Experterna
Jag lyssnade tidigare i dag på Godmorgon världen i P1 så som jag ganska ofta gör på söndagar. Inledningsvis var det alldeles givande och informativ lyssning, så där som programmet brukar vara. Men sen var det dags för kulturpanelen, denna gång bestående av författarna Helena Granström och Jens Liljestrand samt forskaren Lotta Wendel, som skulle diskutera abort.
Diskussionen var turvis både töntig och fullständigt absurd. Och då började jag igen fundera på en gammal fråga, nämligen vem som egentligen kan och får betraktas som en expert. Jag förstår att en kulturpanel är en annan grej än en expertdebatt på en konferens men i programmet presenterades de två författarna ungefär som någon slags experter i just abortfrågan eftersom de tangerat ämnet i sina böcker.
Det här påminde mig om ett avsnitt av A-Studio (Finlands motsvarighet till Aktuellt) för några år sedan där författaren Sofi Oksanen och någon annan person bjudits in för att diskutera surrogatmoderskap. Oksanen fungerade som en sorts expert eftersom hon i en av sina romaner skrivit om ukrainska surrogatmödrar.
Det krävs förstås en hel del gedigen research för att skriva ett trovärdigt skönlitterärt verk om ett ämne som surrogatmoderskap, men jag skulle ändå hävda att den arbetsmängden inte räcker till för att en person kan betraktas som en expert inom just det området. Och ju mer insatt jag blir i akademi och forskaryrket, desto mer upplever jag det som en regelrätt förolämpning mot alla akademiker, som dedikerat stora delar av sin karriär åt ett ämne, att likställas med en person som råkat skriva litegrann om deras expertisområde i ett skönlitterärt verk. Eller ännu värre i en journalistisk artikel.
Och jovisst finns det andra sätt att bli expert än att disputera och göra forskarkarriär. Men också det kräver större insatser än att skriva en bok. Jag menar ingalunda att det är en enkel liten grej att skriva en roman. Nej, det är det faktiskt inte. Jag har vänner och bekanta som är författare och jag har enorm respekt för deras författarskap. Jag kommer knappast någonsin att skriva en bok – åtminstone inte en skönlitterär roman. Det finns andra människor som kan göra det bättre. Och samma gäller titeln expert. Jag har skrivit journalistiska artiklar om ganska många olika ämnen och vissa frågor är jag till och med hyfsat insatt i. Men jag skulle aldrig kalla mig själv expert. Jag är journalist, skribent, krönikör.
Så jag vädjar till alla som har i uppgift att bjuda in expertkommentatorer till diverse program i olika medier att verkligen tänka efter vem ni betraktar som experter.
Förutom att ondgöra mig över alltför lättvindigt användande av titeln expert har det också den här veckan blivit en hel del skärmtid för mig då jag konsumerat en massa nyheter, journalistik och popkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Som jag skrivit tidigare i mitt nyhetsbrev tycker jag det är problematiskt att idolisera politiker. I onsdags höll Ukrainas president Volodymyr Zelenskij ett tal för det danska folket med anledning av Befrielsedagen. Janne Strang, som var på plats på Rådhuspladsen, skrev en ypperlig kolumn för FRLGT om hur sättet hur vi betraktar Zelenskyj inte riktigt känns okej.
* I veckan hade jag svårt att tro mina ögon då jag läste nyheten om att Bonnier News kallat till ett krismöte på grund av journalistbrist. Min uppfattning var och är att det både i Finland och Sverige finns ett överflöde av kvalificerade och ivriga journalister som tävlar om ett fåtal lediga jobb. GP:s kulturchef Björn Werner skrev en bra krönika om orsakerna till att journalistyrket inte längre intresserar.
* I slutet av mars kritiserade jag Yles dokumentärserie om extremhögern för att den inte ställde några förtydligande frågor eller bad huvudpersonerna motivera sina värderingar. Jag är egentligen ingen stor vän av Louis Theroux men det första avsnittet av dokumentärserien Forbidden America är ett mästerverk i intervjuteknik. Rekommenderar den här för alla journalistkolleger och folk som vill ha en inblick i den amerikanska alternativhögern. Finns alltså på Yle Arenan, verkar inte vara geoblockerad.
* Jag håller inte med om allt i den här texten men det är något som tilltalar mig jättemycket i den här kolumnen som Silja Sahlgren-Fodstad skrivit för Svenska Yle om kvinnlig sexualitet.
”Uppenbart är i varje fall att det inte längre räcker att vara bara smal och snygg, smidigt avspänd och sexigt spännande – nej, nu gäller det dessutom att i alla lägen förmå verbalisera sin sexualitet.”
* Och så en text om ett fenomen som förbryllat mig under en längre tid. Varför klär sig världens rikaste människor så fult? Varför cosplayar förmögna kändisar fattigdom? Kylie Cheung har skrivit en väldigt bra text för Jezebel.
”When you can afford to do anything and everything, to be on vacation 24/7, why would you instead choose to spend your days posturing as working-class on the internet? So that millions of strangers strapped in student loan debt might like you?”
* Den här artikeln i NYTimes om en man som råkade hitta hundratals bortslängda målningar av konstnären Francis Hines gjorde mig glad.
* Det sägs ju att hunden är människans bästa vän men efter att ha läst Amber Dances långa reportage om hästar i The Atlantic funderar jag om det egentligen är hästar som är våra bästa vänner.
* Här en ganska skön forskningsartikel om finska språkets svordomar. (Artikeln är på engelska.) Enligt forskare har engelskans shit en helt annan konnotation än finskans paska, så det finns betydliga skillnader mellan att svära på sitt eget modersmål och att använda sig av engelska låneord.
* The Guardian räknar upp Europas finaste badstränder.
* Ett modereportage från 1929. Så här såg flappers ut på riktigt.