Fri tillgång till information
I morse hade jag en föreläsning som fokuserade på vetenskapliga tidskrifter och vilka av dem som betraktas trovärdiga och pålitliga inom kommunikationsforskning. Jag blev lite förvånad då föreläsaren bara förbigående nämnde att referentgranskare inte får någon ersättning för sitt uppdrag. Att en väsentlig del av modern akademi bygger på oavlönat arbete tycker jag borde tas upp under en avancerad kurs i vetenskapsteori. Det finns många svagheter och brister med sättet hur vetenskapliga tidskrifter och publicering av nya forskningsrön fungerar. Jag tycker de här diskussionerna borde föras överallt, inte enbart under hashtaggen #academictwitter.
Antalet publicerade artiklar och framför allt citeringar av andra forskare är viktiga. Också inom akademin är synlighet och uppmärksamhet eftersträvansvärt. Forskare eller forskarlag erbjuder sina artiklar till tidskrifter som sedan referentgranskar dem och i bästa fall också publicerar dem. I teorin är tanken den att etablerade forskare inom samma vetenskapsgren granskar och bedömer artiklarna för att försäkra att de håller måttet, att uppgifterna faktiskt är korrekta och slutsatserna pålitliga. I praktiken är det inte alls ovanligt att granskningsprocessen fungerar som en plats där frustrerade och bittra akademiker spyr galla på sina forskarkolleger i form av elaka och småsinta kommentarer.
Samtidigt är prenumerationerna av framstående vetenskapliga tidskrifter väldigt dyra och precis som inom förlagsvärlden och mediebranschen finns det några få stora aktörer som dominerar verksamheten. Det här betyder att samma universitet vars forskare erbjuder gratis sina forskningsresultat till tidskrifterna också betalar stora summor för tillgången till samma tidskrifter. De privatägda vetenskapliga tidskrifterna tjänar alltså en massa pengar på forskning som huvudsakligen drivs vid skattefinansierade universitet.
Det är en resursfråga hur många tidskrifter ett universitet har råd att betala för. Själv befinner jag mig i en ganska privilegierad situation eftersom Göteborgs universitet har ett riktigt bra bibliotekssystem och särskilt tillgången till elektroniska läromedel är bra, åtminstone inom mitt studieområde. Under min tid på JMG har jag kanske två gånger använt SciHub eftersom en artikel jag behövt inte funnits i någon av universitetets artikeldatabaser.
Vad är SciHub? Jag skulle kalla det för ideell verksamhet men rent juridiskt är det frågan om akademisk piratkopiering. SciHub är en sajt skapad 2011 av en kazakstansk datavetare, Alexandra Elbakjan, även känd som vetenskapsvärldens piratdrottning. På SciHub är det möjligt att hitta akademisk litteratur och vetenskapliga artiklar helt gratis. Och eftersom det som sagt handlar om olaglig verksamhet är Elbakjan internationellt efterlyst på grund av grova upphovsrättsbrott.
Det finns förstås också publikationer och tidskrifter som är gratis eller öppet tillgängliga. Även om de här förstås också är värdefulla finns det en viss prestige i att få sin artikel publicerad i en prominent publikation inom den egna vetenskapsgrenen. Och åtminstone i nuläget är majoriteten av dem avgiftsbelagda.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag sysslar med det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag otroliga mängder nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Jag har tidigare nämnt DALL-E och för någon vecka sedan länkade jag till en artikel om en man som vunnit en konsttävling med ett verk som han skapat med hjälp av Midjourney. Under de senaste veckorna har det snackats ganska mycket om en ny AI som skapar bilder, Stable Diffusion. Det som skiljer Stable Diffusion från andra artificiella intelligenser av den här sorten är den öppna källkoden. Stable Diffusion är tillgänglig för vem som helst. Den här artikeln skriven av Benj Edwards i Ars Technica förklarar vad Stable Diffusion är för något och varför den är så revolutionerande.
* Det är välkänt att vissa av Youtubes funktioner, främst rekommendationsalgoritmen, haft allvarliga brister som lett till att människor så småningom blivit radikaliserade. Mark Bergen har skrivit en intressant long read för The Guardian om problemen med plattformens innehåll för barn.
* Mycket snack om högervågen som så att säga svepte över Sverige. Jag tycker att SvD:s podd Ledarredaktionen har erbjudit den hittills överlägset bästa och mest nyanserade förklaringen till att unga, särskilt förstagångsväljare, röstade på partierna i högerblocket. Och även om jag egentligen inte alls är förtjust i Anna Björklund skriver hon rätt träffsäkert i sin krönika i GP om Tiktokgenerationens väljarbeteende och sätt att konsumera och skapa konst:
”Den direkt mätbara framgången är den enda kvalitetsmarkören. I den kulturen är det inte konstigt om människorna blir materialistiska och dum-individualistiska.”
* Precis som många andra tycker jag det här skulle vara en riktigt ypperlig tidpunkt att avskaffa monarkin i Storbritannien, varför inte i alla andra länder också. I sin krönika koncentrerar sig HBL:s Fredrik Sonck på de unga kungligheternas rätt till privatliv, medan The Atlantics Conor Friedersdorf menar att Charles II borde avgå vid 75-årsåldern. Om domarna i landets rättsväsende förväntas pensionera sig i den åldern borde samma regler gälla för kungligheter.
* Tydligen behöver världen ännu en ny form av feminism, nämligen ”dump him”-feminism. Det som börjat med ett alldeles legitimt uppror mot orimliga mängder oavlönat hushållsarbete har spårat ur till en ganska vrickad form av individualism där man inte har några som helst skyldigheter mot sina medmänniskor. Intressant text av Ash Sarkar i Novara Media.
* I fredags kände jag mig riktigt trött i hjärnan och ville se något som inte krävde särskilt stora kognitiva ansträngningar. Så jag gick till biografen och såg Bodies Bodies Bodies (länk till trailern). Definitivt inte det bästa jag någonsin sett men filmen uppfyllde sitt syfte. Soundtracken är rätt bra faktiskt.
* Stackars Janet Yellen! På grund av att USA:s finansminister ärvt en värdefull samling av frimärken tror många världsledare felaktigt att Yellen är filatelist. Det är hon inte. Egentligen är Yellen intresserad av bergarter.
* Mysig artikel i The Atlantic där Katherine J. Wu försöker reda ut varför katter spinner.
* Misstänker att särskilt många inte känner till vem Rommy Hunt Revson var. Den här fantastiska kvinnan hittade på scrunchien, alltså hårsnodden. Hon dog tidigare i september 78 år gammal. 99,9 % av alla gånger jag skrivit det här nyhetsbrevet har jag haft håret fast med en scrunchie.
* Underbart inredningsreportage i NYTimes Style Magazine.
* Genmodifierade mörklila tomater med extra höga mängder antioxidanter: hot eller möjlighet?
* Avslutningsvis riktigt små maneter.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.