#165

För att vara alldeles ärlig vet jag inte vad jag borde göra med det här nyhetsbrevet.

Ursprungligen fungerade Substack som en fristad, ett ställe där jag kunde skriva om sådant som jag inte hade möjlighet att skriva om på jobbet. Dessutom var det lätt att krafsa ihop lite spontana och oborstade hot takes i den senaste kulturdebatten eller nyhetshändelsen.

Medan jag studerade var det också lätt att hitta inspiration i kurslitteratur och intressanta föreläsningar. (För övrigt saknar universitetet och Göteborg varje dag.)

Nu jobbar jag heltid som ekonomireporter och har ett ganska stort inflytande i mina egna arbetsuppgifter. Om helgerna brukar jag föredra vila och socialt umgänge i stället för att sitta hemma framför datorn.

Samtidigt som jag har förändrats har Substack också gjort det. Särskilt under det senaste året har plattformen professionaliserats väldigt mycket och jag skulle definitivt behöva av en tydligare nische för att kunna skriva det här nyhetsbrevet framgångsrikt. Ambitionsnivån har höjts på Substack, bra så. Jag beundrar många av dem som gör det här riktigt bra.

Jag gillar fortfarande nyhetsbrevet som koncept och vill inte heller sluta, men det känns som att jag inte riktigt klarar av det här just nu. Eller att jag inte riktigt klarar av att göra det här på en tillräckligt högklassig nivå.

Nyhetsbrevet har varit min hobby, men ofta känner jag en växande press att göra om det här till en proffsig, journalistisk produkt. Över lag har jag svårt att skriva kreativa texter just nu, också på jobbet. Antar att jag lider av det som Paulina Modlitba kallar fantasikris, alltså brist på skaparlust och uppfinningsförmåga.

När jag började skriva här nyhestbrevet kunde en bra text, ett poddavsnitt eller en tweet ge upphov till något. Nu scrollar jag frenetiskt omkring, som om jag letade efter en nerv jag tappat kontakten med. Jag har ett heltidsjobb där varje rubrik ska bära sin vikt. Det här nyhetsbrevet har däremot varit ett ställe där orden har fått släntra, men jag får inte heller orden att släntra på samma sätt längre.

Summa summarum, det här nyhetsbrevet letar efter sin form och vi får se var det landar. Jag är också väldigt glad över att det varje vecka, sakta men säkert, dyker upp nya prenumeranter. Ni anar inte hur stort det är för mig.

—

Tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Du kan betrakta det här som en liten skattekista, något annat än en rekommendationsalgoritm, en samling av det intressantaste, mest överraskande och underhållande som jag råkat se på sistone.

Hoppas du gillar och trivs! Önskemål och annan respons tas alltid emot med tacksamhet.

Eftersom nyhetsbrevet kräver otippat mycket tid får du gärna bli prenumerant så att jag vet att någon faktiskt också läser det här.

Mina funderingar och bästa rekommendationer från den senaste tiden:
1. Det känns som en underdrift att beskriva läget i Gaza som en katastrof. De senaste veckorna verkar det ändå som att allt fler människor insett allvaret, men som Nesrine Malik skriver i sin utmärkta kolumn i The Guardian är det hittills främst ord och väldigt få handlingar. Därför är det viktigt att fortsätta pressa beslutsfattare och kräva riktiga, konkreta åtgärder.

2. Ibland leker jag med tanken att försöka skriva en nyhetsartikel utan att utnyttja internet. Det här skulle antagligen vara ett smått omöjligt uppdrag eftersom redaktionen där jag jobbar varken har telefonkataloger eller uppslagsverk. Kanske just därför tyckte jag att Susan Chois text i Yale Review var så trevlig läsning. På 1990-talet jobbade Choi som faktagranskare på The New Yorker och i den här texten berättar hon om sina egna erfarenheter samtidigt som hon recenserar Austin Kelleys roman The Fact Checker. Romanen har jag inte hunnit läsa, men Chois artikel kan jag åtminstone rekommendera varmt!

3. Det är svårt för mig att acceptera att den gyllene eran av tv-serier är slut. Vi är djupt inne i tre plus-samhället och typ all kultur just nu är bara meh. Radhika Seth har noterat samma sak och skriver i sin text i brittiska Vogue om hur tv-serierna plötsligt blev så usla. Läget är inte avsevärt bättre i filmvärlden där sommarens utbud huvudsakligen består av prequels och sequels. Candice Wuehle skriver att sommaren 2025 saknar ett tema och lägger fram några tänkbara orsaker till situationen.

Part of the void stems from the fact that there is no common text, nothing for everyone to know and have an opinion on. There is no Barbie. No Brat. No rat boy. Not hot girl. No girl dinner. No Eras tour. Not even a song of the summer (sorry Sabrina — you tried, girl!) Nothing organizing the chaos of our daily lives into a meme, a vibe, a moodboard.

