Förutom att ha känt enorm tacksamhet för den offentliga sjukvården i Finland har jag funderat på mimetiskt begär. De som har kollat på HBO-serien The White Lotus kanske lade märke till att Ethan (Will Sharpe) nämnde teorin medan han äntligen konfronterade sin studiekompis Cameron (Theo Sullivan) om dennes asiga beteende under studietiden.
Mimetiskt begär hänvisar till att man känner ett trängande intresse för eller behov av något (en person, en pryl, en egenskap) enbart utifrån att andra människor är intresserade av det. Alltså att begära något bara för att någon annan begär det. Det var ursprungligen den franska filosofen och litteraturvetaren René Girard som utvecklade teorin om mimetiskt begär efter att ha studerat Marcel Prousts idéer om olika psykologiska lagar.
Efter att ha kollat ännu en SVT-dokumentärserie, Priset vi betalar, funderade jag lite mera på mimetiskt begär. För de som inte har hört om serien handlar den om svenska influerare och plastikkirurgi. Jag tycker serien var på tok för lång och lite haltande även om avsikterna säkert varit goda. Expressens krönikör Valerie Kyeyune Backström för fram många bra poänger om serien i den här texten.
En orsak till att jag fascineras av serier som Priset vi betalar är att den verklighet som de skildrar är så främmande och avlägsen för mig. Människor är förstås olika och jag är äldre än de flesta som medverkar i serien men jag kan över huvud taget inte relatera till det tvångsmässiga förhållandet till utseende och tanken av att utseendet fungerar som någon sorts genväg till framgång och lycka. Ja, de flesta dagar känner jag mig rätt oattraktiv men jag försöker intala mig själv att jag har andra dygder. Och framför allt går jag inte omkring och drömmer om ett annorlunda utseende i hopp om att det skulle lösa alla mina problem. Inte längre.
Ett snyggt och normativt utseende är en värdefull form av socialt kapital, det bestrider jag inte, men att placera ett likhetstecken mellan skönhet och lycka känns helt enkelt … ytligt. Kanske det är en reflektion av den hyperindividualistiska och på många sätt hedonistiska samtid vi lever i. Lägg till sociala medier och uppmärksamhetsekonomi som drivkrafter så är det kanske inte så konstigt att unga människor, särskilt kvinnor, är redo att äventyra sitt liv och sin hälsa för att uppfylla ett specifikt skönhetsideal som råkar gälla vid en viss tidpunkt.
Jag är rätt övertygad om att mimetiskt begär också spelar in i det hela. Vi, eller åtminstone vissa av oss, agerar på ett visst sätt huvudsakligen för att andra gör så. Vi vill ha en Tesla (kanske ett föråldrat exempel?), ett vackert hem inrett i skandinavisk minimalistisk stil, snittblommor och fylliga läppar eftersom andra vill ha dem. De är statussymboler och ett sätt att signalera att vi är en del av ett sammanhang. Inte för alla, men tydligen för många.
Enligt Girards teori handlar det mimetiska begäret först om en önskan att äga, alltså att vilja ha, samma sak som den person som jag beundrar eller avundas. I något skede förvandlas begäret till en längtan efter att vara den personen som aktiverat det mimetiska begäret. Så inledningsvis vill följarna ha samma saker som influerarna begär men i något skede vill följarna egentligen vara influerare själv. Det här kommer väldigt tydligt fram i Priset vi betalar.
Förutom att jag inte kan relatera till influerarnas världsuppfattning kan jag öppet erkänna att dokumentärserien får mig att känna mig som en snäppet bättre människa. Att jag är klokare eftersom jag insett att det finns annat i livet än endast yta. Dark academia har ännu inte blivit den dominerande diskursen men jag är försiktigt hoppfull. Kanske allt det ytliga skapar en motreaktion där intellekt och kunskap blir objekt för mimetiskt begär. Förhoppningsvis.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Förra veckan lunchade jag med en kompis som påpekade att Tyskland inte längre ska skuldbeläggas för synder som tidigare generationer gjort sig skyldiga till. Till skillnad från många andra har landet försökt försona sitt fruktansvärda förflutna. Clint Smith har skrivit en långläsning i The Atlantic om vad USA kunde lära sig av Tyskland.
* Melissa Heikkilä är en mycket imponerande person. Medan hon jobbade som redaktionssekreterare på studenttidningen Ylioppilaslehti i Helsingfors 2017 lyckades hon först få ett jobb på The Economist och sedan på Politico, numera är hon reporter på MIT Technology Review. Precis som många andra på sistone testade hon appen Lensa, som med hjälp av AI skapar avatarer. Till sin stora förskräckelse upptäckte Heikkilä att majoriteten av skapelserna sexualiserade och fetischiserade hennes utseende, högst sannolikt på grund av att hon har asiatiskt påbrå. AI är inte på något sätt neutralt eller fritt från fördomar. Lensa är inte heller helt oproblematiskt med tanke på dataskydd, skriver Katie Teague på CNET.
* Apropå AI kan jag också passa på att tipsa om den här mycket fascinerande långläsningen i The Guardian där Laura Preston berättar om året då hon låtsades vara en AI som låtsades vara en riktig människa.
* Ett väldigt, väldigt snyggt reportage om drönare som hjälper forskare motarbeta massdöden av växter. Särskilt intressant att det är nyhetsbyrån Reuters som producerat detta. Rekommenderar att scrolla igenom den här även om du inte orkar läsa texten.
* Efter att ha läst Alex Vadukuls reportage i NYTimes om tonårsludditer känner jag en lockelse att lägga bort iPhonen och börja läsa böcker i stället.
* När jag läste Björn Werners text i SvD om att lämna Göteborg undrade jag om vi faktiskt bott i samma stad. Ja, jag hatar också de nya skyskraporna och Göteborgsfamiljen men i övrigt är Götet den bästa platsen i hela världen. Åtminstone för mig.
* Jessica Craig-Martin har under flera årtionden fotograferat fester och tillställningar med världens rikaste människor. Hon avslöjar i FT vad hon lärt sig under åren.
* Häromdagen lärde jag mig att bävrar är dels björnar, dels fåglar, dels apor men också ödlor.
* Ketamin kan eventuellt hjälpa människor som lider av alkoholmissbruk. University of Exeter har fått finansiering för en fas II-studie, rapporterar BBC.
* Visar sig att gorillor och orangutanger har en förmåga att fatta ekonomiskt rationella beslut.
* Sist men absolut inte minst trailern till Greta Gerwigs Barbie.
Nu är du totalt inne på mitt intresseområde med mimetiskt begär och René Girard! Luke Burgis har en fantastisk Substack och har skrivit boken ”Wanting” om ämnet. Rekommenderar varmt!
https://read.lukeburgis.com/