Teknorealism
Tidigare i år tog redaktionen där jag egentligen jobbar i bruk ett nytt produktionsverktyg. Mjukvara som använts i många, många år ersattes av ett nytt system. Det nya verktyget har förstås en massa nya egenskaper och funktioner som det gamla saknade. Vissa av de här funktionerna underlättar det redaktionella arbetet så mycket att behovet av layoutjournalister som jobbar med ombrytning minskat. Det är alltid sorgligt när människor förlorar sina jobb och jag är förstås väldigt ledsen för mina kolleger.
Behovet av mänsklig arbetskraft har inte upphört helt och hållet. Ökad automatisering ändrar produktionen av en dagstidning men fortsättningsvis kommer journalister att jobba med layout och ombrytning – arbetsuppgifterna ser kanske lite annorlunda ut men människors arbetsinsatser behövs ändå. Jag tror också att de färdigheter som layoutjournalisterna har kan utnyttjas på andra håll på redaktionen än enbart i ombrytningen så jag undrar om det faktiskt var oundvikligt med uppsägningar.
Det är ungefär så här jag tänker mig att avancerad generativ artificiell intelligens kan påverka journalistkårens framtida arbetsutsikter. Vissa arbetsmoment kommer att försvinna men mänsklig arbetskraft behövs fortfarande. Antagligen kommer det dessutom att uppstå nya arbetsuppgifter i de förändrade redaktionella processerna. Som jag skrivit förut finns det en hel del mänsklig kunskap som är svår att automatisera, samtidigt automatiserar vi också en massa sådant som egentligen inte behöver automatiseras. Jag kan förstås också ha fel. Kanske vi inom ett par år lever i ett samhälle som bygger på fullständigt automatiserad lyxkommunism.
Allra helst önskar jag att utvecklare fokuserade på att automatisera tråkiga, repetitiva delar av det arbete som ingår i kunskapsintensiva yrken. I medieorganisationer, på kommunikationsbyråer och på bokförlag finns det inget behov av AI som kan härma Shakespeare eller skapa konstgjord korrespondens mellan två antika filosofer. Den sorten av automatisering som skribenter och vanliga nyhetsjournalister på riktigt vill ha skulle ge oss mera tid att göra det som vi är bäst på (intervjua, skriva och skapa) i stället för att lägga en massa tid på att transkribera långa intervjuer, leta efter saker i olika arkiv eller slänga ihop snabba, korta breaking news-notiser. Här kan AI vara till stor nytta och på redaktioner som jobbar med större resurser än HBL är det här redan vardag sedan flera år tillbaka.
Veckans stora snackis, ChatGPT, är en leksak. Min gissning är att den inte kommer att leda till massarbetslöshet bland skribenter. Svårigheter att skilja mellan människa och maskin, elever som fuskar och plagierar skoluppgifter och framför allt möjligheten att skapa oändliga mängder av desinformation känns som betydligt sannolikare och mer akuta problem att lösa. Dessutom är ChatGPT inte ens närapå den mest avancerade AI:n som existerar. Med de datamängder som Google har tillgång till är det sannolikt att projekten som DeepMind sysslar med är betydligt mer sofistikerade. Men till skillnad från Open AI, som utvecklat ChatGPT, är Google så mån om sitt varumärke att företaget inte släpper några chattbotar eller dylika ut på marknaden innan man lyckats lösa de mest uppenbara etiska utmaningarna.
En stor del av hajpen kring ChatGPT, DALL-E etc. beror på att verktygen är tillgängliga för vanliga människor. Visst är verktygen spännande men de är nog inte särskilt intelligenta, betoningen ligger på det artificiella. Om ChatGPT:s skapelser uppfyller våra förväntningar på intelligens så måste mänskligheten nog ta en liten time out för att reflektera. Jag tycker Expressens kulturchef Victor Malm uttryckte det bra: ChatGPT är som en krycka för intelligensen.
”Toppen om man snabbt vill begripa sig på grunddragen i svår fransk filosofi, värdelöst om man vill bli en självständig och tänkande varelse. Lite som läsk för törsten.”
Vidare till den egentliga orsaken till att jag (alldeles själv, utan någon assistens) skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Som att befinna sig inne i en QR-kod där kamelskit och damm från öknen är några få saker som är äkta. Så beskriver The New Yorkers Sam Knight sina första intryck av herrarnas fotbolls-VM i Qatar i den här intressanta långläsningen som omfattar allt: korruption, sportswashing, människorättskränkningar, politik och kärlek till fotboll. Rekommenderar varmt.
* FT:s Helen Warrell har skrivit en alldeles otrolig text om kvinnor som jobbar för Storbritanniens underrättelsetjänst SIS. För första gången någonsin är tre av SIS fyra generaldirektörer kvinnor. Under sex månaders tid intervjuade Warell dem och slutresultatet är magnifikt. Häll upp ett glas rött, sätt dig ner och njut!
* Ett växande antal människor lyckas ta sig genom den stora kinesiska brandmuren. Xiao Qiang vid UC Berkeley uppskattar i The Economist att antalet dagliga VPN-användare i Kina stigit från cirka 2 miljoner till 10 miljoner under covidpandemin, något som kan ha betydande konsekvenser för landets stabilitet och framtid.
* Jag har gråtit ganska mycket på sistone. Bland annat snyftade jag när jag såg Trevor Noah hylla svarta kvinnor. En av vår tids överlägset skarpaste kulturkritiker, Roxane Gay, fanns med bland kvinnorna som Noah tackade. Gay har skrivit om Darren Aronofskys nya film The Whale i NYTimes och precis som alltid är texten mycket läsvärd.
* Eftersom det varit så mycket snack om filmen i veckan (tack vare ChatGPT) kollade jag på nytt Her av Spike Jonze. Jag såg den på Netflix, finns säkert på andra strömningstjänster också. Rekommenderar varmt, filmen känns väldigt aktuell just nu även om den hade premiär för nästan 10 år sedan.
* Ponera att du är en superrik person som reser till en lyxig semesterort på Hawaii eller Sicilien. Men i stället för att utforska matkulturen och det lokala restaurangutbudet äter du varenda jävla måltid på hotellets restaurang. En intressant (om inte särskilt överraskande) detalj i handlingen av HBO:s The White Lotus, skriver Sam Stone i Bon Appétit.
* Ut med allt vackert, genomtänkt och polerat, in med allt det råa, ofiltrerade och äkta. Årets nyord enligt Oxford är goblin mode. Washington Posts Kim Bellware förklarar.
* Jag gillade Sandra Jordans text i NYTimes om keramikern Sinéad Fagan väldigt mycket.
* Vackra illustrationer på medusor från A.G Mayers Medusae of the World från 1910.
* Därför överlevde grodor asteroiden som dödade dinosaurierna.
* Några myter om tyska motorvägar.
* Avslutningsvis min favoriträtt just nu och orsaken till att mitt kylskåp luktar vitlök och vinäger.
Egentligen har jag huvudsakligen lyssnat på house under den senaste veckan men också ganska mycket på den här lilla pärlan som en kompis tipsade om.