Avsiktlig ignorans
EDIT 22.11.2022 kl. 18.51: det heter critical ignoring, inte critical ignorance, som jag felaktigt skrev i det ursprungliga inlägget.
En av de överlägset bästa texterna jag läst under den senaste veckan är den här pinfärska referentgranskade artikeln (öppet tillgänglig) av Kozyreva et al. om hur var och en kan bli bättre på att undvika onyttig och skadlig information på nätet. Inom psykologi och kognitionsvetenskap finns ett koncept som heter avsiktlig ignorans (deliberate ignorance) och författarna till artikeln presenterar ett koncept som vi kan kalla kritisk ignorans (critical ignoring).
I sociala medier och på internet i allmänhet är flödet av information oändligt och det är fullständigt omöjligt för oss att ta till oss all information som finns tillgänglig. Kozyreva et al. anser att utöver att människor behöver vara digitalt läskunniga och källkritiska behövs ytterligare en egenskap, nämligen förmågan att ignorera och motstå missvisande men kognitivt lockande innehåll (läs: klickrubriker, pseudovetenskap, desinformation). Genom att aktivt ignorera värdelöst innehåll sparar vi tid och värnar om hjärnans välmående.
Kozyreva et al. menar att människans tendens att reagera på känsloväckande eller störande innehåll behöver uppdateras så att vi ska klara oss i den digitaliserade världen. Utgångspunkten är alltså att vi reagerar för lätt på överraskande eller känslofyllt innehåll eftersom vår överlevnad under en så lång period förutsatte och byggde på den här egenskapen. För att klara oss var det livsviktigt att reagera på budskap som signalerade om en potentiell fara eller belöning.
Numera utnyttjar många medier hänsynslöst människors inbyggda reflex genom att generera dramatiska och provokativa klickrubriker. En studie som Kozyreva et al. hänvisar till kom fram till att så kallade virala nyhetsartiklar allt som oftast skapade rädsla, obehag eller överraskning hos läsare. Sanningsenliga och faktamässigt korrekta artiklar i sin tur skapade förväntan, sorg, glädje och förtroende hos läsare. Avsikten med kritisk ignorans är alltså att avvänja sig från att reagera på klickrubriker och annat mindre värdefullt innehåll i våra flöden.
Kozyreva et al. menar också att den ständigt pågående konkurrensen om vår uppmärksamhet försämrar vår livskvalitet. I en uppmärksamhetsekonomi finns det ett överflöde av innehåll och även om allt innehåll inte är skadligt eller värdelöst har vi helt enkelt mindre fritid och drabbas av sämre välbefinnande om hjärnan oavbrutet matas med innehåll och information. Därför är det viktigt att skapa kognitiva rutiner för att rensa bort onödigt och onyttigt innehåll genom att avsiktligt och strategiskt ignorera information.
Kritisk ignorans innebär att man selektivt filtrerar och blockerar information för att bättre kontrollera sin digitala omgivning och minska exponeringen till felaktig och lågklassig information. För att utveckla den här förmågan krävs impulskontroll och kunskap. Kozyreva et al. påpekar att det är omöjligt för en individ att bedöma vad som är opålitlig och onyttig information om man inte känner till vad som kan betraktas som pålitlig och nyttig information. I sin artikel presenterar forskarna tre metoder för att utöva kritisk ignorans: avlägsna distraherande och lågklassig information (self-nudging), faktagranskning (lateral reading) och att ignorera ondskefulla aktörer (do not feed the trolls).
Puffning är tydligen den svenska motsvarigheten till engelskans nudging och avser olika sätt att underlätta beslutsfattande som främjar individens välbefinnande. Kozyreva et al. menar att vi ska uppmuntras till att avlägsna distraherande innehåll från vår digitala omgivning, till exempel genom att begränsa tiden som vi lägger på olika sociala medier. En radikalare version är att tillfälligt deaktivera konton eller radera appar från telefonen.
Faktagranskningen går ut på att utnyttja samma metoder som riktiga faktagranskare gör. En metod som Kozyreva et al. rekommenderar är att inte tillbringa en massa tid på en suspekt nyhetssajt för att bedöma dess trovärdighet utan i stället kolla upp vad andra pålitliga källor säger om sajten. Om det till exempel finns en Wikipediaartikel om nyhetssajten kan man kolla vad som står i den. (Nej, jag skulle inte hänvisa till Wikipedia i mina akademiska texter men trots det är Wikipedia en alldeles utmärkt informationskälla.) Ser man ett suspekt inlägg i sociala medier kan man kolla upp vad pålitliga källor säger om fenomenet som inlägget handlar om. (Jag frilansar för sajten Vad Vi Vet, här kan du läsa om deras faktagranskningsrutiner.)
Att ignorera ondskefulla aktörer behöver knappast förklaras desto mer. Olika studier visar att majoriteten av all desinformation som sprids i olika sociala medier härstammar från ett fåtal extremt aktiva konton eller aktörer. Medan oskyldigt trollande kan vara underhållande är det bäst att inte mata illvilliga troll genom att reagera på deras uppenbara provokationer i sociala medier. Kozyreva et al. uppmanar till att inte ens försöka föra någon sorts dialog med troll och att i stället blockera och anmäla dem. Mycket enkelt, inga konstigheter.
