Journalister är flockdjur
Jag var visst ganska naiv då jag på något sätt inbillade mig att det skulle vara enkelt och smärtfritt att återvända till jobbet. För jobba kan jag ju, det är betydligt enklare än att studera olika normativa teorier och försöka applicera dem på händelser och fenomen i det verkliga livet.
I fredags var jag så totalt förvirrad och trött efter arbetsveckan (och försjunken i en bok) att jag glömde stiga av metron och hamnade på vändspåret. Jag lyckades också glömma bort en viktig deadline och trots mina försök att sluta be om ursäkt i onödan har jag i princip bara gått omkring på HBL:s redaktion och bett så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte omedelbart behärskar alla nya redaktionella verktyg.
Jag märker också hur socialt obegåvad jag är efter pandemin. Det känns konstigt att dela arbetsrum med en annan person och jag känner mig obekväm under redaktionsmötena, till exempel.
Trots allt detta är jag väldigt glad över att igen få tillbringa tid med andra journalister och att få träffa mina favoritkolleger. Visst finns det trevliga människor i Göteborg också, absolut. Men jag är den enda journalisten på min årskurs och i ärlighetens namn har jag verkligen saknat andra journalisters sällskap. Bla bla lika barn leka bäst osv.
Det här blev på något sätt särskilt tydligt då jag förbigående nämnde för en av nyhetscheferna den här artikeln om människor som aldrig glömmer ett ansikte och nyhetschefen svarade med att konstatera att han i sin tur är väldigt fascinerad av hypertymesi. De här människorna förstår mig, de är likadana som jag och jag har saknat dem så sjukt mycket.
Helsingfors har också visat sina bästa sidor under min första vecka i Finland. Vädret har varit vackert och jag har bland annat upptäckt flera väldigt trevliga uteserveringar och promenerat rätt mycket i centrum.
Vidare till den ursprungliga orsaken till att jag skriver ett nyhetsbrev. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Alltså Patrick Radden Keefe. Författaren och grävande journalisten som bland annat skrivit boken Empire of Pain om familjen Sackler och opioidkrisen i USA samt gjort den väldigt underhållande poddserien Wind of Change. I veckans New Yorker finns en fascinerande long read som Keefe skrivit om underrättelseverksamhet, visselblåsare, dataläckor och högintelligenta unga män som fullständigt verkar sakna känslomässig mognad. Rekommenderar varmt.
* Jag har inte kollat på Netflixserien Stranger Things men jag gillar Kate Bush väldigt mycket. Tack vare säsong 4 av serien har Running Up That Hill dykt upp på olika topplistor. Musikjournalisten Chris Molanphy har skrivit en fenomenal analys för Slate där han menar att det inte enbart är Netflixserien som gett den 37 år gamla låten ett nytt lyft.
* När vi diskuterar kryptovalutor, exempelvis Bitcoin, och blockkedjor nämns decentralisering och anonymitet som några av fördelarna. Men enligt den här artikeln som Siobhan Roberts skrivit i NYTimes är Bitcoin inte särskilt decentraliserat och inte heller så anonymt som man hittills kanske trott.
* Under tre årtionden har fotografen Nancy A. Scherl dokumenterat folk som äter ensamma på olika restauranger i New York City. Kul fotoreportage i The Guardian.
* Veckans opinionstext har jag skrivit själv. Även om jag behövde ganska mycket hjälp av min redaktör är jag riktigt nöjd med min senaste krönika för FRLGT. Sverige är ett på många sätt väldigt bra land, men inte det progressiva och utopistiska idealsamhället som man gärna uppfattat sig själv som.
* Det skrivs så himla mycket om psykedelika just nu. Jag ska återkomma till ämnet i något skede. Den här intervjun med Jon Hopkins har hängt kvar i min webbläsare sedan november. Då släppte Hopkins sitt senaste album Music for Psychedelic Therapy, som är avsett som bakgrundsmusik för en psykedelisk tripp. Nyligen släppte också James Blake ny musik tillsammans med en appen Endel. Wind Down ska tydligen hjälpa rastlösa människor att koppla av. Det här med lugn, avslappnande (bakgrunds)musik har tydligen blivit en väsentlig del av wellnessindustrin och det är jag inte riktigt bekväm med. Och trots det märker jag att jag ofta lyssnar på Hopkins och Blakes nyaste album då jag verkligen behöver koncentrera mig …
* Brutalistisk arkitektur på den afrikanska kontinenten.
* Helsingforstips: Kanalstranden vid Skatudden. Nedanför Uspenskijkatedralen finns många trevliga uteserveringar. Stämningsfullt och trevligt.
* Röstmeddelanden. Skicka sådana till vänner och familjemedlemmar. Det är härligt att få ett längre röstmeddelande av en människa som man gillar jättemycket. Och vissa saker är helt enkelt lättare och bättre att uttrycka i audioformat än i skrift.
* Avslutningsvis en lite annorlunda matlagningsvideo.
Medan jag skrev det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.