Journalistik, inte brottslig verksamhet
Korrigering 31.10 kl. 22.25: Steven Levy är inte Wireds chefredaktör. Tidningens chefredaktör är Gideon Lichfield.
Vilken oerhört dyster vecka det varit i den finländska medievärlden. Svensk presstjänst läggs ner vid årsskiftet, likaså affärsmagasinet Forum (redaktionen blir en del av HBL). Svenska Yle inleder samarbetsförhandlingar och sist men definitivt inte minst: tre journalister vid Helsingin Sanomat åtalas för röjande av statshemlighet på grund av en artikel om Försvarsmaktens signalunderrättelsecenter, som ursprungligen publicerades i slutet av 2017.
I offentligheten (men särskilt i journalistkretsar) har det spekulerats kring ett hot om förhandscensur. Många har också undrat hur den högsta redaktionsledningen kunnat undgå åtal. Nyhetsbyrån STT:s chefredaktör Minna Holopainen, som dessutom är ordförande för Chefredaktörernas förening i Finland, förklarar på Twitter att lagtolkningen är sådan att åtal för chefredaktörsförseelse endast kan väckas om det finns bevis på att den ansvariga redaktören känt till vad redaktionen jobbat med men låtit bli att ingripa.
Chefredaktör Maria Pettersson vid facktidningen Journalisti lyfter fram flera viktiga poänger i sitt uttalande men det som förstås oroar mig allra mest är den sista punkten, nämligen att de åtalade är vanliga reportrar, inga redaktionschefer till vilkas uppgifter det ingår att fatta publicistiska beslut och stå för eventuella konsekvenser. Åtalen innebär att enskilda redaktionsmedlemmar bär på ett oproportionerligt stort ansvar i förhållande till sina egentliga arbetsuppdrag.
Eftersom det rör sig om ett så väldigt exceptionellt fall kommer ärendet med största sannolikhet att behandlas i alla rättsinstanser. Med andra ord kommer den här processen att pågå under flera års tid.
Jag har suttit och skrivit på det här brevet under en väldigt lång stund men finner inte riktigt de rätta orden. Så kanske det är bäst att gå vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet, nämligen att jag varje vecka konsumerar nästan osunt mycket nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Den här rekommendationen hörde egentligen hemma i förra veckans brev men jag glömde bort den helt enkelt. Dokumentärfilmen om skådespelaren Lena Nyman hade premiär i Sverige i september. Om den här går på en biograf nära dig eller om du lyckas hitta den på någon strömningstjänst så rekommenderar jag varmt. Den här är jättefin och ganska hemsk också. Här ett avsnitt av podden Snedtänkt där Kalle Lind diskuterar Lena Nyman med skådespelaren Alva Bratt, som medverkar i dokumentären.
* Lite impromptu såg jag Wes Andersons nyaste film, The French Dispatch, i går. Den var bra och definitivt värd att se, men innehöll också så otroligt mycket stuff att jag känner att jag nästan behöver se den en gång till för att ta fasta på allt det fina. Hur är det möjligt att ha så många toppskådisar i en och samma film?!
* Jag lyssnar på väldigt många olika musikgenrer men en som definitivt blivit i bakgrunden under de senaste åren är britpop. På Arenan finns en dokumentärfilm om Suedes album Coming Up från 1996 och hur den blev till. Huhu så konstigt det var att se Brett Anderson, i dag 54 år gammal, i kavaj. Snacka om kognitiv dissonans.
* Som jag nämnde för några veckor sedan tycker jag Iran är väldigt fascinerande. I veckan lyssnade jag på Arianne Shahvisis long read i The Guardian om hennes barndom i Essex och Teheran. Den här är väldigt vacker men också melankolisk. Här hittar du den ursprungliga artikeln om du hellre vill läsa den.
* Och så ett litet paket om Facebook – ursäkta – Meta. Inser att Kara Swisher figurerar lite onödigt mycket i mina rekommendationer men hej, den här kvinnan betraktas som världens mest inflytelserika journalist inom tech. Hur som, här en intervju i New York Magazine där Swisher talar om Mark Zuckerberg. Här en länk till WSJ och alla deras artiklar om de senaste Facebookavslöjandena – otroligt imponerande journalistik. Wireds Steven Levy skriver i sitt nyhetsbrev att Zuckerberg måste fixa sitt företag innan han fortsätter vidare till Metaversum.
* Så här kommer framtiden att se ut om vi inte vidtar drastiska åtgärder för att bekämpa klimatkatastrofen. Imponerande datajournalistik av The Guardian.
* Jag har aldrig tyckt att Scream är en bra eller banbrytande film, men här ändå en rätt så intressant artikel i Vox om hur Wes Craven lyckades förändra skräckgenren.
* Den här gången avslutar jag med veckans fotorep. Thomas Lollar är keramiker och föreläsare vid Columbia University i NYC. Han bor i en lägenhet på cirka 46 kvadratmeter och hemmet är i princip ett museum.
Medan jag skrev det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.