Kort liten hyllning till internet
Sedan mitten av mars 2020 har jag lagt upp en massa memes i mina IG-stories. Inledningsvis var det memes om coronaviruset, distansjobb och isolering. Efter ett par månader blev det så svårt att hitta roliga coronamemes att jag utvidgade konceptet.
Poängen här är att jag tillbringat en massa tid på olika plattformar, FB-grupper, Instakonton och Reddittrådar för att kunna bjuda på lite underhållning till den trogna lilla gruppen på cirka 60 personer som dagligen scrollar igenom mina stories.
Det talas och skrivs mycket om hur vidrigt det är att tillbringa tid på nätet och särskilt då i olika sociala kanaler. Och ja, såklart har jag också utsatts för asiga kommentarer och tappat min tro på mänskligheten många gånger. Men om det är något jag lärt mig under det senaste året så är det att det också råder en otrolig solidaritet och välvilja på många håll på nätet.
Inom psykologin talar man om kompartmentalisering, en sorts försvarsmekanism eller copingstrategi. För att kunna hantera komplicerade fenomen eller händelser lägger man de motstridiga delarna i olika fack för att förebygga kognitiv dissonans. Man helt enkelt skiljer åt oförenliga eller motstridiga tankar eller värderingar för att klara av att hantera dem.
Jag antar att det här är precis vad jag gör med internet och sociala medier. För att orka hänga kvar förtränger jag de olustiga bitarna och väljer aktivt att fokusera på de behagligare delarna.
Men den egentliga orsaken varför jag skriver det här nyhetsbrevet är att jag varje vecka konsumerar otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Veckans överlägset starkaste text är tyvärr på finska. Producent Adile Sevimli skrev en otrolig analys av sociala medier i Long Plays veckobrev.
* Katy Waldman skriver i The New Yorker hur therapy speak, alltså ord och uttryck som används i samtalsterapi, smyger sig in i vårt vardagliga språk. Jag känner att vissa kan bli lite triggade av den här texten, som inte direkt respekterar folks personliga gränsdragningar.
* Vanessa Grigoriadis skriver i NYTimes Magazine om sociala medier och skönhetsindustrin. Finns också i audioformat. Läs eller lyssna också på Jia Tolentinos The New Yorker-artikel om Instagram Face.
* Jag saknar biobesök väldigt mycket. Vet inte om den här artikeln i Architectural Digest gör saker värre eller bättre. Men i väntan på att få se nyaste Almodóvar …
* Jag saknar också muséer, men lyckligtvis ordnar Finlands fotografiska museum en virtuell rundvandring på Vivian Maier-utställningen på Instagram onsdagen den 7.4 kl. 10-11. Förhoppningsvis sparas den i deras profil.
* Instakontot Cats of Brutalism bjuder på snygga svartvita bilder på brutalistisk arkitektur och katter. Om brutalismen tilltalar så är den här fotoessän i The Guardian jättefin.
* Viinilehti utsåg för ett par veckor sedan årets mousserande vin. Nu har också jag hunnit smaka på den och kan varmt rekommendera den.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna: