122
Precis när jag skulle skicka ut nyhetsbrevet via Ghost blev jag informerad om att jag ännu inte fått tillstånd att skicka ut mejl till mina prenumeranter. Så nyhetsbrevet finns egentligen här men skickas ut via Substack ännu en gång. Och om någon ännu överväger att migrera bort från den här plattformen kan jag tyvärr inte rekommendera processen.
På sistone har jag gjort flera exceptionellt bra intervjuer på jobbet. Dels har mina intervjuobjekt haft väldigt intressanta tankar, dels har jag fått jobba med frågor som jag tycker är viktiga. Det som däremot inte alls har fungerat är mitt eget skrivande. Trots ovanligt bra utgångsläge är min produktionstakt på jobbet ungefär en text per vecka.
Under en intervju som jag gjorde nyligen påpekade personen jag talade med att det inte är någon hållbar lösning att AI och botar sköter alla tråkiga arbetsmoment. Hennes tes är att vår hjärna också behöver de enkla, repetitiva arbetsuppdrag som motvikt till allt annat som kräver intensiv koncentrationsförmåga. Och det här stämmer ju – det är ingen hemlighet att hjärnan behöver vila och långtråkighet.
Jag har inte riktigt kunnat sluta tänka på det här. Sedan 2015 då jag för första gången läste att nyhetsbyrån AP använder mjukvara som skriver korta notiser har jag suttit och väntat på frammarschen av AI. Jag har varit alldeles övertygad om att arbetslivet kommer att bli så mycket bättre när en maskin sköter allt det tråkiga. Nu har jag börjat ifrågasätta det här.
Efter att jag flyttade tillbaka till Finland från Sverige har jag använt mjukvara till att skriva ut mina längre intervjuer. Det har förstås underlättat min arbetsprocess en hel del eftersom det tar väldigt länge att transkribera (och i mitt fall oftast också översätta) intervjuer. Men kanske bortfallet av det här långtråkiga arbetsmomentet är en bidragande faktor till att jag inte riktigt får något gjort på jobbet. När det tråkiga transkriberandet fallit bort har jag proportionerligt mera tid att skriva, producera. Samtidigt borde jag också kunna prestera mera. Men jag kan inte.
I somras intervjuade jag en filosof som forskar AI och etik. Hon var väldigt bekymrad över de mer långtgående effekterna av chattbotar och ljudböcker. Vad händer egentligen med läskunskapen om alla texter går att lyssna på som ljudfiler? Hur förändras sättet hur vi lär oss om vi i en allt större utsträckning använder chattbotar? De här frågeställningarna borde vi diskutera nu. Inte minst om avsikten är att undvika att upprepa samma misstag som mänskligheten gjorde i samband med att sociala medier och web 2.0 blev en del av vår vardag.
Men nu vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
De här är mina funderingar och bästa rekommendationer:
1. Karen Hao har skrivit för The Atlantic (gåvolänk) om ett enormt problem kopplat till AI, nämligen den enorma mängden vatten som behövs för att kyla ner datacenter. Av någon obegriplig orsak har bland andra Microsoft bestämt sig för att bygga datacenter i just Arizona, en delstat som plågas av extremväder och vattenbrist.
2. Clive Martin har skrivit en rätt så lång artikel i New Statesman om hur det var att jobba på Vice under 2010-talet. Jag vet inte om Vice kan beskrivas som traditionell media, men åtminstone är sajten ännu ett exempel på att det är extremt svårt att tjäna pengar inom media just nu.
Alongside the death of Pitchfork, and several other millennial media outlets, it reinforces a feeling of impermanence at the heart of the world wide web. At Vice we were told all our work would last forever and take over the world; but actually, we were building ice sculptures in Death Valley.
3. Det dröjer i genomsnitt tio år för en person att få en endometriosdiagnos. Och på grund av de bristfälliga kunskaperna om så kallade kvinnosjukdomar lider många i onödan. Nu har läkare upptäckt att ett läkemedel som tidigare använts i cancervården eventuellt också hjälper i vården av endometrios. Om medicinen verkligen visar sig ha önskad effekt skulle det här innebära det första stora genombrottet i vården av endometrios på fyra årtionden (!!!). Det här rapporterar The Economist.
4. Precis som modeskribenten Jonah Weiner har också jag huvudsakligen gått omkring i tajta byxor under största delen av det här seklet. Och precis som Weiner tycker också jag att det är hemskt konstigt att vi nu förväntas klä oss i byxor som är allt annat än tajta. Sjukt underhållande text i NYTimes Magazine (gåvolänk)
5. Givetvis har det hänt en massa annat inom AI under den senaste veckan men i mina flöden har franska Mistral varit det stora samtalsämnet. Visst är det en härlig berättelse: ett litet europeiskt företag som grundats för ynka nio månader sedan har redan lockat investerare som Andreessen Horowitz och Microsoft. Sam Schechner på WSJ (gåvolänk) har intervjuat vd:n och grundaren Arthur Mensch.
6. Veckans opinionstext är egentligen ingen enskild text utan en skribent som jag tycker levererar väldigt läsvärda texter i jämn takt, nämligen Katrine Kielos-Marçal. Den här veckan har hon till exempel både skrivit om AI och superhjältar.
7. Veckans fotorep hittas hos Reuters och handlar om hur Norge försöker rädda fjällräven från att dö ut. Lisi Niesner har fotograferat och skrivit reportaget tillsammans med Gloria Dickie. (Obs! Innehåller ett faktafel, Finland är inte en del av Skandinavien.)
8. Under de senaste veckorna har jag sett en massa filmer. Vissa av dem har varit riktigt bra men ingen av dem har lyckats skapa någon starkare reaktion hos mig. Förutom American Fiction, som mig veterligen inte haft biopremiär i Finland, men går att se på Prime Video. Det är en längre tid sedan jag senast njutit så mycket av en film. Jeffrey Wright är väldigt, väldigt bra i huvudrollen. Den här är en satir men egentligen ett drama om familj och förlust. Rekommenderar varmt! Här kan du se trailern.
9. Meghan Cahn har skrivit om gen X och äldre millenialers besatthet av cigaretter (och framför allt kändisar som röker).
10. Tydligen är det lätt att tjäna pengar på fanfiction. Förutom då om man är författare, rapporterar Elizabeth Minkel på Wired.
Avslutningsvis några snabba:
Eric Kims supersnabba nudlar med jordnötssmör.
Här i textformat.
***
“The O.G. geriatric fashion inspiration” Iris Apfel dog i fredags.
***
Färsk studie bekräftar att det lönar sig att vara artig när man chattar med stora språkmodeller.
***
Mysteriet bakom skivomslaget till Joy Divisions album Unknown Pleasures.
Här i textformat.
***
Asiatiska elefanter sörjer högljutt sina döda kalvar.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna:
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna bli prenumerant.