110
Har du någonsin köpt en vara eller tjänst på nätet och upptäckt diverse dolda kostnader i slutsumman? Eller kanske har du fått ett så billigt erbjudande att du köpt en massa prylar som du inte alls behöver. Eventuellt har du försökt avinstallera en app eller bli kvitt en tjänst men det har visat sig vara närapå omöjligt. Gratulerar, också du har upplevt vilseledande designmönster!
Jag har ett lite större projekt på hälft på jobbet och i samband med det har jag bland annat bekantat mig med ett koncept som kallas för dark patterns eller deceptive design patterns. Det hör ihop med användargränssnitt (UI) och -upplevelse (UX).
Den brittiska UX-designern Harry Brignull identifierade fenomenet 2010 trots att det förstås existerat långt innan. Om jag förstått rätt använde Brignull överflödiga försäkringar som ett exempel på vilseledande designmönster. Ni vet, det där när man tvingas betala några extra slantar för möjligheten att kunna avboka en resa eller teaterbiljett.
I all sin enkelhet handlar det om att uppmuntra, pressa eller sporra användarna att göra en specifik sak – ofta omedvetet mot sin vilja – på sajten eller i appen. Den sort som jag har kikat på handlar om att hetsa till att köpa en massa varor och att snabbt fatta beslut att lägga en pryl i kundkorgen. I stället för att göra användarupplevelsen behaglig manipulerar man alltså användare till att spendera mera pengar.
I en skickligt designad app är UI och UX så sofistikerade och sömlösa att man egentligen inte ens tänker på dem, samma gäller ofta för dark patterns. Avsikten är att användarna inte fäster någon större uppmärksamhet vid vad de egentligen sysslar med utan bara hänger kvar på en sajt eller app under en onödigt lång tid, klickar hem en massa prylar de inte behöver, överlåter värdefull data och tvingas teckna en prenumeration de inte alls vill ha. Att fokusera på användaren och utgå från deras behov är en av de mest grundläggande principerna av högklassig UX. Dark patterns däremot utgår från det exakt motsatta.
Att införa en prenumerationsavgift eller ta betalt för varor och tjänster är förstås en helt annan sak. Dark patterns går ut på att utnyttja och lura oskyldiga användare genom att låta bli att vara transparent eller pålitlig. En del anser visserligen att vilseledande designmönster kan utnyttjas också utan att ha onda avsikter, att det inte per definition handlar om manipulation.
Men efter att min systers man (jag vägrar kalla honom min svåger) uppmärksammade mig om fenomenet har jag börjat se vilseledande designmönster överallt. Jag skulle gärna vilja vara klok och inte falla offer för sådant här men senast i går köpte jag en grej på en sajt som visade sig vara väldigt duktig på det här med dark patterns.
Det knepiga är att också företag och varumärken som många av oss betraktar som schyssta och trevliga utnyttjar designmönster som får oss att konsumera och spendera överflödigt. Förutom att vara källkritisk online gäller det alltså att också ifrågasätta designmönster.
Jag kommer att återkomma till det här ämnet inom kort men nu vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Jag njöt oerhört mycket av den här underbara intervjun med Marina Abramović i The Guardian. Om du bara har tid för att läsa en text, läs den här.
* Samtidigt som Kina är en auktoritär stat där massövervakning och brutala människorättskränkningar är en del av vardagen finns det också ett omfattande nätverk av oliktänkande. Tack vare den tekniska utvecklingen är det numera förhållandevis enkelt att sprida till exempel regimkritiska texter. Det menar åtminstone den Pulitzerbelönade skribenten Ian Johnson i sin text i NYTimes (gåvolänk). Artikeln handlar om historiker som ifrågasätter och utmanar regimen.
Perhaps most important, the efforts of these people have allowed young Chinese to rediscover a lineage of like-minded people stretching back to the prehistory of the People’s Republic. Books that were once available only in foreign research libraries are now easily shared digitally. Stories of heroic resistance fighters are documented in films that are circulated on the sly. Where critical thinkers in China once often worked alone, they now share a powerful collective memory of Chinese people standing up to authoritarian rule.
* Mitt färska principbeslut att inte dela HBL-texter i nyhetsbrevet höll i ungefär två veckor. Men den här intervjun med Ulla Donner är så otroligt träffsäker. Precis som Donner är jag så väldigt trött på känslosnack, therapy speak, terapeutisk makt och cruel optimism. Och för övrigt, om jag fick bestämma skulle HBL:s kultursidor betona mera den typen av kulturjournalistik som Ylva Perera jobbar med.
* Hur fungerar generativ AI egentligen? FT förklarar väldigt pedagogiskt i en snygg artikel som deras redaktion för Visual Storytelling gjort tillsammans med Madhumita Murgia. Medan vi är inne på området AI rekommenderar jag Axios nyhetsbrev AI+ som skrivs av Ina Fried och Ryan Heath. Särskilt onsdagens brev, som handlade om de bästa och sämsta sätten att utnyttja AI på redaktioner, var givande läsning.
* Elan Ullendorff skrev i början av augusti en väldigt vacker text om Googles sökmotor i Wired. I veckan inleddes rättegången där en amerikansk domstol ska avgöra om Google är ett olagligt monopol. Dessutom har chattboten Bard kopplats till bland annat Gmail, Google Docs och Youtube. Jag skulle våga påstå att båda händelserna kommer att kraftigt påverka vår vardag inom den närmaste framtiden.
* Jag övervägde att skippa den här punkten eftersom den inte är en rekommendation, tvärtom. Lilla Teaterns pjäs Röda rummet, som bygger på Kaj Korkea-ahos roman, var tyvärr en besvikelse. Skådespelarna är duktiga och scenografin är snygg men dialogen är stundvis så sjukt misslyckad att jag verkligen plågades. Tvåspråkiga finlandssvenskar i Helsingfors blandar finska och svenska och växlar mellan de två språken men inte på det sättet som huvudpersonen och hans vän gör på scenen. Det jag däremot kan rekommendera varmt är romanen, den är mycket bra, läs den!
* Veckans fotorep handlar om tjejer och skateboards. Hittas i The Guardian.
* På grund av ljusföroreringar lider ostron av sömnlöshet.
* Det är numera alldeles okej att skryta med sina skills i Microsoft Paint i cv:n.
* Mystiskt havsdjur som varken är en mask, ett blötdjur eller kräftdjur har äntligen identifierats.
* Smycken gjorda av begagnade telefoner.
* Och sist men absolut inte minst Carolina Gelen på Instagram.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.