Kapitalism, men lite mer psykedeliskt
Det har dykt upp nya prenumeranter efter mitt senaste brev, välkomna! Hoppas ni gillar innehållet.
Jag har egentligen semester och för att vara helt ärlig är jag inte mitt skarpaste jag just nu. Så därför ska jag bara skriva ner några korta kommentarer om psykedelika och den renässans som just nu pågår inom forskningen. (Om du vill läsa vad jag skrivit om ämnet tidigare kan du exempelvis kolla upp det här reportaget i HBL och den här artikeln på VVV.)
Sedan början av 2000-talet har det skett en massa inom den vetenskapliga forskningen kring psykedelier och hur de kunde utnyttjas inom vården av diverse psykiatriska sjukdomar och tillstånd. Varför det dröjt så länge beror främst på två saker: det så kallade kriget mot droger har gjort det juridiskt omöjligt att forska i det här området och då det i de flesta fallen handlar om ämnen som det inte går att bevilja patentskydd för har intresset varit svalt bland läkemedelsföretagen. Det finns ingen ny uppfinningshöjd i ämnen som upptäckts för tiotals år sedan eller som förekommer naturligt i till exempel svampar – det går alltså inte att tjäna särskilt mycket pengar på den här verksamheten.
Eftersom psykisk ohälsa är ett växande problem och olika psykedeliska ämnen har en terapeutisk potential har man äntligen börjat studera dem närmare. I och med att man numera kan tillverka syntetiska ämnen som påminner om till exempel psilocybin (ämnet som gör magiska svampar magiska) har läkemedelsföretagen fått ett ekonomiskt incentiv att främja forskningen och introduktionen av nya läkemedel på marknaden.
Så det som en del företag nu sysslar med är att framkalla och studera nya psykedeliska ämnen. Dels gör man det här för att man genuint vill upptäcka nya stabila och trygga läkemedel för att hjälpa patienter med till exempel vårdresistent depression, kronisk PTSD, svår anorexi, neuropsykiatriska funktionsvariationer och olika beroendesjukdomar. Dels gör man det här för att kunna ansöka om patentskydd och tjäna en massa pengar. I veckan lärde jag mig ett nytt ord som beskriver just det här: psychedelic capitalism.
Traditionella psykedeliska trippar pågår ofta ganska länge men eftersom vi lever i ett samhälle där precis allt ska vara så kostnadseffektivt som möjligt lägger man stort fokus på ämnen som ger en kort tripp, exempelvis DMT. Så det som jag irriterat mig på den här veckan (jag lovar att jag ännu en dag kommer att skriva ett brev som endast handlar om saker som gör mig glad och lycklig) är att man skiter i all den kunskap som diverse ursprungsfolk har om psykedelier och dessutom försöker tjäna pengar på mänskligt lidande.
Det finns vissa likheter här mellan utvecklingen som skett kring cannabis i USA. Om du är intresserad så kan du ta och lyssna på det här avsnittet av Slates podd Thrilling Tales of Modern Capitalism, som handlar om tidskriften High Times.
Förutom att semestra och frenetiskt leta efter boende i Göteborg har jag också den här veckan konsumerat en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Jag har inte särskilt starka minnesbilder från 1989 då ayatollah Ruhollah Khomeini utfärdade en fatwa mot författaren Salman Rushdie. Däremot har jag lyssnat BBC:s ypperliga dokumentärserie Fatwa (länk till BBC:s sajt, finns också på Spotify) för ett par år sedan. Den handlar om Rushdie, Satansverserna och hur författaren tvingades under jorden. Och nu är dokumentären, tyvärr, aktuell igen.
* Effective altruism, EA, har varit väldigt närvarande i mina flöden under den senaste veckan. The New Yorker publicerade den här långa texten om William MacAskill och Axios Felix Salmon ägnade hela sitt nyhetsbrev åt ämnet. I korthet handlar det om att göra en kalkyl över vilket sätt att hjälpa är effektivast: att göra några timmar av volontärarbete per vecka eller att donera en andel av månadsinkomsterna till ett välgörande ändamål, till exempel. Att donera pengar är i princip alltid mer effektivt, om vi alltså lyckas mäta och kvantifiera saker som mänskligt lidande och fattigdom. Fast efter att ha läst Gideon Lewis-Kraus text i The New Yorker är jag egentligen övertygad om att det här är ännu en form av investeringsbedrägeri, främst på grund av att tech bros från Silicon Valley och kryptovalutor är inblandade.
* Designern Issey Miyake dog i början av augusti. Här ett fotorep om Miyakes karriär och här Vanessa Friedmans (ni vet, NYTimes modekritiker som jag nämnde i mitt förra brev) förklaring till att Steve Jobs föredrog uttryckligen Issey Miyakes skjortor med skorstenskrage.
* Jag gillade Jennifer Millers text i The Atlantic om Close Friends-funktionen på Instagram.
* Jag läste en riktigt otroligt skitdålig roman i veckan, det spelar ingen roll vilken den var. Men efter upplevelsen kände jag att jag behövde något aningen mer intellektuellt tidsfördriv. Så jag började läsa Silvia Hosseinis första essäsamling Pölyn ylistys och den var otroligt bra. Rekommenderar varmt, längtar redan efter att få läsa Tie, totuus ja kuolema. Så om du kan finska och vill läsa träffsäkra essäer om kultur och livet så där i allmänhet, läs Silvia Hosseini!
* GP:s kulturredaktion har en riktigt bra sommarserie, som handlar om gymnasieklassiker. Författaren Malin Lindroth har skrivit om Märta Tikkanens Män kan inte våldtas.
* Dan Kois räknade upp de 50 bästa dödsscenerna inom fiktionen i en artikel för Slate. Och fick så många läsarbrev att han fick skriva en artikel till om samma ämne.
* Andrea Svanbäck har studerat kontaktannonser i HBL för sin gradu (masteruppsats). Hon har också skrivit en väldigt trevlig text i HBL om hur olika annonserna såg ut 1910, 1950 och 1990.
* Jag skulle egentligen behöva köpa en ny telefon. WSJ:s Nicole Nguyen räknar upp några tips på hur man kan förlänga telefonens livslängd. Lärde mig bland annat att jag borde starta om telefonen varannan dag.
* Avslutningsvis en kul karta som visar upp viktiga personer runtom i världen.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.