Det blev ett oplanerat avbrott på över en månad, men nu är jag tillbaka. Medan jag sysslat med annat har det dykt upp ett rätt stort antal nya prenumeranter. Välkommen!
Tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Du kan betrakta det här som en liten skattekista, något annat än en rekommendationsalgoritm, en samling av det intressantaste, mest överraskande och underhållande som jag råkat se på sistone. Ibland skriver jag också en kort kommentar eller lite dagboksanteckningar, oftast inte.
Hoppas du gillar och trivs! Önskemål och annan respons tas alltid emot med tacksamhet.
Mina funderingar och bästa rekommendationer från den senaste tiden:
1. Det finns en text som jag återvänt till otaliga gånger på sistone. Och om du ingår i min närmaste krets har du sannolikt fått ta del av min entusiasm vid upprepade tillfällen. Aminatou Sow är en av mina absolut största favoriter online och hennes Substack Crème de la crème är bland det bästa jag vet. I mars skrev hon om tillvaron på sociala medier och hur oerhört otacksamt det kan vara att försöka driva ett medieföretag på ett etiskt hållbart sätt. Men det som gjorde största intrycket var det här stycket om den överväldigande mängden (onödig) information som vi överöser våra stackars hjärnor med varje dag.
I want to have the kind of brain that remembers birthdays and to call my sister back and what year I met someone and the coffee orders of the people I love and how to get home without a phone and a common point of reference when I am introducing two people to each other and the perfect place to have lunch on Uno Island when you’re waiting for the ferry to Naoshima Island. Instead, modern life dictates that my poor brain contend with a torrential downpour of useless information like the comings and goings of complete strangers. And don’t forget, there is also all the information I’m supposed to ingest about the real people in my life who I love dearly. I think it’s important to know their happenings and big headlines but I don’t need to know that every single day some of them are posting pictures of their lunches, or the minutiae of how they got dressed in the morning or sharing a little bit too much about their spouse to convince themselves that it’s going great all the time. This is too much information for me to possess and process. We know too much of the wrong information about each other in modern life. It’s the damn phones unfortunately and being online too much. This is not good for my poor brain.
2. Det är lätt att känna sig uppgiven och nedslagen av alla vrickade och vidriga saker som pågår i världen. Inte sällan konstaterar folk att vi lever i en dystopi. Laila Lalami skriver på Lithub om motsägelsefullheten med att vi människor är så rädda för att verkligheten ska förvandlas till en dystopi samtidigt som vi läser mer än gärna litteratur som skildrar just dystopier. Om dystopier är så skrämmande, varför utsätter vi oss för sådana frivilligt? Lailami skriver också klokt om hur framtiden fortfarande går att påverka. Om vi inte gillar de pågående samhälleliga utvecklingarna finns det fortfarande gott om saker att göra för att ändra riktningen.
3. Will Tavlin skrev nyligen en strålande essä om Netflix i kulturtidskriften n+1. Texten har hängt kvar i mina bokmärken sedan januari och tack vare Agri Ismaïls utmärkta essä i Expressen blev jag igen påmind om den. Jag vet inte om jag nödvändigtvis skulle betrakta Mad Men som den kritiska punkten i tv-seriernas guldålder, men Ismaïl är definitivt inne på rätt spår i mitt tycke. De allra flesta serier som finns på strömningstjänsterna är numera bara skräp och rätt ofta känns det som att det huvudsakliga syftet med en ny serie är att skapa snackisar och fungera som diskussionsunderlag för poddar (Adolescence, Dying for Sex, The White Lotus …). Enligt Tavlin är målsättningen att skapa bakgrundsbrus att lyssna på med ett öra medan vi scrollar på telefonen. I stället för att skapa serier som prioriterar olika konstnärliga dygder skapar Netflix ett oändligt flöde av ”innehåll” som är optimerat för olika rekommendationsalgoritmer. Låter exakt som Mr. Beasts strategi på Youtube … Rekommenderar varmt Tavlins essä om du alls är intresserad av att veta varför Netflix är som den är.
