Källa: internet
I fredags fick jag lära mig en massa nya grejer. Jag visste inte att köttet som KFC använder sig av kommer från huvudlösa höns som odlas i labb. Inte kände jag heller till sedan tidigare att snus, särskilt lössnus, är bra för tandemaljen. Och så fick jag höra att coronapandemin egentligen är ett svepskäl för att skapa kaos i samhället, isolera människor och utplåna våra sociala kontakter.
Nu tror ni säkert att jag varit på någon sorts tillställning med en massa konspirationsteoretiker där vi samlats för att dyrka Q. Tyvärr var det inte så utan jag råkade bara luncha med ett gäng studenter som pluggar i samma magisterprogram som jag. Eftersom jag inte känner dessa personer särskilt väl är det svårt att bedöma om de verkligen menade allvar, om det kanske handlade om ett socialt experiment av något slag eller helt enkelt bara trollande. Kudos till en tysk tjej som i alla fall försökte inflika med vetenskapliga fakta. Jag orkade inte ta fajten den här gången.
Jag har såklart vetat att utbildning inte nödvändigtvis skyddar mot knasiga idéer men det kändes ändå väldigt obehagligt att inse att de här människorna är högutbildade och trots det uppenbarligen väldigt mottagliga för ”sanningar” som fullständigt saknar bevis. Alternativt var det inget problem för de här typerna att framstå som idioter framför sina studiekamrater. Eller kanske är det jag som har levt i en bubbla i och med att min vänskapskrets främst består av journalister, akademiker och annat folk som har en väldigt stark tro på vetenskap och extremt låg tolerans för trams. Hur som helst tror jag att jag behöver hitta bättre lunchsällskap i fortsättningen.
När jag väl var hemma måste jag ändå kolla upp om storyn om de huvudlösa kycklingarna var en etablerad konspirationsteori. Det visar sig att en filosof vid namnet Paul Thompson, som är specialiserad på filosofiska och etiska frågor kring naturbruk, menar att köttindustrin skulle vara etiskt mindre problematisk om man i stället för vanliga kycklingar födde upp blinda höns. Thompsons resonemang är att djuren lider mindre om de inte kan se vad som sker omkring dem. 2012 vidareutvecklade arkitektstudent André Ford den här tanken och föreslog att man borde helt och hållet avlägsna hjärnbarken, alltså den delen av hjärnan där bland annat olika sinnesintryck skapas, från fåglarna. Om ni googlar André Ford eller huvudlösa höns uppfödda i labb så kommer ni snabbt att märka att källorna inte ser särskilt trovärdiga ut. Men jag tror att de huvudlösa kycklingarna är ett ganska klassiskt exempel på hur misinformation skapas och sprids. En hypotes, idé eller smula av sanning förvrängs och börjar ta fart på interwebs.
Som jag skrivit förut består min årskurs av en väldigt blandad grupp av folk från olika håll i världen. En del har vuxit upp i länder och samhällen där det varit svårt eller till och med farligt att lita på regeringen och olika myndigheter. Då är det kanske inte så konstigt att man ännu i vuxen ålder förhåller sig skeptisk till olika institutioner och ifrågasätter deras legitimitet. För mig känns det motstridigt att ifrågasätta myndigheter men acceptera konspirationsteorier. Men människan är ett komplicerat och irrationellt djur och en individ kan samtidigt vara extremt duktig och kompetent inom ett område men fullständigt sakna förmågan till kritiskt tänkande i ett annat sammanhang.
Avsikten med det här nyhetsbrevet är inte att sprida misinformation utan tipsa om nyheter, journalistik och popkultur som jag konsumerat i veckan.
Här kommer några rekommendationer:
* Det finns två underbara arthouse-biografer i Göteborg: Hagabion i Haga och Bio Roy (efter Roy Andersson) precis vid Götaplatsen. I fredags besökte jag Bio Roy och såg dokumentären Summer of Soul regisserad av Questlove (trummisen i The Roots). De bästa 117 minuterna på väldigt länge. Den här dokumentären är underbar och fin på så många olika sätt. Under sommaren 1969 ordnades evenemanget Harlem Cultural Festival i New York City. Även om arrangörerna hade anställt videografer som spelade in mer än 50 timmar av material är det väldigt få människor som känner till evenemanget, som även kallats för Black Woodstock. Väldigt fin skildring av svart kultur, musikens betydelse för medborgarrättsrörelsen i USA och vilken otrolig line up av musiker och artister. Gillar du Nina Simone, Gladys Knight, Stevie Wonder och dylika bör du se den här!
* Om 1900-talet präglades av en strävan efter liberal demokrati verkar de första decennierna av 2000-talet präglas av en motsatt utveckling. Anne Applebaum skriver i The Atlantic att moderna autokratiska stater inte längre styrs av enskilda diktatorer utan i stället av sofistikerade nätverk bestående av kleptokratiska ekonomiska strukturer, avancerade säkerhetstjänster och professionella propagandamaskinerier.
* Jag borde nästan ha skrivit ett eget inlägg om Taylor Swift men vi tar det i rekommendationerna i stället. Jag är inget stort fan, jag gillar folklore men utöver det är jag långt ifrån en Swiftie. Hur som, under veckan som gått har mina flöden fyllts av recensioner, think pieces och krönikor om Swift, Jake Gyllenhaal och relationer som gått i kras. Carrie Battans artikel i The New Yorker ger lite mer bakgrund och kontext medan NYTimes-kritikern Lindsay Zoladz text identifierar ett fenomen och en process som jag själv också genomgått:
“All Too Well parallels the emotional work that many women have been privately undertaking in the wake of the #MeToo movement: Looking back on past encounters or relationships that left them with a seemingly outsize feeling of unease; wondering what exactly constitutes exploitation or emotional abuse; wishing they could go back and extend some compassion or wisdom to their vulnerable younger selves.”
* Till skillnad från alla andra länder i världen har buprenorfin (Subutex) varit ett större problem än heroin i Finland sedan 1990-talet. Det här är dels på grund av läkaren Pentti Karvonen, som vårdade personer som kämpade med heroinmissbruk med hjälp av buprenorfin. Image har intervjuat Karvonen (på finska), som är aktuell i samband med fackboken Tuho ja toivo – suomalaisen huumetodellisuuden vuosikymmeniä skriven av Elina Järvi.
* Jag gillar nyhetssajten Axios sätt att skriva nyheter. Här en intressant (och lite skrämmande) grej om rekrytering och hur AI kan utnyttjas för att hitta de bästa talangerna.
* När Anna Lillkung skriver om populärkultur brukar jag alltid läsa. Den här gången skriver hon i HBL om novent, alltså trenden som går ut på att börja fira jul redan i november. Bra kombination av kulturkritik och konsumtionskritik.
* Skådespelaren Rebecca Root uttrycker sin skepticism gentemot method acting i The Guardian. Jag tyckte den här var intressant eftersom Root delar med sig av sina erfarenheter om hur det är att jobba med skådespelare som kör den här metoden.
* Avslutningsvis kan jag tipsa om nyhetsbrevet Bra Spam. Tack vare nyhetsbrevet hittade jag tiktokaren Scott Westwood, som bland annat förklarar skämt som förekom i serien Gilmore Girls men som de flesta tittare kanske inte fattade.
Sedan i fredags har jag lyssnat främst på den här spellistan: