Kort om selektiv exponering
Enligt vad jag har fått lära mig om opinionsbildning under den senaste veckan eller så pågår det en ständig kognitiv dissonans i våra hjärnor och för att hantera den rationaliserar vi tankar och information. Det här sker delvis genom en process som kallas för selektiv exponering.
Vi (människor, mediekonsumenter) tenderar att föredra viss sorts information över en annan sort. På grund av bekräftelsejäv väljer vi exempelvis helst sådana nyhetskällor som passar ihop med vår världsbild och bekräftar våra åsikter och uppfattningar. Alternativt konsumerar vi kanske sådana medier som inte nödvändigtvis bekräftar vår världsbild men som vi trots allt betraktar som pålitliga och trovärdiga. Eller kanske vi inte alls är intresserade av nyheter och aktualiteter utan föredrar serier, idrott och annan underhållning i stället.
Poängen är att vi mer eller mindre medvetet prioriterar viss sorts innehåll – väljer vilken typ av information som vi utsätter oss för. Och det här beror inte enbart på att det är behagligare att leva i en verklighet där ingen ifrågasätter eller utmanar våra åsikter eller för fram några motargument. Selektiv exponering sker också delvis på grund av att människans kognitiva förmåga är begränsad och det är omöjligt för oss att ta till oss all den information som finns tillgänglig.
Den oändliga mängden information och den kognitiva dissonansen kanske förklarar varför nyhetsaggregatorer är så populära och varför så många (inklusive jag själv) prenumererar på en massa nyhetsbrev. Det är enklare att scrolla igenom ett nyhetsbrev än att plöja igenom tiotals olika informationskällor. (Visserligen knarkar jag nyheter OCH prenumererar på en massa nyhetsbrev men jag är inte heller ett särskilt representativt exempel på en “vanlig” nyhetskonsument.) Jag tror det här också förklarar varför så många lyssnar på poddar som The Daily (NYTimes), The Economist Morning Briefing och Global News Podcast (BBC), alltså förhållandevis korta sammanfattande avsnitt som bjuder på de viktigaste nyheterna just nu. Vår koncentrationsförmåga och fritid är både begränsad och värdefull och då gäller det att framföra budskapet kort och koncist.
Jag skulle kunna skriva mer omfattande om allt det här men jag misstänker att jag återkommer till det här fenomenet förr eller senare.
Så vidare till viktigare saker. Vid det här laget vet alla att den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet är att jag varje vecka konsumerar otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Jag lovade förra veckan att skriva om fenomenet svensk hiphop och det kommer jag absolut att göra i något skede. Vad beträffar mordet på rapparen Einár har jag egentligen inget annat att säga än att det är ”intressant” hur tonläget i medierna förändrades ganska dramatiskt när det den här gången var en ung vit man som föll offer för konflikten mellan olika gäng i Stockholms förorter. I torsdags publicerade SVT Diamant Salihus nyhetsdokumentär Våra barn dör. Om du inte orkar läsa Salihus ypperliga reportagebok Tills alla dör kan du kolla dokumentären i stället. Jag som journalist och nybörjare i medieforskning är förstås väldigt intresserad av människors mediekonsumtion. Därför tycker jag det här citatet i DN var väldigt intressant.
”Sannolikheten att människor i den här yngre generationen läser vad etablerade medier skriver dagarna efter, den är i princip noll. De har redan all information och analys, som de fått med noll fördröjning till händelsen, mitt i natten över telefon och på Snapchat. Ocensurerad, och med saker som det aldrig hade varit försvarbart för er att publicera, säger Nils Svennem Lundberg.”
* Vi borde bry oss mera om strömningstjänsternas tittarsiffror, skriver Jim Waterson i The Guardian. Varför? Därför att tjänsternas sätt att endast publicera siffror på det populäraste innehållet förvränger vår uppfattning av publiken och vad folk egentligen kollar på.
* Trodde ni att jag skulle låta bli att skriva om Succession denna vecka? Inte en chans. Här en underhållande artikel i The Cut om kvinnorna i serien.
* I går släpptes det första avsnittet av den femte (och sista) säsongen av en annan storfavorit, Insecure. Issa Rae är så otroligt duktig på att beskriva hur det är att vara 30-ish och inte ha en aning om vad man ska göra med sitt liv. Jag vet inte hur det är att vara svart och bo i LA, så den biten kan jag inte ta ställning till. Serien finns på HBO, här Gloria Oladipos artikel i The Guardian om seriens betydelse för populärkulturen.
* Förra veckan tipsade jag om hur man på riktigt kan lägga ner sitt Facebookkonto. Här en annan artikel i Wired som förklarar hur man kan använda Facebook så att inläggen i feeden syns i kronologisk ordning, det vill säga utan att FB:s rekommendationsalgoritm styr vilket innehåll du exponeras för.
* BBC:s Africa Daily hade ett intressant avsnitt i förra veckan om sydafrikansk politik. Traditionellt har vita sydafrikaner röstat på vissa specifika partier medan svarta sydafrikaner röstat på andra partier. Nu finns det tecken på att yngre sydafrikaner bryter det här mönstret. Det här är särskilt intressant med tanke på kommunalvalet som ordnas om en vecka.
* The Guardian har publicerat en intressant artikel om generationen som aldrig upplevt konflikten i Nordirland (The Troubles). Nederländska fotojournalisten HJ Hunter intervjuade och fotograferade unga vuxna i Belfast och Derry.
* Internet är inte så kul längre, menar Jon Favreau, som bland annat gör podden Pod Save America. I sin nya serie Offline snackar han med diverse internetkändisar om … internet. I det första avsnittet medverkar en av mina största förebilder, Jia Tolentino. Och ifall du ännu inte läst Tolentinos essäsamling Trick Mirror så rekommenderar jag den varmt.
* BBC bad 206 tv-kritiker från 43 olika länder rangordna århundradets bästa tv-serier. Resultatet är kanske inte så överraskande, men jag tycker den här artikeln är ändå läsvärd. Dessutom innehåller den länkar till andra intressanta artiklar om film och tv. Varför finns The Sopranos inte med? Därför att serien hade premiär 1999.
* Avslutningsvis kan ni exempelvis kolla upp Kevin Heckart på Tiktok.
Medan jag skrev det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.