Bara länkar, del 2
För några veckor sedan nämnde jag att det kanske inte skulle vara en så tokig idé att göra journalist till en skyddad yrkestitel. Enligt en av mina kursböcker (visserligen från 2004, situationen kan ha ändrats) är Italien det enda landet i Europa där journalister måste avlägga ett prov för att få kalla sig professionisti, journalistproffs. Trots detta är nivån av professionalisering (enligt akademiska mått i alla fall) låg bland yrkeskåren i landet. Behöver kanske återkomma till det här vid ett senare tillfälle.
Som jag skrev i förra veckans brev kommer jag endast att räkna upp mina bästa rekommendationer under några veckors tid. Även om jag främst koncentrerat mig på politisk parallellism och professionaliseringen av journalistyrket och valkampanjer har jag också konsumerat en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Minns ni avslöjandena om det brutala kriget mot droger som president Rodrigo Duterte startade på Filippinerna? I veckan hade jag den stora äran att lyssna på en gästföreläsning med journalisten och professorn Sheila Coronel. Det är hon som tillsammans med en arbetsgrupp gjorde den här omfattande granskningen, som publicerades i The Atlantic 2019.
* Jag har försökt skriva något klokt om rätten till abort men det verkar inte lyckas så jag nöjer mig med att rekommendera den här texten i The Guardian. Margaret Atwood har skrivit förordet och texten handlar om volontärer som ställer upp för personer i europeiska länder där det är svårt eller omöjligt att göra abort.
* En rekommendation på finska. Johanna Vehkoo har intervjuat forskaren och biträdande professorn Minna Ruckenstein om rekommendationsalgoritmer och vanliga människors känslofyllda förhållande till dem. Den här artikeln på Konestiftelsens sajt var mycket givande läsning. Ser fram emot boken Everyday Automation som ges ut av Routledge i maj.
* Det norska Oscarsbidraget Världens värsta människa är en jättefin film. Rekommenderar den varmt, Finlandspremiären är visserligen först den 18.3. Äntligen en trovärdig romantisk (drama)komedi. Om du vill läsa mera om mina tankar om filmen och genren i allmänhet kan du klicka dig in på FRLGT. Antagligen pga alla hjärtans dag hade podden The Review också romantiska komedier som tema den här veckan.
* Jag har verkligen maxat antalet biobesök på sistone. Sedan jag såg Allt om min mamma för första gången i början av 2000-talet har jag varit ett stort fan av Pedro Almodóvars filmer. I fredags såg jag hans nyaste, Parallella mödrar, och den var verkligen bra på många olika sätt. Själv tycker jag Almodóvar alltid varit ganska politisk i sina filmer, flera kritiker vars recensioner jag läst menar att den här är hans mest politiska film hittills. Det enda som störde mig var den riktigt klumpiga produktplaceringen av Apples prylar och Lancômes hudkrämer.
* Egentligen tycker jag att långa fråga&svar-artiklar är jobbiga att läsa, men den här intervjun i Jezebel med författaren och aktivisten Barbara Ehrenreich var jättebra. Den är visserligen från 2018 men Ehrenreichs tankar om bland annat hälsa, wellness och dödsångest känns fortfarande ärliga och uppfriskande. Tack för tipset, Sonja!
* Som sagt tycker jag inte om intervjuer som är skrivna i fråga&svar-format, förutom om det är typ ”6 frågor till Anna-Lena Laurén om läget mellan Ryssland och Ukraina”. Och så kommer The New Yorkers stora intervjuutgåva, som i princip enbart består av den här typen av intervjuer. Jag har hittills läst två av dem, den här där Tavi Gevinson intervjuar Stevie Nicks och den här där Jia Tolentino intervjuar Candace Bushnell. Och i stället för att läsa David Remnicks intervju med AOC lyssnade jag på deras diskussion i The New Yorker Radio Hour.
* Jag har aldrig ätit så många semlor som i år. GP har ett skönt reportage om semlans konstiga kusiner.
Medan jag skrev det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.