Gott nytt år och god fortsättning! Jag har noll koll på veckodagar, därför skickas det här brevet undantagsvis ut på en måndag.
Tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Du kan betrakta det här som en liten skattekista, något annat än en rekommendationsalgoritm, en samling av det intressantaste, mest överraskande och underhållande som jag råkat se under den senaste tiden. Ibland skriver jag också en kort kommentar eller lite dagboksanteckningar, oftast inte.
Hoppas du gillar och trivs! Önskemål och annan respons tas alltid emot med tacksamhet.
Mina funderingar och bästa rekommendationer från den senaste tiden:
1. Mina framtidsspaningar för mediebranschen 2025? Vi kommer att se en omfattande och stundvis inflammerad diskussion kring influerarnas roll i journalistiken, dessutom kommer vi att börja se paketlösningar för diverse prenumerationer. Peak paywall närmar sig och ingen kan betala för alla tjänster och sajter, precis som Ben Lindbergh skriver på The Ringer. Rekommenderar den här för alla som jobbar med medier. Omfattande text om nyhetskonsumtion, vilja (förmåga) att betala för nyheter och hur rätt eller fel det är egentligen att kringgå en betalvägg.
2. För mig är podcasten i första hand audio, något som jag lyssnar på medan jag sysslar med något annat. Därför förstår jag inte riktigt vilket mervärde man får ut av att se video på personerna som gör podden – upplys mig gärna. Nicholas Quahs artikel på Vulture handlar om poddarnas pivot to video-stund. Artikeln går detaljerat igenom grejen med video och hur formatet skiljer sig från poddar i traditionellt avseende. Video fungerar endast för en specifik sorts podd, så kallade icke-narrativa diskussionspoddar. Berättande och magasinliknande poddar däremot passar dåligt ihop med video. Superintressant artikel, rekommenderar varmt.
3. Vilken otroligt vacker text om fotografi och minnen. Joshua Rothman skriver i The New Yorker om fotografi och hans text påminner mig så mycket om Emily Changs inlägg som handlade om fysisk minimalism och digital maximalism (från nyhetsbrev nummer 148). Oklart hur stor del av alla våra foton kommer att finnas kvar efter oss, också möjligt att våra barnbarn och barnbarnsbarn inte är jätteintresserade av att studera bilder som vi knäppt i vår vardag. Däremot menar Rothman, som själv är synskadad, att fotograferandet kan lära oss ett och annat om oss själva.
4. Det här var så spännande. Jessica Hamzelou skriver i MIT Tech Review om digitala kopior på människans olika organ. Det här betyder att man skapar en digital replik av ett hjärta, till exempel, och så kan en kardiolog studera kopian och testa olika saker på den. På så sätt kan läkaren alltså experimentera med olika ingrepp och komma fram till den optimala behandlingen. Digitala kopior betyder också att man kan studera till exempel graviditet på ett alldeles nytt sätt. Traditionellt har graviditet varit en orsak att lämna människor utanför medicinska studier men att skapa en virtuell kopia skadar inte fostret på något sätt.
5. Bulgarien har upplevt en av världens mest extrema demografiska förändringar. Efter kommunismens kollaps flyttade människor bort från landsbygden, både till storstäder men framför allt utomlands. På 35 år har landets invånarantal sjunkit från 9 miljoner till 6,5 miljoner. Det här betyder att det finns en massa övergivna byar och andra områden i Bulgarien. Tess McClure på The Guardian har följt ekologen Gergana Daskalova, som studerar hur människan påverkar miljön (och hur miljön påverkas av frånvaron av människor). Den här var jättefin och fascinerande.
6. Tydligen är det åtminstone i någon utsträckning en myt att alla japaner är minimalister som gillar stilren design. Om japaner verkligen var så stora vänner av ordning och reda, varför skulle Marie Kondo ha skrivit sin bok ursprungligen för en japansk publik? Matt Alt skriver på Aeon om virrvarr och gomi-yashiki (skräpfyllda hem) som också existerar i Japan. Mycket bra text om hur västerlänningar blev så besatta av japansk design och kultur.
7. Kan man dra några slutsatser om våra mänskliga relationer utifrån vilka sorts mem vi delar med specifika människor? Typ ja. Adam Aleksic är en Harvardutbildad språkvetare som skriver Substacken Etymology Nerd och förklarar i korta videoklipp hur internetkultur påverkar språk. På sistone har han till exempel skrivit om hur algoritmerna som styr våra flöden förstärker trender, inklusive användningen av specifika ord och uttryck. Också fint att Aleksic lägger in källhänvisningar till alla sina inlägg, oberoende av formatet.
8. Känns som att varannan kulturtext just nu handlar om filmen Babygirl. Så även Alexis Soloskis i NYTimes Magazine. Samtidigt som filmer överlag innehåller färre sexscener finns det en grupp som verkar ha mer (och bättre?) sex än förut, nämligen kvinnor i medelåldern. Okej, de är visserligen alla vita, smala och normativt snygga, men vi får nöja oss med det tills vidare.
9. Nu kan vi alla sluta värna om tarmfloran och fokusera i stället på sömn. I mitt senaste brev hade jag en text om industrin som uppstått kring klimakteriet. På samma sätt är sömn (och wellness i allmänhet) extremt lukrativ verksamhet. Att se utvilad ut är årets stora skönhets- och hälsotrend, åtminstone enligt FT. Emily Cronin frågar i sin text om det verkligen är möjligt att få ett utvilat utseende genom konsumtion.
10. Medan vi är inne på wellness rapporterar Ellie Violet Bramley i The Observer om hur lyxiga deodoranter blivit allt mer populära. Dels är både kroppsvård och dofter inne just nu, dels är det här, i mitt tycke, ett ytterligare bevis på att precis varje millimeter av kroppen går att varufiera.
Avslutningsvis några snabba:
Sundare skärmanvändning.
***
Stora åldersskillnader i Hollywood – en datavisualisering.
***
50 populärkulturella ljusglimtar från fjolåret.
***
Vad gör en filmproducent egentligen?
***
Wirkin, alltså en Birkin köpt på Walmart.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant och berätta om nyhetsbrevet för dina vänner och bekanta.
Överraskningslänk för att du orkade läsa så här långt.