sajten Jezebel läggs ner. Det här är beklagligt. Jag tycker The Guardians USA-kolumnist Moira Donegan skrev klokt om vad det här säger om medielandskapet. Om du vill djupdyka in i den amerikanska annonsmarknaden kan du klicka dig in på 404 Media.
9. Annabel Bourne har skrivit en så skön text på BBC Future. Under 1800-talet betraktades retro-walking, alltså att promenera baklänges, som en excentrisk hobby. Men nu har forskare i biomekanik bland annat kommit fram till att sysslan kan förstärka ryggmuskler, öka rörligheten i hamstringsmuskler och lätta på artrossymtom. Dessutom har hjärnforskare upptäckt att prefrontala barken är särskilt aktiv då när man promenerar baklänges.
10. Intresset för insektprotein verkar ha avtagit i Finland men ute i den stora världen pågår en kapplöpning om vem som bygger världens största insektodling. Text i WaPo (gåvolänk).
Avslutningsvis några snabba:
Att höra grammatikfel skapar fysiska stressymptom, visar en ny studie.
***
Världens äldsta pyramid finns varken i Egypten eller i Peru utan i Indonesien.
***
Jättesköldpaddor betraktas som arkitekter för ekosystemet på Galapágosöarna.
***
Samtidigt som piloten, programmeraren och fotografen Santiago Borja sitter i cockpiten av en Boeing 767 dokumenterar han också stormar.
***
Stealth wealth shelf
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag huvudsakligen på Mitskis nyaste.