Dagboksanteckningar – en uppdatering
EDIT 2.12.2022: Marcel Prousts romansvit heter På spaning efter den tid som flytt. Jag måste bli bättre på att korrekturläsa mina egna texter …
I början av november skrev jag att min studietid på många sätt varit en besvikelse och att jag saknade intellektuell stimulans. Den här punkten har förändrats drastiskt efter att jag inledde mina studier på institutionen för sociologi. Mitt hjärnkontor har fått jobba hårt och jag märker att mitt behov av vila och återhämtning är större än tidigare.
På JMG, där jag egentligen pluggar, ligger det ett starkt fokus på olika normativa teorier och forskningsområdena studeras ofta ur ett funktionalistiskt och objektivt perspektiv. Bland sociologerna har man i stället ett stort intresse för kritiska teorier och allt det subjektiva: människors personliga erfarenheter och upplevelser. Även om de ibland kan vara ganska svåra att begripa tycker jag att många radikala och kritiska forskningsinriktningar och teorier är fascinerande eftersom de uttryckligen eftersträvar omfattande samhälleliga förändringar och utmanar olika normer.
Till exempel nämnde en av mina kurskamrater nyligen den kanadensiska professorn och forskaren Bonnie Burstow och ett av hennes viktigaste verk, Radical Feminist Therapy. Jag har endast hunnit bläddra lite i boken och vet redan nu att jag inte håller med om det mesta som Burstow argumenterar för. Men vissa av Burstows poänger är definitivt värda att studera närmare och vi kan återkomma till dem efter att jag läst boken.
Burstow var känd för sin ytterst negativa och kritiska inställning till psykiatri, hon startade till och med den antipsykiatriska rörelsen. Utifrån sitt kliniska arbete (huvudsakligen med traumatiserade kvinnor) ansåg Burstow nämligen att de flesta tillstånden som modern medicin betraktar som psykiatriska sjukdomar egentligen är reaktioner på olika samhälleliga orättvisor och förtryck.
Det finns robusta vetenskapliga bevis som förklarar hur psykisk ohälsa uppstår och jag tänker absolut inte överge min tro på evidensbaserad vetenskap. Jag skulle inte sitta här och skriva det här brevet om jag hade avvisat den hjälp och kunskap som modern psykiatri har att erbjuda. Men samtidigt tror jag att det finns en massa psykiskt illamående som härstammar från fattigdom, utsatthet, rasism, misogyni etc.
Olika vetenskapsgrenar har en massa att lära sig av varandra och många av de stora utmaningarna som mänskligheten kämpar med kräver tvärvetenskapliga lösningar. Därför tycker jag det är tråkigt att avståndet mellan olika vetenskapsgrenar och fakultet ibland känns så enormt.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Elizabeth Kolbert har skrivit en massiv text om klimatkrisen i The New Yorker. En både journalistiskt och estetiskt mycket imponerande helhet, rekommenderar att läsa från en datorskärm.
* Protesterna i Iran fortsätter och egentligen borde ju ärkefienden Saudiarabien jubla över kaoset i Teheran. Kim Ghattas förklarar i The Atlantic varför saudiska kungahuset avstår från att ta ställning.
* The Economist skriver att många ukrainare uttrycker motstånd i form av att leva ett så normalt liv som möjligt. Trots att kritisk infrastruktur förstörts i stora delar av huvudstaden ordnas det klubbar i stora industribyggnader och Kievborna vill gärna också gå på kafé eller restaurang.
* En av veckans höjdpunkter för mig var den israeliska filmen Film för nybörjare. En väldigt fin skildring av en grupp palestinska och israeliska kvinnor som träffas på en nybörjarkurs i film. Jag både skrattade och grät i biosalen. Se den här om du har möjlighet, rekommenderar varmt! Här kan du kolla trailern med svensk textning.
* Om På spaning efter den tid som flytt skrevs i dag skulle den sannolikt handla om internet, skriver Max Norman i The New Yorker i sin text om konstnären Chiara Amisolas projekt Thesoundsof.love. Amisola har skapat konst av kommentarer som folk skrivit i olika Youtubevideors kommentarsfält. (Den 18 november blev det hundra år sedan Marcel Proust dog. DN hade en hel bilaga om Proust, på finländskt håll har det varit ganska tyst i jämförelse.)
* Inget fotoreportage den här veckan, i stället Simon Sarris text om nyttan med att dokumentera sin vardag.
”A lot of people think that photography disconnects the viewer from the world, imagining for instance the person holding their phone at a concert, but I think often it’s the opposite. Practicing photography compels you to ponder what is meaningful and beautiful in your surroundings. Once you gain this aesthetic self-discovery, it stays with you forever.”
* Jag minns inte om jag tipsat om den här tidigare men det senaste avsnittet av podden Off Menu med komikerna Ed Gamble och James Acaster var ett riktigt nöje att lyssna på. Den här gången fick Stanley Tucci avslöja vad han skulle beställa för mat och dryck på en restaurang som kan trolla fram precis vad som helst.
* På flera olika håll talas det just nu om att den extremt smala heroin chic-looken håller på att göra en comeback. Här kan du läsa Alaina Demopoulos text i The Guardian som ger lite mer kontext. Jag som är en tjock kvinna tycker det är roande att så många normativt snygga människor går upp i varv för att samhällets dyrkande av orealistiska kroppsideal blir mer påtaglig igen. Vår kultur har varit precis lika besatt av smalhet hela tiden, vi råkade bara tillfälligt ändra vårt språkbruk litegrann. Under de senaste veckorna har också Sara Meidells bok Ut ur min kropp skapat en massa rubriker och debatt i Sverige. Trots många kroppsaktivisters förtjänstfulla arbete illustrerar Peter Al Fakirs krönika i HBL samhällets oförändrade syn på olika sorters kroppar:
”… anorexi ses som intellektuellt, estetiskt och kontrollerande, medan övervikt förknippas med groteska kroppshyddor, slarv och bristande självdisciplin.”
* Ibland när jag är riktigt trött på att skriva och sitta framför datorn överväger jag att utbilda mig till hovslagare. I veckan hade GP en skön text om en grafisk designer som numera skor hästar.
* För första gången på över trettio år har det internationella måttenhetssystemet fått nya SI-prefixer. Jordklotet väger till exempel 6 ronnagram, alltså 6 000 000 000 000 000 000 000 000 000 gram.
* Avslutningsvis Instagramkontot Paperholm_ där konstnären Charles Young visar upp sina konstverk som är gjorda av papper.
Medan jag skrev det här nyhetsbrevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.