Bara rekommendationer
Jag har läsårets första stora deadline på kommande, dessutom ska jag flytta i slutet av veckan. Så eftersom jag efter tre dagars försök inte kommit på något smart att skriva om (allt känns bara krystat) så nöjer jag mig med att endast dela med mig det intressantaste som jag läst, sett och hört under den senaste veckan.
Här kommer mina rekommendationer:
* Bland det dummaste beslutsfattare kan göra är att skära ner på finansieringen av forskning och utbildning. Det är i princip samma sak som att skjuta sig själv i benet. Nobelpristagaren och en av utvecklarna av gensaxen CRISPR-Cas9, Jennifer Doudna, har skrivit en läsvärd text i The Atlantic. Den handlar om att det inte är tillräckligt att skapa revolutionerande innovationer, man måste försäkra att verklig utveckling också sker, i Doudnas fall då inom genteknik. Uppskattade att Doudna lyfte fram olika potentiella etiska frågeställningar.
* Douglas Rushkoff är medieteoretikern som bland annat myntat begreppen virala medier och diginativ. Han är aktuell med boken Survival of the Richest och The Observer har publicerat en del av boken. Det här reportaget handlar om überrika personer som också är domedagspreppare.
* De smältande glaciärerna på Grönland kommer att ha förödande effekter på hela planeten. Ironiskt nog visar det sig att bland vattnet från de smultna glaciärerna finns en massa sand av den sort som behövs i tillverkningen av betong, en av vår tids största klimatbovar. Sunkig text skriven av Matt Simon i Wired.
* Redan i ett par år har jag märkt att ostron blivit en grej. Fler och fler människor i min bekantskapskrets beställer ostron om sådana råkar finnas på menyn. Och senast i helgen promenerade jag förbi Levantine, som serverar ostron och champagne. Danya Issawi har skrivit en sjukt fascinerande text i The Cut om varför alla verkar äta ostron och dricka martinis (och lägga upp bilder på Instagram). En av teserna är den så kallade läppstifteffekten. När ekonomin går åt helvete spenderar människor sina pengar på vardaglig lyx, som till exempel läppstift (eller ostron), i stället för bilar, resor och bostäder.
* Den tredje och sista säsongen av en av mina favoritserier, Aikuiset (Vuxna), släpptes i går. Hela serien finns att se på Arenan. I helgen publicerades också en artikel i HS där manusförfattaren Anna Brotkin skriver om hur svårt det är att avsluta ett arbetsprojekt som man gillat väldigt, väldigt mycket. Jag sträckkollade den sista säsongen och till min stora lättnad var den mycket bra. Visserligen är alla skämten och ironin extremt nischade – den här serien kommer inte att fungera för någon som inte är bekant med Helsingfors. Om ett par år kommer alla skämten om just den här specifika stunden att vara hjälplöst föråldrade, men det är okej. Den här serien är bland det bästa som hänt inom finsk tv under det senaste årtiondet.
* Ingen som tillbringade tid på internet under förra veckan kan ha undvikit fiaskot kring filmen Don’t Worry Darling. Så sjukt mycket bra memmaterial och som ni vet älskar jag både mem och internetkultur. Chris Stokel-Walter förklarar hur filmen blev internets favoritmem.
* Jag hade tänkt skippa allt som har med det svenska valet och drottning Elizabeths död att göra. MEN. Wired har en intressant artikel om hur otroligt tech savvy drottningen egentligen var (hon skickade sitt första mejl 1976 och ansåg redan i mitten av 1990-talet att kungahuset behövde en egen hemsida). Så här minns internet drottningen. Och klicka här om du hunnit glömma hur smalbandsinternet lät.
* Jag har rekommenderat podden Maintenance Phase tidigare. Det nyaste avsnittet handlar om Gwyneth Paltrows “wellnessföretag” Goop. Ni vet, sajten som sprider pseudovetenskap och säljer sjukt dyra (och ibland skadliga) kosttillskott och annat skit.
* På sajten 35mm kan man kolla på en massa polska filmer (med engelsk text) helt gratis.
* Jag gillar WSJ:s techreporter Joanna Stern. I den här videon presenterar hon alla nya Appleprodukter som lanserades förra veckan. Nej, det är inte riktigt vettigt att den dyraste iPhonen kostar 2 150 euro, men som en vänlig person påpekade på Twitter så kostade Nokias Communicator 9 900 finska mark 1996 då den lanserades. Om vi förvandlar det till euro och beaktar inflationen ligger prislappen på cirka 2 424 euro. Som jag skrivit tidigare skulle jag egentligen behöva köpa en ny telefon men avvaktar tills vidare, huvudsakligen eftersom jag helst vill ha en iPhone med USB-C-port.
* De vinnande bidragen i årets Drone Photo Awards.
* Avslutningsvis ännu mer drönare
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.