Så_många_nya_prenumeranter!!! Välkomna allihop, så fint att ni hittat hit och hoppas ni trivs. Jag måste kanske skriva någon sorts presentation i något skede.
Som jag skrivit tidigare i mitt brev har jag inte direkt något överflöde av vänner här i Sverige. De flesta av mina kurskamrater är så mycket yngre än jag att vi helt enkelt inte har något gemensamt. Överlag finns det inte riktigt några likasinnade människor bland dem som jag pluggar med, förutom kanske två personer. Och så finns det ett par stycken som har en så fullständigt annorlunda världsuppfattning att det inte är särskilt behagligt att tillbringa tid med dem.
Förstå mig rätt, det är nyttigt att umgås med människor som har annorlunda åsikter och intressen än en själv, men att konstant vara tvungen att antingen försvara sina åsikter eller bara behöva lyssna på faktaresistenta individer som ifrågasätter till och med de mest grundläggande sanningarna om världen vi lever i är … hemskt. Och att det sker i en universitetskontext gör mig väldigt, väldigt ledsen.
Jag älskar Göteborg och är i princip nöjd med mitt val av masterprogram (innehållet är det inget större fel på) men på många sätt har min studietid varit en ganska stor besvikelse. Jag har väldigt sällan haft givande, intellektuellt stimulerande samtal på universitetet och på grund av pandemin har stora delar av undervisningen skett på Zoom. Kanske hade jag för höga förväntningar, kanske borde jag ändå ha valt något annat att studera. (Jag har i alla fall börjat uppskatta mina vänner ännu lite mer än tidigare.)
Men nu har jag tillfälligt flyttat till institutionen för sociologi och den senaste veckan har varit underbar. Visserligen är kursen jag avlägger väldigt krävande, men jag stortrivs bland sociologerna – de är så trevliga och det är jätteskönt att inte vara den enda som ställer frågor under föreläsningarna. Och ingen av dem som jag talat svenska med har undrat över min dialekt. Det är fascinerande hur stor skillnad det kan vara mellan två fakulteter som ändå är ganska nära besläktade.
Jag har så många tankar om diskursteori (Laclau & Mouffe), kritisk diskursanalys (Fairclough) och diskurspsykologi (Edwards, Potter & Wetherell) men jag har inte hunnit läsa tillräckligt mycket för att kunna skriva något vettigt. Men ni kan betrakta det här som ett löfte om att jag nån gång inom den närmaste framtiden kommer att dela med mig av allt det intressanta som jag fått lära mig.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag massvis med nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* I dag inleds FN:s klimatkonferens COP27 i Egypten. Här en otroligt snyggt gjord men hemsk artikel i NYTimes som visar effekterna av klimatkrisen. Och här en analys av HBL:s Peter Buchert om vad vi kan förvänta oss av klimatmötet.
* Jag kan tyvärr inte ignorera Twitter och Elon Musk. The Verges chefredaktör Nilay Patel skrev redan i förra veckan en text som egentligen innehåller allt som är värt att säga om Musk och Twitter. Och här en mycket bra Twittertråd av Emily Gorcenski om varför Mastodon inte kan ersätta Twitter och uppfylla tomrummet som uppstår om Twitter förvandlas till en ännu större slaskhink än vad den är i nuläget. (Tack Nille för tipset!)
* På tal om Mastodon skapade jag ett konto i veckan men har inte haft tid att bekanta mig med tjänsten. Justin Pot förklarar i Wired hur du kan hitta dina kompisar och annat gött folk i det decentraliserade sociala nätverket.
* Samantha Chery har skrivit en bra text i Washington Post om mellanårsvalet i USA och hur valresultatet också kommer att fungera som en indikator på hur inflytelserika polfluencers egentligen är. I Sverige spekulerades det ju rätt mycket kring hur stor effekt partiernas, särskilt SD:s, närvaro på Tiktok hade på väljarbeteendet bland yngre svenskar.
* Jag tycker att Sivumennen är en av de absolut bästa finskspråkiga poddarna. Till min stora glädje har mångsysslaren Jonna Tapanainen och förläggaren Johanna Laitinen börjat podda mer regelbundet igen efter en längre paus. Det senaste avsnittet innehöll väldigt bra funderingar kring varför det är lättare att delta i debatter där man inte tar så stora personliga risker, det vill säga varför det är lättare att kritisera kändisar än till exempel “riktiga” makthavare. Och varför rödgröna politiker (eller SFP) inte borde reagera på Sannfinländarnas korkade politiska pamfletter. Dessutom diskuterar Tapanainen och Laitinen Detransition, baby av Torrey Peters. Inspirerad av podden började jag läsa boken. Jag har ännu inte läst klart men hittills har jag gillat romanen. Återkommer!
* Och eftersom det är svenska dagen i Finland och Gustav Adolfsdagen i Sverige så måste jag passa på att inkludera något finlandssvenskt. Det finns många finlandssvenskar som jag uppskattar väldigt mycket men under det senaste året har Anna-Lena Laurén varit guld värd. Sedan början av året har jag haft notiserna på för att ta del av allt det som Anna-Lena twittrar. Det är inte endast länkar till hennes egna analyser och reportage utan också snabba tolkningar av ryska och ukrainska källor plus spaningar från hennes vardag i Ryssland. Läs Anna-Lenas texter i DN (eller i HBL), följ henne på Twitter och köp eller låna hennes böcker.
* Paul Mescal visar upp höstens herrmode, det vill säga haute hibernation, i The Guardian.
* Fem av världens populäraste tatuerare talar om sitt yrke och sin konst, också den här hittas i The Guardian.
* I ungefär två veckor har jag planerat att laga den moderna klassikern, alltså Alison Romans kikärtsgryta, the stew. Receptet hittas till exempel här.
* Avslutningsvis en AI-genererad oändlig diskussion mellan Werner Herzog och Slavoj Žižek.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.
Kommer att tänka på en studiekompis som var ungefär fem eller sex år äldre än vi andra. Jag minns hur mogen hon var jämfört med oss andra. Först senare förstod jag fördelen hon hade av att studera som vuxen - hon kunde se världen på ett helt annat sätt än vi andra. Hon hade helt enkelt levt längre.
Jag känner stor empati med din önskan att ha djupare och mera meningsfulla diskussioner med dina studiekamrater. Det önskar jag att jag också haft.