125
Sent om sider några tankar om hudvård. Det har skrivits så sjukt mycket om hudvård och kosmetika på sistone, ju. Särskilt om unga tjejer och deras omfattande hudvårdsrutiner som också kan innehålla ingredienser som egentligen inte alls hör hemma i en tonårstjejs badrumsskåp eller necessär.
I USA har så kallade Sephora tweens väckt känslor i flera månader medan man i Norden fäst uppmärksamhet vid de långa köerna utanför Lykos flaggskepp i såväl Stockholm som i Helsingfors.
Tonåringar och unga vuxna har alltid grubblat över sitt utseende, inte minst på grund av alla förändringar i kroppen som puberteten medför. Och visst hör det till saken att man utforskar sitt utseende och experimenterar med den egna stilen i ungdomen. Därför upplever jag hela ståhejet rejält överdimensionerat – något som börjar likna en moralpanik.
Men faktum är också att prepubertala ungdomar en masse inte tidigare haft rigida skönhetsrutiner som ska få huden och ansiktet att se ut som ett Tiktokfilter. Investeringsbanken Piper Sandler noterar till exempel en ökning på 33 procent i summan pengar som amerikanska tonåringar använde på kosmetika i fjol jämfört med året innan.
I stället för att än en gång skuldbelägga tonårsflickor och anklaga dem för att vara fåfänga borde vi hellre diskutera varför det är så viktigt att se snygg och välvårdad ut och varför vår kultur är så besatt av ungdomlighet och rädd för att åldras. Vilka är de drivande krafterna i utvecklingen som får barn och unga att bekymra sig över porer och framtida rynkor?
Utseende har alltid varit viktigt, men särskilt under 2010-talet har man börjat betrakta det som en form av socialt kapital. Att vara konventionellt snygg är en statusmarkör och en tillgång som kan jämföras med bildning och sociala nätverk.
Studier visar att normativt snygga människor gynnas i yrkeslivet och åldersdiskriminering är också ett bevisat fenomen. Då är det kanske inte så konstigt att man öser pengar på skönhetsrutiner som avser att stävja kroppen från att förfalla och ansiktet att åldras.
Den ständiga finjusteringen av kroppen är dessutom ett evighetsprojekt som är extremt lukrativ för kosmetikajättarna. Om det inte finns ett verkligt behov av serum och toners kan man alltid skapa ett sådant. Det är kosmetikatillverkarna vi borde ställa mot väggen – det är de som utvecklar produkter som också tilltalar väldigt unga människor.
Det är också samma företag som utnyttjar influerarmarknadsföring och kapitaliserar på den parasociala relationen som uppstår mellan kända Tiktokprofiler och deras publik. Och det är samma företag som skapar en semantisk förskjutning där vi inte längre kallar rynkkräm för anti-age utan age well.
Närmar jag mig ämnet i egenskap av ekonomireporter kan jag inte annat än gratulera L'Oréal och Estée Lauder med fler för att gång på gång ha framgångsrikt erövrat nya konsumentgrupper, senast ännu yngre flickebarn och (unga) män. Enligt konsultjätten McKinsey är den globala skönhetsindustrin nämligen värd 430 miljarder dollar med en årlig tillväxt på 6 procent.
Världens rikaste man, Bernard Arnault, är medgrundare och styrelseordförande för lyxkonglomeratet LVMH, som äger många av de mest hajpade skönhetsmärkena och Sephora som säljer dessa märken. Världens rikaste kvinna har även hon skönhetsindustrin att tacka för sin förmögenhet. Françoise Bettencourt Meyers är arvtagare till Eugène Schueller som grundade L'Oréal.
En av de intressantare tolkningarna i den här debatten publicerades för övrigt i Helsingin Sanomat. Tidningens kolumnist Elna Nykänen Andersson påpekar att de som är unga i dag inte kollar på musikvideor utan på sminktutorials och det som råkar trenda på skincaretok. Dessutom har allt fler musiker blivit verksamma inom skönhetsindustrin. Och precis som hudvård och smink ansågs popmusik länge som något ytligt och mindre intellektuellt.
Men nu vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former. (Jag har slutat med gåvolänkarna, inte på grund av girighet eller för att irritera läsarna, utan av den enkla orsaken att de allra flesta länkarna fungerar endast under en begränsad tid. Om du inte har en prenumeration och verkligen vill läsa en artikel som ligger bakom betalvägg, skicka dm så löser vi saken.)