4. DN (€) har en bra sommarserie, Stjärntänkarna, som handlar om vår tids skarpaste och mest inflytelserika intellektuella och deras teorier. Själv gillade jag särskilt mycket del tre eftersom den handlar om Byung-Chul Han som nämnts också i det här nyhetsbrevet. Rekommenderar!

5. Heterosexuella kvinnors missnöje med män har varit ett dominerande tema i mina flöden under den senaste veckan. Jean Garnett skrev en omtalad essä i NYTimes Magazine (€) om sin romantiska frustration och ambivalensen i att vara en kvinna som gillar män. Garnett fortsätter dejta män trots förväntningen att männen förr eller senare kommer att svika henne på ett eller annat sätt. Essän handlar inte om manshat eller manlighetens kris, utan om det faktum att också bra (snälla, progressiva) män rätt ofta verkar oförmögna att kommunicera tydligt eller förbinda sig på ett emotionellt plan. Samtidigt har det talats väldigt mycket om appen Tea, som ger kvinnor en möjlighet att utvärdera killar och varna om sk. farliga män. Verkar som att särskilt yngre kvinnor övergett tanken om att de kan ”fixa” en kille, i stället vänder de sig till en app för att varna andra kvinnor om jobbiga (eller i värsta fall våldsamma) män. En del ser ett starkt systerskap här, jag är mer benägen att tolka det här som ett stort framsteg för övervakningskapitalismen. Som Delia Cai uttryckte det har vi en så stor lust att poängsätta andra människor att vi är redo att ge upp en hel del i utbyte. (Kanske också värt att notera att uppgifter om Teas användare läcktes till 4chan häromdagen. Det ledde till att ett antal kvinnor utsattes för doxing. Så att ja-a, vad ska man säga?)

6. På tal om manlighetens kris. Kulturkritikern Jessa Crispin har skrivit en ny bok om patriarkatet och gästade ypperliga On the Media för att diskutera sin teori om hur filmer där Michael Douglas spelar huvudrollen hjälper oss att förstå den här påstådda krisen. Gillade för övrigt också väldigt mycket avsnittet av En varg söker sin pod (€) där Liv och Caroline diskuterade män och likheterna mellan fotboll och astrologi. Varm rekommendation!

7. Under de senaste veckorna har mitt förtroende för NYTimes vacklat på ett grundläggande sätt. Förutom att tidningen publicerat extremt ifrågasatta texter på opinionssidan är jag otroligt besviken över beslutet att nedmontera tidningens kulturkritik i traditionellt textformat. Därför tycker jag att Richard Brodys (New Yorkers filmkritiker) inlägg i debatten (€) är särskilt viktig läsning. Brody förklarar på ett härligt pedagogiskt sätt vad hela poängen med kulturkritik och recensioner är. 10 poäng! Jag kommer antagligen att hänvisa till den här i alla framtida diskussioner om vikten av högklassig kulturkritik.

8. Le Creusets gjutjärnsgrytor, Apples Airpods och parfymen Baccarat Rouge är några av de kändaste exemplen på produkter som ständigt kopieras. Mia Sato har skrivit en mycket bra och intressant text på The Verge om produktkopior och hur nätbutiker skapat en hel industri kring dem. Väldigt intressant att människor ogillar ord som alternativ eller kopia, däremot är väldigt många av oss intresserade av dupes.

9. Ewww, as if! Clueless är en av mina favoritfilmer och vid det här laget börjar det vara ett par år sedan jag senast såg den. Min ålderskris blir inte direkt bättre av att inse att det är trettio år sedan filmen hade premiär. Många bra texter om filmen på sistone. Jag tyckte väldigt bra om den här texten som Brittany Allen skrivit på Lit Hub. NYTimes (€) hade också en riktigt kul artikel om filmens ikoniska kostymer. Clarissa Cruz har intervjuat filmens kostymdesigner Mona May, som bland annat avslöjar att Alicia Silverstone fick testa cirka femtio olika alternativ för att hitta rätt sorts vit Calvin Klein-klänning.

10. Råkade se den här helt otroligt snygga artikeln i Washington Post (€). Den handlar om arkitekturen i Istanbul. Geofysiker uppskattar att inom de närmaste 30 åren kommer staden med 40–60 procents sannolikhet uppleva en massiv jordbävning som hotar alla de historiska byggnaderna. Men att skydda dem är ganska knepigt och framför allt dyrt.

Avslutningsvis några snabba:
Kulturprofiler delar sina bästa boktips för sommaren.
***
Elon Musk, numera också restaurangägare.
***
Nya emojis i samband med iOS 26.
***
Matchatrenden har lett till en global varubrist.
***
Upptäck den stora kärleken med hjälp av Power Point.

Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.

Tusen, tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant och berätta om nyhetsbrevet för dina vänner och bekanta.

Överraskningslänk för att du orkade läsa så här långt.