Läsårets slut
Det här är min sista vecka i Göteborg. Nästa vecka ska jag återvända till HBL över sommaren. Med andra ord har jag en massa saker att ta hand om. Så den här gången blir det bara rekommendationer, många bra sådana.
Förutom att flyttstäda och förbereda mig för läsårets slut har jag också den här veckan (okej förra veckan) konsumerat en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Jaron Lanier är en superintressant person. Förutom att han besitter en massa kunskap och filosofiska funderingar om teknologi är han också en framgångsrik musiker och en massa annat, just nu tydligen anställd på Microsoft. Han har skrivit en artikel för The Atlantic där han föreslår ett alternativt sätt att lösa problemen med hatretorik och behovet av innehållsmoderering på sociala plattformar så som Twitter. Rekommenderar hans böcker också – de är mycket läsvärda och tankeväckande.
* Roxane Gay skrev en väldigt, väldigt bra essä i NYTimes om hövlighet och artighet. Gay menar att det är skenheligt att efterlysa hövlighet och god ton i samhällsdebatten (i en amerikansk kontext) då dessa debatter aldrig leder till några konstruktiva eller progressiva förändringar. Gays funderingar påminde mig för övrigt om koncepten cruel optimism och terapeutisk makt, som jag skrev om i fjol. Man kan inte förvänta sig att strukturella problem på en samhällelig nivå löser sig genom att enskilda individer ändrar på sitt beteende eller sina konsumtionsvanor, till exempel.
* Den andra halvan av podden Pivot, Scott Galloway, har under en längre tid varnat för de potentiellt katastrofala effekterna av köp nu, betala senare. Samtidigt som tjänster som Klarna och Qliro gör betalningar så mycket smidigare är det skrämmande hur enkelt det är att samla på sig massiva skulder. Galloway har skrivit en bra text i New York Magazine om just detta.
* Jag är fortfarande ledsen över att jag inte såg Banksy-utställningen på Serlachiusmuseet i fjol. Förra veckan avgick den walesiska lokalpolitikern William Gannon efter att rykten började spridas om att han i själva verket är Banksy. The Guardian intervjuade Gannon och räknar också upp alla andra som misstänkts vara den anonyma konstnären.
* Veckans fotoreportage kommer knappast som en överraskning för någon: Iiu Susiraja i New Yorker. Jag upplever att Susirajas konst är särskilt viktig just nu när kroppshetsen verkar bli hårdare igen. Åtminstone känner jag att smalhetsnormen varit mer påtaglig på sistone.
* NYTimes gör riktigt strålande konsumentjournalistik i form av Wirecutter. Rekommenderar sajten i allmänhet, men särskilt den här artikeln som handlar om webbläsare och dataskydd. Precis som textens skribent Thorin Klosowski har jag under många års tid använt flera olika webbläsare för olika syften. Jag gillar DuckDuckGo.
* Jag har sett 1,5 avsnitt av filmatiseringen av Sally Rooneys Samtal med vänner. Tyvärr är serien ganska trög och inte alls så bra som Normala människor. Så jag kan inte direkt rekommendera serien. Däremot hade The Independent en mycket bra text skriven av Roisin O’Connor om tropen waif girl.
”Despite their perception of themselves as outcasts, they are frequently among the most privileged of social groups: white, thin, educated, wealthy (or supported by someone who has wealth), cis and (mostly) straight. She’s the introverted counterpoint to Cool Girl.”
* 1984 gav Muji den japanska musikern och producenten Haruomi Hosono i uppdrag att komponera behaglig bakgrundsmusik som kedjan kunde spela i alla sina affärslokaler. Slutresultatet blev Watering a Flower.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.