De här är mina funderingar och bästa rekommendationer:
1. I helgen blev det 30 år sedan folkmordet i Rwanda började. Eftersom jag huvudsakligen läser brittiska och amerikanska medier är det svårt att hitta texter som inte känns exploaterande. Ni vet, (oftast) välmenande vita människor som omedvetet beskriver saker med en kolonialistisk blick. Victoria Uwonkunda är journalist på BBC och har skrivit om sin första resa till Kigali 30 år efter att hon tvingades fly. Uwonkunde har också gjort en radiodokumentär om hur läget ser ut i Rwanda i dag.
2. Judith Butler har varit överallt på sistone känns det som. Det här förstås eftersom den världskända genusvetaren och filosofen skrivit en ny bok. Jag tyckte den här diskussionen med Butler och Novara Medias Ash Sarkar var väldigt givande lyssning. Visar sig bland annat att Butler har jättebra humor, hen är faktiskt väldigt rolig. Innehåller också en härlig beskrivning av hur det är att göra etnografisk forskning.
3. Förra veckan publicerade Forbes sin årliga lista över världens miljardärer. Listan visar att det finns fler av dem än någonsin förut. Men medan de ultraförmögna blir rikare hela tiden blir majoriteten av planetens befolkning bara fattigare. Vilken perfekt tidpunkt för Axel Vikström att disputera med sin avhandling som handlar om hur traditionella medier skildrar de superrika. Här finns så mycket att ta fasta på. Intressant läsning men också väldigt nyttig mediekritik.
4. Veckans fotoreportage hittas på Rest of the World. Zuha Siddiqui, Lam Le och Munira Mutaher skuggade gigarbetare i São Paulo, Lagos, Dhaka och Jakarta för att få en inblick i hur de tillbringar sina korta pauser mellan olika uppdrag. Här kan du läsa texten som handlar om gigarbetarna.
5. Veckans opinionstext hittas i New Statesman och det är Ellen Peirson-Hagger som skrivit den. Handlar om hur Spotify igen vann och musikerna förlorade. Häromdagen återvände nämligen både Neil Young och Joni Mitchell till strömningstjänsten efter en paus på två år. Det här citatet går för övrigt att applicera också på Storytel etc.
“The problem is not just that Spotify doesn’t pay artists fairly, but that it has totally recalibrated how we perceive the value of music at all. I fear there’s no way back.”
6. Inte alls överraskande att Fazer utforskar möjligheterna att cellodla kakao i en bioreaktor i Vanda. Har ni sett hur mycket marknadspriset på kakao rusat under den senaste tiden? Flera bidragande orsaker har lett till situationen. Maxwell Akalaare Adombila och Joe Bavier skriver för Reuters om hur klimatkrisen, olagliga guldgruvor och allmän misskötsel inom kakaoindustrin skapar kaos i Ghana och Elfenbenskusten. Länderna producerar mer än 60 procent av hela världens kakao.
7. Ruth Graham har skrivit en sjukt intressant text i NYTimes om hur Donald Trump påverkat den konservativa kristna rörelsen i USA. Om vi tidigare har uppfattat konservativa kristna som lite anspråkslösa och återhållsamma finns det nu en ny sort som bäst kunde beskrivas som konservativa sekulära.
8. En till bra text i NYTimes. Sam Apple tillbringade en vecka på olika hundhotell tillsammans med sin hund. Den här var både underhållande men också informativ och hade bra funderingar kring människors förhållande till sina sällskapsdjur.
9. Ah, Maggie Nelson. Älskar älskar älskar. Och ändå har jag inte lyckats läsa mitt exemplar av On Freedomsom jag köpte för snart ett år sedan. Hur som, Nelson har diskuterat sin senaste bok med New Yorkers Lauren Michele Jackson. Min främsta kritik är fortsättningsvis att jag inte alls gillar den amerikanska traditionen att skriva ut både fråga och svar.
10. Visar sig att det fanns en kvinnlig schackmästare, Lisa Lane, som på många sätt påminner om fiktiva Beth Harmon i The Queen’s Gambit. Intressant text av Stefan Fatsis på Slate.
Avslutningsvis några snabba:
Frances Bean Cobain om att det gått 30 år sedan hennes pappa dog.
***
Efterfrågan på pälsprodukter växer inom modeindustrin.
***
Sagrada Familia lär ska bli klar 2026.
***
Dejtingappars algoritmer har rasistiska tendenser.
***
Brozempic.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant och berätta om nyhetsbrevet för dina vänner.