Zoomers vid valurnorna
Bland förra veckans rekommendationer fanns den här texten om att mellanårsvalet i USA kommer att visa hur inflytelserika polfluencers egentligen är. Det slutliga valresultatet står ännu inte klart men det finns mycket som tyder på att zoomers (de som är födda efter 1995) spelade en avgörande roll i att hindra Republikanerna från att vinna stort i flera delstater.
Jag har sett flera texter där man konstaterat att många kandidater struntade i zoomers och att de som faktiskt riktade sina kampanjbudskap till yngre väljare gynnades väldigt mycket av de här insatserna. Vi vet att utbildning, inkomstnivå och ålder korrelerar med sannolikheten att rösta i ett val – man kan räkna med att högutbildade äldre vuxna med högre inkomster är politiskt aktiva och röstar. Därför känns det konstigt att så många kandidater uppmärksammade huvudsakligen eller enbart den delen av väljarna som går till valurnorna oberoende.
I våras skrev jag en forskningsöversikt om diginativa förstagångsväljare, hur de konsumerar nyheter om politik och hur deras nyhetskonsumtion påverkar väljarbeteendet. Även om jag koncentrerade mig på europeiska studier verkar det som att stora delar av forskningsmaterialet jag utnyttjade i mitt kursarbete också går att tillämpa på amerikanska unga.
Att läsa nyheter om politik har sällan en direkt mobiliserande effekt på unga väljare, främst på grund av att yngre åldersgrupper inte läser eller konsumerar nyheter på samma sätt som äldre generationer. Enligt olika studier är det interpersonlig kommunikation vänner emellan som har den överlägset starkaste effekten på att unga väljare faktiskt utnyttjar sin rösträtt. Unga som diskuterar politik med sina vänner går med allra största sannolikhet till valurnorna. Diskussionerna om politik kan likaväl föras IRL eller via sociala medier.
En annan viktig faktor som påverkar valdeltagandet är hur relevanta väljarna upplever att olika valfrågor är för dem personligen. En studie som undersökte unga européers deltagande i EU-val visade att endast få unga väljare använder sin rösträtt eftersom de flesta betraktar Europaparlamentet som en avlägsen och byråkratisk institution och att beslut som fattas på EU-nivå knappt har någon effekt på de ungas vardag. Det här är visserligen inte sant men enligt studien handlade nyhetsbevakningen och valdebatterna inför EU-val väldigt sällan om frågor som direkt berörde unga väljare och det i sin tur gav de unga intrycket att det inte är så viktigt för dem att rösta.
I mellanårsvalet i USA fanns det den här gången flera viktiga frågor på spel i ett flertal delstater. Enligt vallokalsundersökningar var det särskilt aborträtten som mobiliserade unga väljare. En överlägsen majoritet av unga amerikaner vill bevara aborträtten och därför fick kandidater som lovat skydda tillgången till abort en hel del röster från zoomers. Ekonomi brukar också väga tungt i vågskålen när det är dags att välja kandidat och en intressant tolkning som jag sett är att Joe Bidens nedskrivning av studielån kan ha uppmuntrat unga väljare att rösta på Demokraterna. Det här trots att presidenten har usla siffror i opinionsmätningar.
Under valrörelsen måste politiker vara närvarande där väljarna också är. Eftersom zoomers tillbringar en så stor del av sin tid online är det givetvis viktig att kandidaterna syns på de plattformar där de unga väljarna finns. Men det är särskilt viktigt att kommunicera på ett trovärdigt sätt. Att bara ha ett konto på Tiktok räcker inte, man måste lägga ut sådant innehåll som unga väljare betraktar som trovärdigt och engagerande men gärna också underhållande.
Flera mediestudier visar att zoomers uppskattar journalister, politiker och influerare som de kan identifiera sig med och som upplevs vara äkta. Demokraterna Alexandria Ocasio-Cortez, Gretchen Whitmer och John Fetterman har lyfts fram som kandidater vars budskap och kommunikationsstrategier resonerat särskilt starkt bland zoomers. AMA-stunder på Instagram, användning av rätta emojis och memetiskt innehåll är alldeles uppenbart stoff som zoomers gillar och uppskattar.
Fetterman är visserligen 53 år gammal men i hans team ingick unga kampanjstrateger som koncentrerade sig på guvernörskandidatens närvaro i sociala medier. Också Whitmer har fyllt 50 i fjol men precis som Fetterman var hon aktiv i olika sociala medier under valrörelsen och dessutom har hon som guvernör engagerat sig i abortfrågan redan innan högsta domstolen i USA hävde Roe mot Wade.
Även om Republikanerna gjorde ett starkt resultat i delstaten är det intressant att den amerikanska kongressen får sin första representant som tillhör generation Z från Florida. Aktivisten Maxwell Frost är född 1995 och demokrat. Så också i Florida spelade zoomers en viktig roll trots Republikanernas skräll.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Den senaste veckan har varit mycket märklig på Twitter. Att alla som köpte premiumtjänsten Twitter Blue fick ett verifierat konto har skapat kaos men också sjukt underhållande tweets. Författaren och akademikern Ian Bogost är övertygad om att tiden för sociala medier och web 2.0 lider mot sitt slut och han kan mycket väl ha rätt. Bogosts text i The Atlantic är läsvärd inte minst tack vare de underbara tillbakablickarna till början av web 2.0, tiden då man genuint blev glad över att hitta en gammal klasskompis på Facebook.
* Känner du någonsin att typ allt ser exakt likadant ut överallt? Jag minns att Kasper Strömman påpekade redan för ett par år sedan att alla bilar, rakapparater och andra vardagliga prylar ser väldigt lika ut numera. Rostfritt, greige och strömlinjeformat. Ryan Duffy har skrivit en intressant text på Medium om hur globalisering och teknologisk konvergens gör användarupplevelser sämre och tråkigare. Rekommenderar varmt, den här var jätteintressant läsning.
* Tara Isabella Burton har skrivit en mycket bra essä i NYTimes om terapi och mer specifikt hur det är aningen problematiskt när precis allting i vår omgivning ska på något sätt vara terapeutiskt. Det är viktigt att stigmat kring psykisk ohälsa försvinner och att människor som verkligen behöver hjälp får tillgång till terapi, men när terminologin som används i terapiarbete blir en del av vårt vardagliga språkbruk går vi mot en kultur som präglas av ännu kraftigare solipsism och hyperindividualism. Trots att vi alla upplever motgångar i livet är det väldigt få av oss som verkligen blivit traumatiserade och således behöver alla inte heller utöva olika metoder för att bli kvitt det så kallade traumat.
* I helgen kollade jag SVT:s färska dokumentär Fångad av tjejsnuset där Fanna Ndow Norrby utreder hur farliga eller harmlösa nikotinpåsar egentligen är och hur det vita snuset blev en sådan framgångssaga. Den här rekommendationen är inte på något sätt ett ställningstagande för eller mot nikotinprodukter. Jag tyckte dokumentären visar rätt så bra hur marknadsföring, varumärkesbygge och opinionsbildning fungerar. Eftersom jag inte följer de stora svenska influerarna eller lyssnar på deras poddar hade jag ingen aning om att så många av dem var ambassadörer för olika nikotinprodukter. Dokumentären är inte geoblockad, den går att se också utanför Sverige.
* De olika pandemirestriktionerna stoppade effektivt också spridningen av andra infektioner i luftvägarna. Men nu när vi inte längre har några restriktioner kommer de flesta av oss sannolikt att bli riktigt ordentligt sjuka under årets influensasäsong eftersom vi lider av en så kallad immunitetsskuld. Cassandra Willyard skriver i Nature varför så många av oss blir förkylda just nu.
* Veckans fotoreportage hittas i The Economist. Ann Hanna uppmärksammar en ny generation av unga svarta modefotografer som håller på att förändra och förnya hela genren. Och här kan du se Nadine Ijeweres fotorep i Vogue som nämns i texten.
* I veckan delade jag det här klippet från Geri Halliwells 50-årskalas på Instagram och kände mig lite nostalgisk. När Spice Girls slog igenom stort var jag 9 år gammal, gick i lågstadiet och under ett par års tid var tjejbandet superviktigt för mig. I år blev det 25 år sedan bandet gav ut sitt andra album Spiceworld och Amanda Petrusich har skrivit en skön liten text i The New Yorker om optimismen och oskyldigheten som Spice Girls musik representerade i slutet av 1990-talet.
* I torsdags gick jag till Hasselblad center för att se Dayanita Singhs utställning Sea of Files. Singh tilldelades årets Hasselbladpris och jag ville så gärna tycka om den här utställningen eftersom temat, olika arkiv, är så intressant och fotografierna från Indien är så fina. Tyvärr var den här ändå på något sätt svåråtkomlig. Men jag rekommenderar den ändå, jag tänkte faktiskt se den på nytt. Utställningen pågår till den 22 januari 2023.
* Jag har ingen orsak att ifrågasätta Jia Tolentino som menar att grillad kyckling är det bästa man kan äta efter att ha trippat på LSD.
* Avslutningsvis Wireds Coffee Support där kaffeexperten James Hoffman (han är så sjukt mysig!) svarar på olika frågor om kaffe.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.