"Nyhetstorka"
För en dryg vecka sedan dök en valross upp i Fredrikshamn. Valrossar har aldrig förut påträffats i Finland så uppståndelsen kring det arktiska djuret blev enorm. Och varför inte, valrossar ser lustiga ut och de hör absolut inte hemma på de här breddgraderna. Exotiskt och spännande.
Men samtidigt visste vi hela tiden att den här följetången inte skulle få ett lyckligt slut. Valrossar är arktiska flockdjur. Djuret hade skiljts åt från sin flock och hamnat i ett område där det är på tok för varmt och inte finns det riktigt någon lämplig föda här heller. Men under några dagars tid fick redaktionerna något att skriva om mitt under nyhetstorkan.
Fast det där sista stämmer absolut inte. Det råder ingen nyhetstorka. Men de övriga händelserna som dominerat nyheterna har varit betydligt tråkigare eller obekvämare att tänka på än en valross som brottar ner torkställningar och välter omkull båtar.
Samtidigt som många redaktioner var på plats i Kotka och Fredrikshamn för att direktsända valrossens varenda rörelse var det rekordvarmt i stora delar av Europa och skogsbränder har härjat bland annat i Spanien och Portugal. Finska staten och regeringen fick också reda ut en komplicerad härva kring det delvis statligt ägda energibolaget Fortum och dess tyska dotterbolag Uniper. Och kriget i Ukraina pågår fortfarande. Bara som några exempel.
Det är enklare att koncentrera sig på en valross än greppa omfattningen och effekterna av klimatkrisen eller det massiva mänskliga lidandet som pågår i Ukraina. Visserligen hade valrossen hamnat i Finska viken antagligen just på grund av effekterna av ett klimat som värms upp. När de arktiska djurens livsmiljö förstörs söker de sig till områden där de egentligen inte hör hemma eller där de inte har några förutsättningar att klara sig.
Efter att valrossen hade dött intervjuade en av mina kolleger docent Elisa Aaltola vid Åbo universitet. Hon studerar bland annat förhållandet mellan människor och djur. Enligt Aaltola är det lättare att känna empati för ett exotiskt djur än de djur som vi utnyttjar i vår vardag, exempelvis höns och grisar. Aaltola säger också att de olika arktiska djuren blivit symboler för klimatkatastrofen eftersom de drabbas så hårt när polarisarna smälter och havsvattnet blir varmare. Man kunde säga att valrossen blev ett enklare sätt att bearbeta det faktum att vår planet förstörs. Det är lättare att sörja ett enskilt djur än hela ekosystem.
I september röstar svenskarna i riksdagsvalet och i april är det finländarnas tur. Medan jag lyssnade på Godmorgon världens panel på söndagen var alla tre deltagare av den åsikten att klimatet knappast kommer att vara en av de främsta valfrågorna. Panelen menade att de allra flesta röstberättigade svenskar har mer akuta frågor i tankarna då de väljer parti och kandidat. Det är väldigt beklagligt.
Att driva och förverkliga en ambitiös klimatpolitik är lite som sjukskötarnas löneförhöjningar. Det finns liksom inte riktigt en lämplig tidpunkt för att höja de kvinnodominerade branschernas löner och eftersom vi här i Norden ännu inte känt av effekterna av klimatkrisen på samma sätt som Syd- och Centraleuropa (för att inte tala om länder som Indien, Pakistan och Bangladesh) kan vi fortsätta betala ut massiva företagsstöd till industrier som sysslar med miljöförstörande verksamhet. Det är tydligen inte heller någon poäng med att införa flygskatter eftersom riskerna för ekonomin är för stora.
Än en gång känner jag en ilska över att vanliga medborgare uppmanas sopsortera, äta klimatsmartare och teckna elavtal med bolag som producerar förnybar eller icke-fossil energi. Klimatkrisen kommer inte att lösas enbart genom vanliga människors konsumtionsvanor. Särskilt om rika kändisar samtidigt flyger skrattretande korta sträckor med sina privatplan.
Förutom att tänka på valrossar och klimatkriser har jag förstås också konsumerat en massa nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Den överlägset mest underhållande texten som jag läst under den senaste veckan är det här reportaget i The New Yorker skrivet av Evan Osnos. Artikeln handlar om lyxjakter och är i princip ett avsnitt av Succession i textformat. Det här är så sjukt vulgärt och extremt fascinerande.
”Among yacht owners, there are some unwritten rules of stratification: a Dutch-built boat will hold its value better than an Italian; a custom design will likely get more respect than a “series yacht”; and, if you want to disparage another man’s boat, say that it looks like a wedding cake. But, in the end, nothing says as much about a yacht, or its owner, as the delicate matter of L.O.A.—length over all.”
* Som sagt pluggar jag politisk kommunikation. Därför tycker jag den här texten i DN, som handlar om så kallade polfluencers, var jätteintressant. Influerare, men förutom hudvård och rabattkoder består innehållet också av politik. Visserligen är jag inte särskilt insatt i finländska influerare (inte svenska heller för den delen) men de som lägger upp politiskt innehåll i sociala medier är enligt min uppfattning redan etablerade politiker, exempelvis stadsfullmäktigemedlemmar eller riksdagsledamöter. De använder Instagram och Twitter som plattformar för att redogöra för sin egen politik men också för att förklara hur politiskt beslutsfattande går till.
* Jag tillbringade hela förra veckan vid HBL:s nyhetsdesk, vilket i princip innebär att jag läste så gott som alla texter som tidningen publicerade (därför så många länkar till HBL, sorry!). Här en riktig pärla skriven av sportreportern Marcus Lindqvist. För 70 år sedan, 1952, ordnades sommar-OS i Helsingfors. Den här artikeln går igenom hur olika idrottsgrenar utvecklats under de senaste 70 åren. Jag fick till exempel lära mig att kvinnor fick börja springa maraton först 1984 och att höjdhoppare tidigare hoppade i stora sandhögar.
* HS publicerade i förra veckan en intressant text om Aphex Twin och albumet Selcted Ambient Works 85–92. Det här är ett album som jag lyssnar på minst en gång per två veckor så den har en lite speciell plats i mitt hjärta. Bra reportage skrivet av Sakri Pölönen.
* Impopulär åsikt: jag tycker inte att Amanda Romares Halva Malmö består av killar som dumpat mig är en särskilt bra bok. Däremot tycker jag hennes bidrag i SvD:s sommarserie, som handlar om självhjälpsböcker, är riktigt läsvärd. Hon har läst Jordan B. Petersons 12 livsregler – ett motgift mot kaos.
* Jag brukar anteckna olika tänkbara rekommendationer för det här nyhetsbrevet längs med veckan. I någon av alla de tiotals poddar som jag lyssnar på diskuterades Molly White och hennes projekt Web3 Is Going Great. Jag kan bara inte komma på just nu vilken det var men om web3, kryptovalutor och tech intresserar så bekanta dig med sajten och personen.
* I ett samhälle där så mycket handlar om pengar och prestige tycker jag den här texten i The Atlantic var underbar. Den handlar om fullständigt poänglösa projekt eller målsättningar. Medan våra målsättningar i yrkeslivet eller på gymmet ofta handlar om att åstadkomma något går de här poänglösa projekten uttryckligen ut på att njuta av att inte bidra till något vettigt alls.
* Enbart tack vare Saga Cavallins recension i DN lyssnade jag på Aliette Opheims sommarprat. Mycket bra låtval!
* En fotoessä om extremhettan i Storbritannien.
* Tydligen är brutalistiska trädgårdar trendiga just nu.
* Och avslutningsvis Twitterkontot Animals Going Goblin Mode.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.