Nyhetsjournalistik – vilket koncept!
Det är ett tag sedan jag jobbat som skrivande reporter, rätt så ofta jobbar jag nämligen med andra uppgifter vid redaktionens nyhetsdesk. Men under torsdagen och fredagen fick jag göra det som journalister ofta gör, det vill säga intervjua människor och bearbeta intervjuerna till (förhoppningsvis) koherenta nyhetstexter.
Alldeles i början av min journalistutbildning påpekade min studiekompis Martin att journalistik i princip är ett frikort att ställa främlingar frågor på ett sätt som annars inte vore acceptabel. Min syster är forskare och när hon gör forskningsintervjuer ska diverse etiska aspekter beaktas och intervjuobjektens integritet försäkras genom olika processer. Jag och mina journalistkolleger kan däremot traska glatt omkring längs med stadens gator och fråga vad människor har för åsikt om statsministern eller hur mycket pengar de lägger på välgörenhet. (Och ja, det finns förstås också sådana journalistiska uppdrag där källskydd och intervjupersonernas säkerhet måste försäkras.)
Jag är fortfarande väldigt frustrerad över många saker och största delen av tiden är jag antingen ängslig eller irriterad. Men på fredagseftermiddagen när jag stängde jobbdatorn kände jag en så enormt djup passion för mitt yrke. Det är alldeles otroligt att jag kan plocka fram jobbtelefonen, ringa upp politiker och professorer och ta del av deras åsikter och expertis. Under den gångna veckan har mina kolleger på HBL också bland annat träffat en astrofysiker och intervjuat en världskänd professor i klinisk mikrobiologi. Det är så coolt.
Ja, de (finlandssvenska) medierna befinner sig fortfarande i ett kristillstånd och det är inte riktigt idealiskt att mitt köksbord fungerat som min arbetsplats i nästan 1,5 år. Men stundvis får jag fortfarande sådana kicks av nyhetsarbetet. Så bakvänt som det än må vara så hoppas jag att nyhetstorkan inte blir så omfattande i år. Det är en betingad reflex – jag älskar när något stort händer, nyhetsmaskineriet sätts i gång och autopiloten tar över. Och då har jag aldrig ens jobbat med broadcasting.
Vidare till viktigare saker, nämligen mina rekommendationer. För som ni alla vet är den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet att jag varje vecka konsumerar otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Känner ni till fenomenet akademisk piratkopiering? Egentligen borde jag skriva ett helt inlägg om akademi och immaterialrättigheter. Kort sammanfattat och förenklat fungerar publiceringen av vetenskapliga artiklar så att akademiker skickar sina forskningsartiklar till vetenskapliga tidskrifter, som oftast inte betalar ut någon ersättning till varken författarna eller de andra forskarna som referentgranskar artiklarna. Däremot har de allra flesta akademiska tidskrifter betalväggar och prenumerationerna är inte billiga. HS Visio skrev i helgen om sajten Sci-Hub och dess skapare Alexandra Elbakyan (sorry, hade inte möjlighet att kolla upp om hennes namn ska transkriberas på svenska). Elbakyan är en kazakstansk programmerare och på Sci-Hub är det möjligt att gratis ladda ner forskningsartiklar som ligger bakom betalvägg. Här en äldre artikel om Elbakyan i The Verge.
* I förra veckan skrev jag om wearables och wellness. Här en färsk studie om hur Fitbits och Appleklockor påverkar människors beteende. Och ifall du inte har tillgång till Taylor & Francis kan du ladda ner artikeln via Sci-Hub. (*slow clap*)
* Jag skrev förbigående också om Britney Spears i förra veckans brev. På lördagen publicerade The New Yorker Ronan Farrows och Jia Tolentinos imponerande grävarbete om hur sångaren placerades under förmyndarskap. Och TW, den här artikeln är faktiskt obehaglig läsning.
* Pridevecka i Finland och i år har det också gått 40 år sedan aids upptäcktes. Här en fin fotoessä i The Guardian där ett antal personer som lever med hiv berättar om sina liv och stigmat kring diagnosen.
* I veckan upptäckte jag en intressant podd på Slate, nämligen Thrilling Tales of Modern Day Capitalism. I varje avsnitt behandlas ett aktuellt företag och dess bakgrund. Själv började jag med McKinsey och Kodak. Lärde mig visserligen inte så mycket nytt men ska lyssna med stort intresse avsnitten om Volkswagen, Pantone och Whole Foods.
* En till poddrekommendation på Slate. Jag har ibland brukat lyssna på podden Working där olika proffs berättar om sina yrken. I det senaste avsnittet berättar intimitetskoordinator Marcus Watson om hur han försäkrar att skådespelare och andra som jobbar med film och tv känner sig trygga, särskilt då det är dags att spela in sexscener. Här också en artikel i NYTimes om serien Normal People, som hyllades för dess snygga och realistiska skildring av sex och närhet. Serien finns på HBO. Både serien och boken som serien bygger på är jättefina, tycker jag.
* Olycksutredningscentralen har publicerat sin oberoende utredning av statens och myndigheternas hantering av coronaepidemins första fas. Snark, tänker de flesta av er. Men i samband med utredningen presenterades också en analys av de budskap som medierna förmedlade i början av pandemin, tyvärr har jag inte lyckats hitta den här på svenska. Och nu blir det riktigt meta, nämligen här en artikel i HS som analyserar medieanalysen.
* Avslutningsvis vill jag önska Leonardo DiCaprio lycka till när han ska spela Mads Mikkelsens roll i den amerikanska versionen av den danska filmen En runda till.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna: