Memes memes memes
Saker som jag funderat på och inte hunnit skriva om tidigare. Popkulturtips, ibland memes.
Så beskriver jag mitt nyhetsbrev i min profil här på Substack.
Eftersom min hjärna är upptagen med annat just nu så har jag inte några vettiga funderingar att dela med mig av. Däremot nådde jag i dag en milstolpe. I morse skapade jag nämligen del 20 av mina coronamemes på Instagram. Det betyder att jag sedan början av pandemin delat 1 901 coronarelaterade memes i mina Instagram stories. Och utöver det har jag delat tusentals andra memes.
Så här kommer ett urval memes, som ännu inte publicerats i mina stories, som ni kan njuta av. Och förlåt Mediespråksgruppen, jag kallar dem memes även om det korrekta svenska uttrycket är mem. Och eftersom Instagrams inbäddningsfunktion har en dålig dag i dag, delar jag de här i äkta memeformat, det vill säga som skärmdumpar. De här hittade jag på Openly Gay Animals, Cheerful Nihilism, Bleknos och I Am Thirty AF.
Någon gång i framtiden kan jag upplysa er mer om memekultur, vad den innebär och hurdan effekt den har på världen.
(Veckans rekommendationer hittar du efter memekavalkaden)
Om du orkade scrolla så här långt, grattis! Den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet att jag varje vecka konsumerar otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Varför låter majoriteten av all modern popmusik exakt lika? Främst på grund av Jack Antonoff, men också ett par andra snubbar som i princip skriver alla poplåtar och producerar dem också. Mera om det i senaste avsnittet av Slate Culture Gabfest.
* Jag har berömt Svenska Yles podd Sällskapet tidigare och jag tänker göra det igen. Fast egentligen är det här en hyllning av Ellen Strömberg. I veckans avsnitt bjuder hon på en så oerhört fenomenal analys av dagens överdrivet samhällsmedvetna humor att jag nästan tappade andan. Btw, Strömbergs debutroman är jättefin, rekommenderar varmt.
* Som ni märker har jag svårt att släppa Britney Spears. Under ett redaktionsmöte i veckan efterlyste jag en essä eller analys av Spears betydelse för popkulturen och vilken status hon hade för oss tjejer som vuxit upp under 1990- och 2000-talet. Jag är så glad att Anna Lillkung tog emot uppdraget. Här kan du läsa hennes kommentar om popsagan utan ett lyckligt slut.
* En av de finaste filmerna jag såg under fjolåret var Ensilumi (länk till trailern på Youtube). Den finns nu att se på Viaplay (i Finland) och alla borde se den.
* Jag ska återkomma till Peppe Öhman i ett brev som handlar om shine theory. Men tills dess kan ni exempelvis prenumerera på hennes ypperliga veckobrev Fredagslänkar där hon varje vecka bjuder på en välkurerad lista över läsvärda journalistiska artiklar.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag på Taylor Swifts album Folklore, som naturligtvis är producerad av bland andra Jack Antonoff.