4. Antalet texter om självständiga kvinnor som väljer ett liv utan män har varit rätt stort under de senaste åren. Och hur många gånger har vi inte fått läsa om män som känner sig överflödiga och åsidosatta? Kanske just därför tyckte jag att Caitlin Flanagans text i The Atlantic (€) var så intressant. Vad har det för konsekvenser om allt fler unga män föredrar porr, chattbotar och sexrobotar i stället för att umgås med riktiga livslevande kvinnor? Texten innehåller en mening som är riktigt bra: The internet’s biggest by-product is loneliness; porn isn’t special in that regard. Samtidigt måste jag notera att det är väldigt svårt att skriva om det här temat utan att låta moraliserande eller dömande. Hur tekniken gör oss ensamma är något jag funderat väldigt, väldigt mycket på, inte minst efter att ha intervjuat ensamhetsforskaren Niina Junttila (€) vid Åbo Universitet.
5. Tiffany Lais artikel i The Face är fascinerande läsning. (Extra plus för rubriken!) För första gången sedan 1975 då man började föra statistik över unga amerikaners droganvändning har andelen kvinnor som röker cannabis överskridit andelen män. Men hur ser en kvinnlig stoner ut? Kan man ens tala om en stoner längre när allt fler länder och delstater dekriminaliserar och legaliserar cannabis?
6. Hur är det att vara en tonårstjej i USA, liksom på riktigt? Jag gillade så mycket Nicolaia Rips reportage i i-D. Åtta unga tjejer från olika delar av USA får berätta om sina tankar, drömmar och åsikter.
7. New fear unlocked! Nästa stora trend inom wellness kommer antagligen att vara avlägsnandet av mikroplaster från blodomloppet. Och som med de flesta wellnesstrender är den vetenskapliga biten väldigt oklar också vad beträffar mikroplast. Väldigt välskriven text av Matt Reynolds i Wired (€).
8. Ursprungligen bestod Hermès klientel av hästar. Modehuset började som en sadeltillverkare och utvidgade senare sitt utbud till väskor, scarfar och andra accessoarer. För att hedra sitt ursprung och visa upp hantverket ordnar modehuset årligen Saut Hermès, en lyxig hopptävling, i Paris. WSJ (€) har besökt tävlingen.
9. Ni vet filmer som man vill se om och om igen? Filmer som man återvänder till med några års mellanrum. Raymond Ang beskriver den här stilen som hang-out movies, alltså filmer man vill tillbringa tid med. Och om vi ska tro Ang kommer vi att se återkomsten av just denna genre i år. Richard Linklater, Ira Sachs och Hong Sang-Soo är aktuella med nya filmer som Ang betraktar som praktexempel på hang-out movies. Kul text i GQ (€). Och efter att ha läst Chris Erik Thomas beskrivning av Sachs film Peter Hujar’s Day kan jag knappt vänta tills den kommer till Finland.
10. Under det senaste året har flera av mina vänner fyllt jämna år. Senast i går var jag på en jättefin födelsedagsfest för att fira en god vän och kollega. Min rekommendation? Ordna fler fester och håll fler festtal. Oberoende om det handlar om en födelsedag, utexaminering eller vad som helst – ordna en fest.
Avslutningsvis några snabba:
Axelvaddering is back, baby! (€)
***
Bättre personporträtt på Wikipedia (gratis men kräver inloggning).
***
Bonobons sätt att kommunicera liknar människans.
***
Så här väljer man namnet på receptbelagda mediciner.
***
Miso som tillverkats i rymden smakar annorlunda.
Medan jag skrev det här nyhetsbrevet lyssnade jag huvudsakligen på Cole Pulice 🤌🏼
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant och berätta om nyhetsbrevet för dina vänner och bekanta.
Överraskningslänk för att du orkade läsa så här långt.