Nyhetströtthet och nyhetsundvikande
Det blir journalistikforskning och mediekritik också den här veckan. Jag har studerat Reuters Institutes och Nieman Labs rapporter om läget i medievärlden och hur 2023 förutses bli. Lågt hängande frukt men jag är förkyld och ganska trög i hjärnan. Om du jobbar med journalistik eller medier rekommenderar jag att du läser igenom rapporterna i sin helhet. 303 mediechefer från 53 olika länder har bidragit till Reuters Institutes rapport medan Nieman Lab bett ett antal branschexperter dela med sig av sina spaningar, insikter och analyser.
Ett av de främsta orosmomenten är ekonomin då konsumenters försämrade köpkraft förväntas påverka viljan och förmågan att betala för journalistik och nyheter. De flesta deltagarna i Reuters Institutes rapport förutser nedskärningar och uppsägningar i sina organisationer under 2023. Redaktioner som är starkt beroende av intäkter från pappersprenumerationer är särskilt illa ute, likaså de som sysslar med traditionell broadcasting.
Trots sämre ekonomiska utsikter finns det ett förtroende för den digitala affärsverksamheten och många organisationer förväntar sig en ökning av digitala prenumerationer. Journalistkollektiv och mikrobetalningar, till exempel på Substack, förutses också växa. Det som jag upplevde som uppfriskande var att diskussionen om själva digitaliseringen av innehållet betraktas som förlegad, gårdagens nyheter. Nu gäller det i stället att erbjuda publiken trovärdig, högklassig och framför allt relevant journalistik.
Eftersom allt färre använder Facebook och Twitter migrerar också medieorganisationerna till Tiktok, Instagram och Youtube. Naturligtvis innebär den växande populariteten av Tiktok fler satsningar på videomaterial. Video uppfattas som särskilt lukrativt eftersom formatet tilltalar yngre publiker som traditionellt varit väldigt svåra att nå ut till. Eftersom olika sociala medieplattformar ändå uppfattas som instabila och oförutsägbara investerar medierna gärna i poddar och nyhetsbrev som ett sätt att skapa en närmare relation till publiken.
En växande grupp som bekymrar både mig och diverse medieexperter är så kallade nyhetsundvikare. På grund av bland annat covidpandemin, kriget i Ukraina och extremväder på olika håll i världen fattar allt fler människor ett aktivt beslut att inte ta del av nyheter. Dels har publiken tröttnat på alla kriser och katastrofer, dels upplever många att nyheterna helt enkelt får en att må dåligt. Av deltagarna i Reuters Institutes rapport säger 58 procent att deras publik- och läsarsiffror stagnerar eller krymper, till och med 72 procent uppger att de känner en oro över fenomenet nyhetsundvikande. Även om många medier upplevde en så kallad Trump bump och en kraftigt ökad trafik under pandemin och början av kriget i Ukraina har antalet personer som aktivt undviker nyheter till och med fördubblats i vissa länder sedan 2017.
Under de senaste åren har jag själv också stundvis pausat eller ändrat på min nyhetskonsumtion. Jag förstår mer än väl att det finns perioder då det helt enkelt är bättre att låta bli att domedagsskrolla. Ett återkommande skämt bland några av mina vänner är att vi ska grunda en eskapistisk djurnyhetsbyrå. Visserligen visar Reuters Institutes rapport att mediechefer är något mer skeptiska till så kallade glada nyheter och inspirerande berättelser som lösningar till problemet med avsiktligt nyhetsundvikande. För precis som Patrik Lundberg konstaterar i sin ypperliga krönika i DN är det en nyhet om någon blir ihjälskjuten. Däremot är det inte en nyhet om alla har en mysig dag.
Vad föreslås då som botemedel mot avsiktligt undvikande av nyheter? 94 procent av deltagarna i Reuters Institutes rapport tror på förklarande journalistik medan 87 procent anser att olika Q&A-format kan lösa problematiken. I sitt inlägg för Nieman Lab skriver S. Mitra Kalita att utöver de traditionella vem/vad/när/var/varför måste journalister också ställa ytterligare två frågor: vad behöver du (läsaren/tittaren/lyssnaren) och vad kan jag (journalisten) göra. Enligt Kalita har de här tilläggen gjort hennes och redaktionernas jobb på Epicenter-NYC och URL Media mer relevant och personligt för publiken.
Bloomberg Medias Julia Beizer är inne på samma spår och efterlyser en bättre kännedom av publiken och läsarkretsen. Vem är det som egentligen tar del av journalistiken och på vilket sätt kan redaktionen vara till största möjliga nytta för dem? Journalistik och nyheter måste ha ett sådant mervärde för mottagaren att hen helt enkelt inte vill vara utan. Sensationella icke-nyheter med klicktörstiga rubriker får kanske analytikkurvorna att tillfälligt visa uppåt men några nöjda och betalande prenumeranter kommer man inte att locka till sig.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Också den här veckan, precis som alla andra veckor, har jag konsumerat en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* I går var jag med om en sällsynt stark konstupplevelse. Jag gick spontant och såg Laura Poitras dokumentärfilm All the Beauty and the Bloodshed om fotokonstnären och aktivisten Nan Goldin. Jag var förstås medveten om att filmen handlade om opioidepidemin i USA och Goldins aktivism men var nog inte riktigt förberedd på ett så ikonoklastiskt fyrverkeri. Efter mitt cirka två timmar långa besök till biografen var jag emotionellt så mörbultad att jag bara gick planlöst omkring i regnet. Jag övervägde också att tillägna hela veckans nyhetsbrev åt den här filmen som omfattar typ allt. Ett retrospektiv av Goldins konstnärskap, intima avslöjanden om hennes uppväxt och privatliv, så många hjärtskärande människoöden, inblickar i både konstvärlden och olika subkulturer i NYC och förstås kampen mot familjen Sackler och läkemedelsföretaget Purdue Pharma. Den här är så otroligt fin (både innehållsmässigt men också rent estetiskt) att jag hoppas att så många som möjligt ser den. Här kan du kolla trailern. Jag tror också att jag måste besöka Stockholm inom kort för att hinna se Goldins utställning This Will Not End Well som visas på Moderna Museet till och med 26.2.
* 2016 blev aktiv dödshjälp lagligt i både Kalifornien och Kanada. De här två har en ungefär lika stor befolkning men antalet eutanasifall skiljer sig markant. Under 2021 fick 486 personer i Kalifornien aktiv dödshjälp medan den motsvarande siffran i Kanada var 10 064. Trots olika säkerhetsåtgärder verkar det som att också andra än obotligt eller svårt kroniskt sjuka människor ansöker om och beviljas dödshjälp i Kanada. Alexander Raikin har skrivit en mycket läsvärd text i The New Atlantis. Frågan är också aktuell här i Sverige. 8 av 10 är positivt inställda till dödshjälp och majoriteten av politiska partier vill ha en statlig utredning. Här kan du läsa Elin Klemetz text i GP.
* Sophie Elmhurst har skrivit en mycket fascinerande och underhållande långläsning i The Economist om doftljus. Även om jag är förtjust i lyxiga parfymer kan jag inte begripa varför någon vill betala tiotals eller till och med hundratals euro för en burk paraffin och lite eteriska oljor.
* Människor har väldigt olika sätt att tänka, alltså ser till exempel våra inre monologer väldigt olika ut. Jag gillade väldigt mycket Joshua Rothmans text i The New Yorker om själviakttagelser.
* Lösenord är dumma och måste avskaffas, skriver Shira Ovide i sin text i Washington Post om mödan och besväret med att hitta på hundratals olika lösenord för olika sajter och tjänster.
* Saahil Desai skriver väldigt passionerat om pizza i The Atlantic, mer specifikt om pizzalådorna, som egentligen förstör innehållet.
* Om du använder Tiktok kan du skippa den här artikeln men om du precis som jag fortfarande grubblar över hur ”nödvändigt” det egentligen är att använda appen kan du ta och läsa Carolina A. Mirandas omfattande text i LA Times om TikToks betydelse för den moderna populärkulturen.
* Jag håller med Sanna Samuelsson. Det är inte alls någon god idé att SVT gör en svensk version av RuPaul’s Drag Race.
* Theodore Hughes-Riley har en rätt så cool titel, biträdande professor i elektroniska textiler vid Nottingham School of Art & Design. Hughes-Riley leder ett forskarlag som utvecklar e-textiler, bland annat tyger som innehåller solceller.
* Vattnet som vi dricker är uppskattningsvis 4,5 miljarder år gammalt.
* Avslutningsvis snygga bilder på komponenter från vardagliga prylar.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.