Några ord om språkbruk
Allra först vill jag tacka för den positiva respons som jag fått för nyhetsbrevet. Det värmer hjärtat. Även om jag misstänkte att det kanske inte blir något nyhetsbrev den här veckan så blev det ett i alla fall. Och så en liten triggervarning. Jag skriver kort om svår psykisk ohälsa i slutet av veckans brev, om det inte känns bra för dig så kan du scrolla ner till rekommendationerna eller skippa hela brevet.
Jag har funderat ganska mycket på språk under den senaste veckan. Jag är uppvuxen i en tvåspråkig familj, men det har alltid förekommit perioder då det ena språket varit starkare än det andra. Särskilt i högstadiet var min svenska svag medan finskan var väldigt dominerande. Just nu märker jag att min finska börjar försvagas igen. Det här blev särskilt tydligt då jag i veckan tillbringade flera dagar med min finskspråkiga vän. Hon påpekade vid ett par tillfällen att jag uttryckte mig lite lustigt. Hon menade absolut inget illa utan tyckte främst det var lite gulligt.
Men förutom språkkunskaper har jag också funderat på hur diskursen kring exempelvis klimatkrisen förändrats under de senaste åren. Många experter i klimatfrågor och särskilt aktivistkretsar anser att klimatförändring är ett alltför milt uttryck för att beskriva den katastrof som hotar vår planet. Klimatuppvärmning anser vissa att är missvisande eftersom klimatkrisen ger sig uttryck på flera olika sätt, inte endast som varmare temperaturer.
Många riktar också skarp kritik mot medier (inklusive den jag själv jobbar för) för otillräcklig bevakning av klimatfrågor. Redaktioner får också regelbundet respons för att tidningar fortsättningsvis säljer annonsutrymme till biltillverkare, resebyråer och flygbolag. Resereportage från andra sidan jordklotet är också något som vissa läsare tycker borde upphöra.
Ett annat exempel som jag funderat väldigt mycket på handlar om extrem psykisk ohälsa. När en person tar sitt eget liv har vi brukat tala om självmord. Personligen föredrar jag numera dog av depression. För i min värld är det precis det som har hänt. En person har varit så svårt deprimerad och plågats av så djup ångest att hen inte orkat längre. Så då tycker jag det är mer korrekt att säga att hen dött av depression än att säga att hen begick självmord. Jag förstår att det här kan uppfattas som ett lite naivt resonemang. Ni får gärna utmana mig och komma med avvikande åsikter, jag tycker det här är ett viktigt ämne att diskutera.
Efter att jag skickade i väg förra veckans nyhetsbrev blev jag också fundersam över Elliot Pages pronomen. Page har uppgett he/they som sina pronomen på engelska. Exempelvis i den artikeln i Bitch Media som jag länkade till användes både he och they. Jag undrar om jag borde ha använt både han och hen i mitt nyhetsbrev?
Men som ni vet är den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet att jag varje vecka konsumerar otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* På tal om klimatkrisen har Extinction Rebellion varit aktiv i Helsingfors under denna vecka. Jag tycker absolut att både Finland och alla andra länder behöver driva en betydligt mer ambitiös klimatpolitik och det finns situationer där civil olydnad är mer än välmotiverat. Det sagt vill jag påpeka att Extinction Rebellion som rörelse inte är helt oproblematisk. Vi behöver bekämpa, motarbeta och förebygga klimatkrisen men samtidigt efterlyser jag en intersektionell analys. Att stoppa metrotrafiken i London är ett effektivt sätt att få uppmärksamhet men om det sker på bekostnaden av arbetarklassen kan jag inte ge rörelsen mitt stöd. Och snälla, missförstå mig inte. Jag är väldigt medveten om att demonstrationer och civil olydnad uttryckligen ska skapa besvär för vanliga människor. Min kritik riktar sig mot rörelsens ignorans gentemot människor som befinner sig i en ekonomiskt och samhälleligt utsatt position. The Guardian har skrivit en utmärkt long read om rörelsen och dess rötter. Artikeln finns också i audioformat.
* Jag tänker inte rekommendera något specifikt fotoreportage denna vecka. Däremot rekommenderar jag varmt Finlands fotografiska museums utställning Stanley Kubrick: fotograf. Själv kände jag inte till att Kubrick jobbat som pressfotograf och det är just de här bilderna som finns utställda på K1 i Kämpgallerians källarvåning. Gratisinträde med giltigt presskort, 10 euro för vanligt folk. Utställningen var både informativ och underhållande, en riktig hyllning till fotojournalistiken i 1940-talets USA. Jag såg också väldigt mycket fram emot Uwa Iduozees utställning Blind spot(s) men tyvärr måste jag säga att den var en besvikelse. Helheten kändes ojämn och vissa av bilderna väldigt lösryckta. Jag tror inte alls det handlar om Iduozees skicklighet som fotograf, utan helt enkelt att utställningen var dåligt kurerad.
* Som jag skrev tidigare på Twitter vet jag inget om sport, inte heller om fotboll. Men det har aldrig pågått en så intensiv diskussion om fotboll i min lilla bubbla som under den dramatiska matchen mellan Danmark och Finland. Jag tycker Janne Strang beskriver på ett väldigt bra och nyanserat sätt om alla de blandade och motstridiga känslorna som matchen väckte.
* Jag tror inte jag någonsin varit så ointresserad av ett val som kommunalvalet i år. Jag skyller på jobbet och att jag under det gångna året fått en så rejäl överdos av Finlands inrikespolitik. Men intressant nog har jag knarkat valanalyser nu i helgen. Det låga valdeltagandet oroar också mig och jag tycker att en av de mest intressanta förklaringarna fördes fram av Politiikkaradios Linda Pelkonen. Hon påpekade att lokaltidningarnas trångmål kan ha resulterat i att kommuninvånare är sämre insatta i sina lokalpolitiska angelägenheter och har därför ett lägre intresse att rösta i kommunalval. Förutom Politiikkaradio tycker jag Yles JETP och HS Uutisraportti hade intressanta analyser. Min före detta kollega Lukas Rusk har också analyserat valresultatets legitimitet om nästan hälften av de röstberättigade väljer att inte rösta.
* Clubhouse är en död plattform. Det deklarerar Kara Swisher och Scott Galloway i veckans avsnitt av podden Pivot. Och den här observationen hade jag nog själv också redan gjort. Jag har inte ens öppnat appen på flera veckor.
* Det är varmt i Finland och då är det dags att tillreda världens typ bästa sommarrätt: vattenmelon, fetaost och färsk mynta. Enjoy!
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna: