Jag skulle egentligen skriva om något helt annat
Cannabis är en het potatis på många håll i världen just nu. De Grönas partikongress tog ställning i frågan i dag och meddelade att partiet vill att bruk, innehav, odling och försäljning av cannabis legaliseras i Finland. I mars bestämde sig Mexiko att legalisera användningen av cannabis i rekreationssyfte, Thailand vill locka till sig turister med hjälp av olika cannabisprodukter och i våras föreslog Norges regering avkriminalisering av bruk och innehav av narkotika. Det ledande oppositionspartiet, Arbeiderpartiet, sade dock nej till allmän avkriminalisering i juni. I USA går allt fler delstater in för legalisering av cannabis, bland annat på grund av att det är ekonomiskt lukrativt.
I samband med medborgarinitiativet om avkriminaliseringen av cannabis tog debatten ny fart i Finland 2019–2020. Pekka Hakkarainen, forskningsprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd (THL), skrev i januari i en opinionstext i Helsingin Sanomat att den växande missbruksproblematiken kräver moderna lösningar. Den gällande narkotikalagstiftningen i Finland är ineffektiv och uppfyller inte sitt syfte.
Det handlar alltså inte enbart om finländarnas mer avslappnade attityder gentemot cannabis. Särskilt yngre finländare förhåller sig mer positiva till en liberalare narkotikalagstiftning, men det är viktigt att skilja åt de olika termerna. Forskarna vid THL efterlyser en reform av narkotikapolitiken i form av avkriminalisering av bruk och innehav av narkotika, de förespråkar alltså inte en legalisering av cannabis i stil med det som Uruguay, Kanada och nu också Mexiko gjort.
Portugal lyfts ofta fram i det här sammanhanget som ett land som driver en progressiv och framgångsrik narkotikapolitik. Också THL betraktar Portugal som ett gott exempel. I början av 2000-talet plågades landet av de värsta missbrukarsiffrorna i hela Europa. Sedan 2001 är det inte längre straffbart att använda narkotika. Landet har inte förvandlats till rekreationsanvändarnas paradis, utan har i stället effektivt och konsekvent lyckats minska dödsfall och överdoser. Dessutom har spridningen av både hepatit och hiv minskat. Men resultaten är en summa av flera omfattande reformer.
Det som Portugal framgångsrikt gjort är att betrakta och hantera missbruksproblematiken som en socialpolitisk fråga. I stället för straffrättsliga påföljder erbjuds personer som använder narkotika vård och olika stödtjänster. Samtidigt som missbruksproblematiken avtagit har också brottsligheten minskat i landet.
Regeringen Marin betraktas i många avseenden som liberal och progressiv. I upprepade sammanhang påpekar både statsministern själv och de övriga ministrarna i regeringen att de beslut som fattas ska bygga på vetenskapliga fakta, alltså förespråkar man forskningsbaserad kunskap i beslutsfattandet. Forskningen är rätt tydlig och konsekvent vad beträffar narkotikapolitiken: det nuvarande straffrättsliga systemet fungerar inte, nya alternativ måste testas och avkriminalisering förefaller som den främsta lösningen.
THL har redan 2018 rekommenderat att Finland följer Portugals exempel och avkriminaliserar narkotikabruk. Trots detta finns det inget riksdagsparti som öppet förespråkar avkriminalisering. Förutom då De Gröna, som nu tagit ställning till cannabis. THL:s Hakkarainen har också vid upprepade tillfällen påpekat att tusentals (framför allt unga) finländare dagligen använder cannabis, och att stämpla dem som brottslingar är ett övertramp. I värsta fall sållas framtida begåvningar bort från olika yrken och anställningar på grund av registeranmärkningar för cannabis.
Både THL och andra organisationer såsom föreningen Humaania Päihdepolitiikkaa (human drogpolitik) efterlyser moderna och evidensbaserade åtgärder. Det är ett faktum att människor använder narkotika och då förespråkar man exempelvis skadereduktion som en lösning. Eftersom det inte går att stoppa användningen kan man åtminstone förebygga och minska de skador som uppstår.
Forskningen visar också att genom att avkriminalisera narkotikabruk och betrakta missbruksproblematik som något som hör hemma inom social- och hälsovården når man helt enkelt bättre ut till de personer som behöver hjälp. I dagsläget jobbar vård- och socialtjänsterna med så knappa resurser att det i princip endast är möjligt att hjälpa personer vars missbruksproblem hunnit bli svåra och mångfacetterade. För att få hjälp måste man vara ganska djupt inne i missbruket, sade överläkaren vid A-kliniken Kaarlo Simojoki i fjol.
Under den pågående riksdagsperioden borde också social- och hälsovårdsreformen genomföras. I teorin kunde det här vara Finlands chans att modernisera sin narkotikapolitik och missbrukarvård.
Men nu vidare till andra saker. Även om jag lagt tiotals timmar på att läsa kurslitteratur har jag också haft tid att konsumera otroliga mängder nyheter, journalistik och popkultur. (Det här är inte skryt utan egentligen bara ett konstaterande att jag i princip bara sitter framför datorn.)
Här kommer några rekommendationer:
* I förra veckan skrev jag om vetenskaplig forskning. Jag rekommenderar att ni kollar upp hashtaggen #minätutkin på Twitter. Så spännande att läsa om alla de otroliga saker som forskare ägnar sig åt. (Finns också många inlägg på andra språk än finska och Twitters översättningar är inte helt usla heller.)
* Inget riktigt fotoreportage den här veckan. Men däremot tänker jag tipsa om serien My best shot i The Guardian. Den här veckan lyfter tidningen fram Gulnara Samoilova, som för tjugo år sedan råkade bo ett stenkast från WTC i New York.
(Och ännu på tal om fotokonst så promenerade jag förbi Valand här en dag och såg utställningen Analog Dialog, verk från kursen Analoga fotografiska processer. De var jättefina.)
* Jag gillade den första säsongen av Work In Progress väldigt mycket. Nu har jag börjat kolla på säsong två. Den delvis självbiografiska serien handlar om den svårt deprimerade Abby, som får en påse mandlar av en kollega. Hon bestämmer sig för att äta en mandel per dag och ifall hennes liv inte har förvandlats mot ett bättre håll när påsen är tom ska hon begå självmord. Finns på HBO här i Norden.
* Jag är väldigt intresserad av artificiella intelligenser och särskilt det här med maskininlärning och djupa neurala nätverk fascinerar mig. Utifrån den mängd litteratur (både vetenskapliga forskningsartiklar, fackböcker och journalistiska texter) som jag läst under de senaste åren skulle jag vilja påstå att vi befinner oss väldigt långt ifrån teknologisk singularitet. Däremot finns det otaliga andra sorters problem som artificiella intelligenser kan ställa till med. Det finns många exempel där utvecklare (mer eller mindre omedvetet) överfört sina egna fördomar till sina skapelser. Wired skriver om en algoritm som utvecklats ursprungligen för att upptäcka patienter som potentiellt lider av missbruksproblematik. Algoritmen ska alltså hjälpa lösa opioidkrisen i USA. Däremot kan algoritmen inte identifiera de patienter som verkligen behöver starka smärtstillande medel.
* Ni vet hur fantomsmärta fungerar? Alltså personer som förlorat en kroppsdel som fortfarande känner smärta i den förlorade kroppsdelen. I veckan lärde jag mig att det också finns ett tillstånd som heter parosmi, vilket betyder att hjärnan förlorat sin förmåga att känna igen lukter på rätt sätt. Tydligen tolkar hjärnan ofta olika behagliga eller neutrala lukter som obehagliga och äckliga. Och nu visar det sig att parosmi kan uppstå i samband med covid-19.
* På grund av diverse orsaker har jag tänkt ganska mycket på det här med hälsa och hur vi uppfattar det. NYTimes har intervjuat författaren och aktivisten Aubrey Gordon (även känd som @yrfatfriend) om hennes podd Maintenance Phase, som hon gör tillsammans med journalisten Michael Hobbes. Duon debunkar olika myter om hälsa, dieter och wellness. Både underhållande och informativt.
* Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Göteborgs-Posten har väldigt bra opinionsjournalistik. Här skriver komikern Marcus Berggren om bland annat Alex Schulmans dammsugarreklam.
* Ni kanske trodde att jag skämtade när jag skrev att jag skulle bekanta mig med lokala mikrobryggerier. Jag har faktiskt gjort det. Jag har ingen aning om den här går att få tag på utanför Göteborg men Dugges suröl Tropic Thunder är faktiskt jättegod. 32 kronor på Systemet.
Eftersom vädret i Göteborg varit så somrigt har jag nästan uteslutande lyssnat på den här EP:n.