120
Jag hade inte hunnit lägga ner min Substack när Elin tipsade om nyhetsbrevet häromdagen (tack!) och eftersom det har hittat nya människor hit så bestämde jag mig för att skriva ytterligare två nyhetsbrev här. Projektet att flytta nyhetsbrevet till Ghost fortsätter ...
Det största som hänt mig på sistone är en resa till Zambia med finska Utrikesministeriet. Det var intressant, fascinerande och lärorikt, men också obekvämt och stundvis till och med obehagligt. Framför allt var resan tankeväckande och ögonöppnande. Vi får se om det ger inspiration att skriva lite utförligare, just nu känns alla mina tankespår så himla banala.
En annan bidragande orsak till tystnaden på Substack är min rekordlåga konsumtion av populärkultur. Samtidigt som det finns en massa intressanta serier och filmer att se har jag kollat på Fleabag för tredje eller kanske till och med fjärde gången. (Visserligen kan jag fortsättningsvis varmt rekommendera serien.)
Men nu vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
De här är mina funderingar och bästa rekommendationer:
1. Cory Doctorow, numera främst känd för att ha myntat uttrycket enshittification, skriver i FT (gåvolänk) att skitifieringen inte enbart är något som drabbar techplattformar utan precis allt. (Det här är första gången jag delar en gåvolänk till en FT-text så för säkerhets skull här ännu en helt vanlig länk.)
”The pre-enshittification era wasn’t a time of better leadership. The executives weren’t better. They were constrained. Their worst impulses were checked by competition, regulation, self-help and worker power. So what happened? One by one, each of these constraints was eroded, leaving the enshittificatory impulse unchecked, ushering in the enshittocene.”
2. Filosofiprofessor Seth Lazar har skrivit en essä på Aeon om ett av mina favoritämnen, nämligen AI och (moral)filosofi. Texten är lite onödigt lång och om man alls är bekant med hur en stor språkmodell fungerar kan man skippa början av essän för att komma fram till det riktigt intressanta, nämligen hur man ska lära en AI om moral och vad som är rätt och fel. Vilka mer långtgående effekter har det på samhället när vi skriver in en viss sorts moraluppfattningar i en stor språkmodell? Och hur påverkas våra verkliga sociala relationer om allt fler börjar umgås med så kallade AI-kompisar? Mera sånt här, tack!
3. Jag uppmuntrar igen till att läsa vad Masha Gessen har att säga, den här gången om Aleksej Navalnyjs öde.
”He and I had argued, over the years, about the fundamental nature of Putin and his regime: he said that they were “crooks and thieves”; I said that they were murderers and terrorists. After he came out of his coma, I asked him if he had finally been convinced that they were murderers. No, he said. They kill to protect their wealth. Fundamentally, they are just greedy.
He thought too highly of them. They are, in fact, murderers.”
4. Den hetsiga konkurrensen mellan olika strömningstjänster har i princip tagit oss tillbaka till ruta ett. För att kunna kolla på de mest omtalade serierna måste man prenumerera på ett flertal tjänster och det är irriterande men också väldigt dyrt. Angela Watercutter på Wired förutspår nya glansdagar för livesändningar i linjär tv, vilket är lite intressant ju. I samband med presidentvalet i Finland gav diverse valdebatter och andra program lite medvind för gammal hederlig tv också på de här breddgraderna. Jag som inte haft en fungerande tv-apparat på länge undrar om det är dags att åtgärda den saken. Och på tal om jättemånga prenumerationer skriver Ben Cohen i WSJ (gåvolänk) om vilken möda (och utgift) det är att ha så himla många olika tjänster som man i värsta fall inte ens kommer ihåg eller använder.
5. Veckans fotorep hittas i Texas Monthly. Under ett års tid följde fotografen Richard Sharum polisen i Dallas och dokumenterade kring 60 fall av brott mot liv. Temat förstås vidrigt men bilderna är desto finare. Tack Fred för tipset!
6. För några dagar sedan delade den palestinska fotojournalisten Motaz Azaiza (som visserligen tvingats fly till Qatar) ett inlägg på Instagram, bilden som han inte kan glömma. Jag tycker det är ett oerhört viktigt uppdrag Azaiza och hans kolleger har då de dokumenterar händelserna i Gaza och jag beundrar alla modiga fotografer och reportrar som lägger sitt liv på spel när de rapporterar från konfliktzoner. Samtidigt tycker jag det också är viktigt med påminnelser som den här essän i NYTimes (gåvolänk). Den är skriven av en annan fotograf med rötter i Palestina, Adam Rouhana. Med sina bilder avser Rouhana att nyansera bilden av palestinier. Han menar att det är en subversiv handling att visa livsglädje och samhörighet, inte minst nu när bildmaterialet från Gaza huvudsakligen består av förödelse, sorg och lidande.
7. Rebecca Jennings (Vox) och Kate Lindsay (Embedded) har skrivit om samma ämne från lite olika infallsvinklar. Jennings målar upp en dystopisk nutid där antalet följare och popularitet på sociala medier avgör vem som får ett förlagsavtal och vem som blir utan. Oavsett vad man jobbar med måste man tänka på sitt personliga varumärke och locka fler följare. Lindsay i sin tur har intervjuat Morgan Sung, en ung journalist som nyligen blivit en del av ett kooperativ som skriver nyhetsbrev och har stark närvaro på sociala medier. Det här stressar mig alldeles enormt. Om det ännu för några månader sedan kändes som ett tänkbart alternativ att bli frilansare är jag nu alldeles övertygad om att jag inte har sådana färdigheter som krävs av en självständig skribent. Jag vill inte skapa innehåll på Tiktok och framför allt vill jag inte strategiskt och målmedvetet bygga ett varumärke för företaget eller produkten Laura Klingberg™.
8. I och med att filmen haft premiär i USA i september känns det som att jag är den sista personen i hela världen som sett Yorgos Lanthimos nyaste film, Poor Things. Filmen delar åsikter och om du ogillade den här skarpt så förstår jag mer än väl. Själv tycker jag väldigt bra om Lanthimos filmer och njöt av den här vrickade och stundvis fräcka film. Emma Stone är alldeles otroligt strålande i huvudrollen.
9. Sam Altman försöker locka investerare att lägga 5–7 biljoner dollar på Open AI:s projekt som ska öka tillverkningen av halvledare. För att lägga saker och ting i ett större sammanhang: 7 biljoner dollar är 206 gånger så mycket som Manhattanprojektet kostade och 8 gånger större än amerikanska försvarsdepartementets årsbudget.
10. Det känns som att psykoanalys blivit ett allt populärare samtalsämne under det senaste året eller så. Själv har jag stiftat bekantskap med podden Ordinary Unhappiness där två akademiker insatta i ämnet analyserar populärkultur och aktualiteter med hjälp av psykoanalytiska begrepp.
Avslutningsvis några (okej, ovanligt många) snabba:
59 knep som manusskribenter använder sig av för att få tittarna att gråta.
***
Hollywood krymper, och då avser jag inte effekterna av Ozempic.
***
Daniella Kallmeyers kostymer, även kända som lesbian chic.
***
Förvandla gammalt bröd till färskpasta.
***
Bioluminiscenta krukväxter säljs nu i USA.
***
Hur djuren ser olika färger.
***
Den här texten om noshörningen Sudan fick mig att hulka.
***
Lavar klarade sig i 18 månader utanför Internationella rymdstationen.
***
Tydligen är det väldigt enkelt att skapa ett terrarium.
***
Ett tänkbart sätt att göra sig av med koldioxidutsläpp är att gräva ner koldioxiden på havsbotten.
***
Om du känner dig alltför glad och lycklig kan du kolla upp de här eremitkrabborna som använder plastskräp i stället för musselskal för att skydda sina kroppar.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna:
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna sprida ordet.