Maskar och människor
I början av maj skickade Helsingfors universitet ut ett pressmeddelande som fick ett starkt genomslag i olika medier i Finland. HU:s forskare i mikrobiologi hade nämligen gjort ett stort genombrott och upptäckt att vissa stammar av desulfovibrio-bakterier i tarmarna sannolikt orsakar Parkinsons sjukdom. Genom att identifiera och avlägsna dessa bakterier kunde man förebygga och bromsa sjukdomen. En fantastisk nyhet, jag blev både glad och hoppfull. Synd bara att jag läste nyheten i en dagstidning som sannolikt hade skrivit hela artikeln endast utifrån pressmeddelandet utan att intervjua några utomstående experter eller kolla upp den egentliga källan, det vill säga publikationen Frontiers in Cellular and Infection Microbiology och mer specifikt den aktuella studien som pressmeddelandet utgick från.
Mikrobiologerna vid Helsingfors universitet har för det första studerat desulfovibrio-bakteriernas effekter på rundmaskar (Caenorhabditis elegans), inte människor. Trots att maskarna påminner människor mer än man kunde tro är det magstarkt att hävda att preliminära fynd som gjorts på enkla ryggradslösa djur också går att tillämpa på människor.
För det andra bestod människosamplet i studien av 10 personer med Parkinsonsdiagnos samt deras makar/makor som inte hade sjukdomen. Det är väl ganska uppenbart att detta inte är tillräckligt många deltagare för att ge ett representativt och pålitligt resultat, särskilt med tanke på att tidigare studier om kopplingen mellan tarmflora och Parkinsons sjukdom visat att det förekommer stora variationer i bakteriefloran hos olika människor som har Parkinsons.
För det tredje har andra motsvarande studier inte entydigt kommit fram till samma resultat. Forskningsresultaten går med andra ord inte nödvändigtvis att replikera. En väsentlig del av den vetenskapliga metoden handlar om att forskningsresultat går att återskapa. Om det faktiskt handlar om ett genombrott i Parkinsonsforskningen borde andra forskarlag som sysslar med likadan forskning som mikrobiologerna vid HU komma fram till samma resultat.
Min kritik är dels den att många redaktioner saknar kunskap att läsa och tolka vetenskapliga forskningsartiklar, dels den att redaktionerna förhåller sig alltför okritiskt till pressmeddelanden. Det som ofta glöms bort är att pressmeddelanden i grunden är en sorts reklam och marknadsföring. De kan på sin höjd betraktas som nyhetstips.
Bara för att pressmeddelandet härstammar från ett universitet betyder inte att man kan publicera uppgifterna som sådana. Universiteten och enskilda forskningsgrupper gynnas precis lika mycket av positiv uppmärksamhet i medierna som vinstdrivande företag. Särskilt då konkurrensen om finansiering är hård och forskningsanslagen ständigt står hotade (åtminstone i Finland) ökar risken för att man förenklar och i viss mån överdriver sina fynd i offentligheten för att försäkra finansiering också i framtiden.
Bland andra Helsingin Sanomat och särskilt Yle har förtjänstfullt skrivit kompletterande och uppföljande texter om studien och gett läsarna en mer realistisk och nyanserad bild av forskningsresultaten. Tyvärr hann jag ändå se inlägg i sociala medier där människor jublade över att det inom närmaste framtiden går att bota eller hindra den neurologiska sjukdomen, som enligt WHO:s siffror från 2019 drabbar cirka 8,5 miljoner människor i världen. I Finland har ungefär 1 procent av befolkningen som fyllt 60 år Parkinsons sjukdom. Det är fult och oetiskt att på grund av egen inkompetens ge människor ett falskt hopp om att en i nuläget obotlig sjukdom går att bota eller åtminstone förebygga.
Nu ska ni inte tro att jag besitter en massa kunskap om mikrobiologi, neurologiska sjukdomar eller är någon sorts sakkunnig här. Absolut inte. Jag menar inte heller att universiteten är opålitliga eller att medierna konsekvent publicerar lögner. Nej. Min poäng är att de alltför optimistiska nyheterna om Parkinsons sjukdom är ett resultat av att både redaktioner och universitet jobbar med alltför snåla resurser.
Om beslutsfattare skär ner på forskningsanslagen och redaktionerna består av stressade reportrar vars huvudsakliga uppgift är att skriva snabba nyheter uppstår det situationer där forskningsresultat förvrängs och läsarna får förenklad och vilseledande information i form av copy-paste-journalistik. Det är förstås också klickvänligare att skriva en rubrik om att forskare gjort ett stort genombrott än att det finns försiktiga forskningsresultat som kan vara betydelsefulla och banbrytande för sjukvården i framtiden.
Dessutom vill jag ge lite kudos åt kunskapsområdet vetenskapskommunikation. Det är uppenbart att det finns ett stort behov av kommunikationsproffs som är specialiserade i forskning och vetenskap.
Men nu vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Visserligen har manusförfattaren och geniet bakom Succession, Jesse Armstrong, aldrig medgett att Logan Roy är inspirerad av Rupert Murdoch men likheterna är många. Det sagt har huvudpersonen också flera inslag av bland andra Sumner Redstone. Hur som, Inkoo Kang skriver i The New Yorker om hur seriens sista säsong inte kunde ha släppts vid en mer lämplig tidpunkt med tanke på alla skandaler kring Murdoch och Fox News.
Though the show’s story lines have drawn focus to Murdoch’s health troubles and turbulent love life—not to mention the toxic competition he has engendered among his children to replace him—his onscreen counterpart is a master tactician and political puppet master.
* Ett av de främsta problemen med stora artificiella neuronnät är att vi inte vet hur enskilda neuroner i nätverket fungerar. Det här är också den biten av AI som intresserar mig allra mest – det som kallas för svarta lådor. Vi vet vilka kommandon vi ger en AI och vi kan också studera resultaten som AI:n ger oss, men det är extremt svårt eller omöjligt att räkna ut vad som händer där emellan. Bristen på transparens är också knepig ur ett juridiskt och etiskt perspektiv. Det finns många områden som kunde gynnas av avancerad AI men det vore etiskt ohållbart att använda AI i dessa sammanhang eftersom vi inte kan kräva ansvarstagande av ett neuronnät. På Ars Technica kan man läsa Benj Edwards text om hur Open AI försöker räkna ut hur GPT-2 fungerar med hjälp av GPT-4.
* En fortsättning till en av förra veckans rekommendationer. Ben Smith, före detta krönikör på NYTimes, en gång chefredaktör på BuzzFeed News och numera grundare och chefredaktör på Semafor, är aktuell med sin bok Traffic. Yess, jag vet att alla som lyssnar på amerikanska mediepoddar redan hört allt som är värt att höra om boken. Men jag vill trots det rekommendera den. Jag har läst nästan halvvägs och den här är så sjukt intressant. Om du är alls intresserad av varför det (amerikanska) digitala medielandskapet ser ut som det gör i dag, läs den här boken. Boken innehåller så mycket intressant stuff om bland annat analytik, virala nyheter, sökmotoroptimering och nyhetsaggregatorer.
* Det heter agrivoltaics på engelska och jag har ingen aning om den svenska motsvarigheten. Men konceptet går ut på att markområden används samtidigt både för jordbruk och solenergi. Man installerar alltså massiva mängder solceller och planterar växter under panelerna. Intressant reportage av Agostino Petroni på BBC Future.
* Slit och släng-mentaliteten måste dö om den här planeten ska ha en framtid. Varje år slänger invånarna i EU-området 6 miljoner ton textilier. Endast en fjärdedel av den här massan är plagg som återvunnits. I veckan gav medlemsstaterna i EU sitt stöd för ett förslag som skulle förbjuda företag från att förstöra plagg som de inte lyckats sälja. Läs mera på FT.
* Veckans fotorep hittas på BBC. Alex Boyd använder sig av en mer än 170 år gammal teknik för att plåta Skottland och Irland.
* Elise Craig har skrivit en kul text i NYTimes Magazine om glädjen att tillbringa en massa tid på olika onlineforum, särskilt i kommentarsfälten, utan att själv bidra till diskussionerna. Tydligen är stämningen ganska behaglig till exempel på Instagramkontot Humans of New York. Craig beskriver det som wholesome drama.
* Den tredje säsongen av Tony McNamaras ypperliga satir The Great finns att se på HBO. Jag har ännu inte hunnit kolla men ska göra det så fort som möjligt. Huzzah!
* Nä, jag borde inte vara så besatt av mitt eget utseende men jag kan inte neka det, jag ser fruktansvärt trött och sliten ut just nu. Jag är inte ensam. Också Ben Affleck är trött och sliten.
* En massa olika sorters hummus och andra såser och röror.
* Avslutningsvis delfiner. Eller egentligen deras fenor.
Här i Göteborg har det varit varmt och soligt hela veckan. Då är det dags att gräva fram den här godingen.