Krig ska vara chockerande
Texten har redigerats den 6.4.2022. Jag formulerade mig lite klumpigt i den ursprungliga versionen av brevet.
Jag skrev det här redan för en månad sedan på Twitter, nämligen att nyheter om kriget i Ukraina ska skapa ångest och rädsla. Det är trots allt ett krig och krig är inte något rutinmässigt. Plus att det vore ju alldeles omänskligt om materialet från Ukraina inte skapade några reaktioner alls.
Samtidigt har det varit intressant att märka hur exceptionellt råa bilder också nordiska redaktioner valt att publicera efter att uppgifter om misstänkta krigsbrott i Butja uppenbarade sig i helgen. Amerikanska medier som NYTimes har redan tidigare publicerat bilder på döda civila och till med skrivit reportage om dem. Förstasidan av måndagens DN bestod endast av en nyhet: Bilderna från Butja som skakar världen.
Min egen mediekonsumtion påverkas just nu väldigt starkt av kursen i kriskommunikation som jag avlägger. Cynikern inom mig har svårt att inte tolka de redaktionella besluten att publicera särskilt chockerande bilder som ett försök att jaga klick. Kriget har trots allt pågått i över en månad och läsare börjar väl bli lite trötta. Journalisten inom mig tänker att det handlar om historiska händelser och mediernas uppgift är att visa hur verkligheten ser ut i Ukraina.
Varje vecka konsumerar jag otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* När vi handlar betalar vi knappt någonsin det egentliga priset för varan som vi köper. Här en intressant artikel i The New Yorker om en nederländsk ideell organisation, True Price, som räknar ut den verkliga kostnaden på olika livsmedel. De beaktar bland annat kostnader som skapas av klimatutsläpp, vattenföroreningar och användning av barnarbetskraft.
* Den otroligt fina och drabbande danska dokumentärfilmen Flykt var nominerad i tre Oscarskategorier men blev utan statyett. Finns att se på Yle Arenan, rekommenderar starkt. Fint sätt att utnyttja animation för att beskriva och behandla svåra teman. Om du inte tror på mig kan du läsa Martina Moliis-Mellbergs recension i HBL.
* Karin Frid har skrivit en jättebra text i GP om abort. I Sverige görs årligen cirka 35 000 aborter, i Finland kring 8 500, och precis som Frid tycker jag att det saknas vardagliga skildringar om abort i både film, tv och litteratur.
* Jag gillade det här personporträttet på Cecilia Düringer väldigt mycket.
* Ukrainska statliga järnvägen sysselsätter kring 230 000 personer, av vilka nästan alla stannat kvar trots kriget. Tack vare de här människorna rullar tågen på och försäkrar att miljontals ukrainare kan fly landet. Här en fin fotoessä i The Guardian.
* Och på tal om foto har fotografen Michael Johnston skrivit en intressant artikel om överflödet av bilder för The New Yorker.
” If you take enough photographs, it’s almost inevitable that you’ll eventually get an extraordinary one, for reasons you might not understand.”
* Enligt WSJ ökar intresset för att sluta med trådlösa lösningar och gräva fram kablar och icke-smarta telefoner. Svårt att slösa bort tiden på Tiktok med en gammeldags väggtelefon.
* Medan resten av internet verkar ha kollat på den andra säsongen av Bridgerton har jag koncentrerat mig på ett annat kostymdrama, nämligen The Great. Så här nästan två år efter att seriens första säsong hade premiär på HBO. Jag tycker den här är mycket underhållande. Huzzah!
* Saturnus håller på att förlora sina ringar.
* 2005 lyckades två flamingon fly Kansas Zoo. Numera lever fågel nummer 492 i Texas och kallas Pink Floyd.
* Om du känner dig riktigt fittigt irriterad (och dessutom kan finska) får du gärna ta och bidra till Åbo universitets Suuri suomalainen vitutustutkimus. I studien vill forskarna bland annat veta vilka saker som gör dig fittig.
Under den senaste veckan har jag främst lyssnat på The Cure och Pulp.