Nej, vi ska inte jämföra nyhetsmedier med troll eller propagandamaskinerier. Ja, jag fattar att A/B-testning och analytikverktyg styr många redaktioner. När till och med enskilda skribenter tilldelas dagliga siffermålsättningar är lockelsen stor att lite spetsa till en rubrik och provocera. Och om läsarna klickar på klickrubriker så fortsätter redaktionerna att skriva sådana. Samtidigt tycker jag att vi som läser nyheter och betalar för journalistik förtjänar så mycket bättre. Idealisten inom mig är övertygad om att det är möjligt att sticka ut från mängden till exempel genom snygg bildsättning och klipsk rubriksättning. Kanske jag har varit för länge i Göteborg men jag klickar tusen gånger hellre på en artikel med en trevlig liten ordvits i rubriken än en artikel som är uttryckligen avsedd att skapa starka känsloreaktioner.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* I fredags var jag fullständigt övertygad om att Twitter inte skulle överleva helgen. Men åtminstone i skrivande stund fungerar tjänsten fortfarande. Visserligen har Donald Trump fått tillgång till sitt Twitterkonto igen och det känns inte särskilt bra. Jag vet att jag uttryckt mig väldigt kritiskt om sociala medier på sistone men faktum är ändå att det inte finns någon motsvarande tjänst som Twitter där man snabbt och enkelt kan följa hur saker och ting utvecklas när något riktigt stort händer på nyhetsfronten. Under förra veckan läste jag två särskilt fina texter om Twitter, vi kan väl betrakta dem som någon sorts nekrologer. Roxane Gay skrev en underbar text på sin Substack och Charlie Warzel har skrivit en mer dystopisk artikel i The Atlantic. Jag rekommenderar också Chris Stokel-Walkers text i MIT Technology Review om mängden modern historia vi skulle förlora om Twitter faktiskt gick under.
* Och så en essä i kategorin texter jag önskar jag själv hade skrivit. Illustratören och konstvetaren Karstein Volle har skrivit en fenomenal text på FRLGT om AI-genererad konst och allt som det innebär. En väldigt nyanserad och klok text, rekommenderar varmt. Men jag har också ett litet önskemål: kan vi sluta bildsätta texter om artificiella intelligenser med robotar? Det är missvisande då AI sällan är något annat än långa rader av programmeringsspråk.
* Efter att läkemedelstillverkaren Eli Lilly blev riktigt rejält ownad på Twitter tack vare Elon Musks lilla experiment med verifierade konton har bolagets vd kommit till insikten att kanske insulinpriserna i USA faktiskt är överdrivet höga. Beth Mole har skrivit en text på Ars Technica. Bara som kontext visade en referentgranskad studie från tidigare i november att 1,3 miljoner amerikaner ransonerar sitt insulin specifikt på grund av det höga priset. Att framställa 10ml insulin kostar cirka 2–6 dollar medan amerikanska diabetiker betalar upp till 45 gånger så mycket per flaska.
* På sistone har Julia Fox fått en hel del positiv uppmärksamhet för sina uttalanden om åldrande. Och det är ju verkligen insiktsfullt med tanke på att Fox är 32 år ung. Poorna Bell slår huvudet på spiken i den här krönikan som påpekar att åldrande är en biologisk process och ett faktum, inte något som kan (tillfälligt) betraktas som trendigt.
* Just nu pågår Yle Temas filmfestival, den hittas på Yle Arenan. Många fina filmer att se. Själv kollade jag under helgen danska En runda till som ser ut att också finnas på SVT Play. Lite överhajpad kanske men alldeles sevärd. Om du däremot vill se en mycket, mycket bra film på Arenan så rekommenderar jag Céline Sciammas Porträtt av en kvinna i brand.
* Och på tal om Yle Arenan och SVT Play så började jag kolla på dokumentärfilmen När Macron ringde Putin. Här länk till Arenan och här länk till SVT Play. Sjukt intressant. Och ursäkta min elitism men jag är alldeles chockad över att den franska presidenten skjutsas omkring i en Citroën, åtminstone i början av dokumentären.
* Tony Nourmand har valt ut ett antal otroligt snygga studioporträtt på 1940- och 1950-talets film noir-klassiker. Fotoreportage i The Guardian.
* Jag vet att jag länkade till en text skriven av Amanda Petrusich också i mitt senaste brev. Bob Dylans bok The Philosophy of Modern Song består av 66 låtar men endast 4 låtar av kvinnliga artister. Så Petrusich valde ut 66 låtar som påverkat henne som person och på den här listan hittar vi endast kvinnor. Texten och listan i The New Yorker.
* Också John Fetterman fanns med i förra veckans brev. Hur ska den 205 centimeter långa blivande senatorn, som är känd för att alltid ha på sig shorts och en huvjacka, klä sig till sitt nya jobb? Kady Ruth Ashcraft på Jezebel har sammanställt lite stilinspiration.
* Förra veckan överskred jordens befolkningsmängd 8 miljarder. Klimatkrisen och matkrisen går hand i hand, vi behöver hitta nya sätt att odla och producera mat. Ett alternativ är att börja äta sjögräs och alger.
* Avslutningsvis Casey Newtons Instagram, eller mer specifikt hans Instagram Stories.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.