Låt en kvinna vila
Under den senaste veckan har jag främst bara sovit och eftersom jag befinner mig i ett rätt sårbart tillstånd (mera om det i framtiden, kanske) orkar jag inte ge mig in på några särdeles seriösa ämnen. (haha, kolla länklistan!)
I onsdags fick jag min första dos coronavaccin. Och på tal om vaccin, nyhetsbyrån STT skrev i helgen att det är extra svårt att motarbeta vaccinskepsis eftersom människor inte direkt kan känna av de positiva effekterna av vaccinet i sin kropp.
När jag tittar på analytiken för mitt senaste brev är det ganska tydligt att jag måste fortsätta tipsa om olika alkoholer eftersom mina läsare uppenbarligen främst bara bryr sig om mousserande vin. Och det är alldeles okej.
Men den egentliga orsaken varför jag skriver det här nyhetsbrevet är att jag varje vecka konsumerar otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några (ganska många) rekommendationer:
* Om du, precis som jag, tyckte att Emily in Paris (inte ens värd att länka till) var fjolårets sämsta serie så kan jag rapportera att den franska serien Dix pour cent är alldeles fenomenal. Alla fyra säsonger finns på Netflix.
* I den här fina texten i NYTimes skriver Celeste Ng om kärlek i en tid som präglas av hat. Bilderna är tagna av diverse asiatiska och asiatisk-amerikanska fotografer. Om du har möjlighet så läs texten på en större skärm än telefonen.
* För att vara helt ärlig tycker jag att public service-bolag inte ska publicera opinionsjournalistik över huvud taget. Men eftersom Yle trots allt gör det kan jag varmt rekommendera krönikör Auli Viitalas texter. Hon skriver (på finska) om hur omöjligt det är att få adekvat psykiatrisk vård inom den offentliga sektorn i Finland.
* Samtycke och dåligt sex kunde de facto vara temat för ett helt nyhetsbrev. Den brittiska akademikern Katherine Angel har nyligen gett ut boken Tomorrow Sex Will Be Good Again. (Ja, det är en hänvisning till Michel Foucault) Hon har skrivit en lång text om komplexiteten av samtycke och (kvinnlig) njutning i The Guardian. Artikeln finns också i audioformat på Spotify. Jeannie Suk Gersen recenserar boken i The New Yorker och är inte riktigt övertygad.
* Lena Dunham och plus size-mode är också två ämnen som jag kunde skriva väldigt mycket om. Men ja, Lena Dunham har föga överraskande skapat en modekollektion för “lite större kroppar”. Den här artikeln i NYTimes är ganska problematisk på många olika sätt, eller i alla fall fick den mig att fnysa. Läs hellre den här analysen i Bitch Media i stället. För att summera: We can’t simply cloak fatphobia in beautiful fabrics or shop our way out of a widespread, deadly stigma. It’s great that Dunham has begun the baby steps of loving her newly larger body, but we can’t mistake her for the voice of fat liberation—especially since she can barely say the words herself.
* Jag är förhållandevis ny på Clubhouse men börjar så småningom hitta bra innehåll på plattformen. Just nu är min favorit Blankspots Världshändelser du kanske missat. Blankspot skickar ut ett nyhetsbrev på fredagar (också värd att prenumerera på) och strax efter att brevet skickats ut samtalar skribenterna på Clubhouse om olika händelser som inträffat i världen. Om du råkar äga en iPhone men ännu inte har en inbjudan till Clubhouse så kontakta mig.
* På tal om Clubhouse är det möjligt att lyssna där på Magnus och Peppes podcast så att säga live. Men poängen här var egentligen att duon diskuterade eutanasi i sitt senaste samtal. Och ursäkta mig, jag börjar verkligen låta som en trasig LP-skiva, men också dödshjälp kunde vara ett tema för ett helt nyhetsbrev. Anyways, egentligen ville jag bara tipsa om den här artikeln i NYTimes som handlar om paraidrottaren Marieke Vervoort. Vetskapen att hon när som helst kunde få dödshjälp hjälpte henne att stå ut med komplext regionalt smärtsyndrom i flera år.
* Inga vintips den här gången men däremot två matrelaterade tips. Egentligen ogillar jag mjölkchoklad och avskyr salt karamell, men den här nya (???) Geisha-kakan är superb. Alla Mutti-produkter som jag testat hittills har varit bra, men Pesto Rosson är så otroligt god att jag misstänker att den innehåller små mängder knark.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna: