118
Tyvärr behöver jag inleda årets första brev med något mindre trevligt. Jag är medveten om Substacks problem med nazister (gåvolänk till Jonathan M. Katz text i The Atlantic) och under julpausen började jag leta efter en annan plattform för nyhetsbrevet. Mera info följer när/ifall det faktiskt blir aktuellt med en flytt. Också Casey Newton på Platformer skrev klokt om just det här tidigare i veckan.
Men nu vidare till den huvudsakliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
De här är mina funderingar och bästa rekommendationer:
1. Historikern och författaren Tara Isabella Burton har skrivit en otroligt spännande text på Aeon om hur internet blev den främsta förmedlaren av trollkonst, mystik och esoteriska läror. Dessutom förklarar Burton vilken betydelse mem har i det här sammanhanget.
Unencumbered by our bodies, or communities, we live in a miasma of yearning, willingly succumbing to an increasingly palpable form of spellcraft practised by the digital magi who profit from our attention. Like the old witches’ bargains of eras past, we agree to sell parts of ourselves – our eyeballs – in exchange for certain illusory fulfilments of desire packaged up by powerful corporate tech titans and memetically gifted shitposters capable of ‘going viral’ with a perfectly worded image or tweet. Memes, in this telling, become the modern interpretations of the magician’s sigil: a magical image empowered to convey the magician’s desired energy.
2. Isabel Cristo har skrivit en så intressant text på The Cut. 2023 kanske anses ha varit tjejernas år (year of the girl) men egentligen var det framför allt vuxna kvinnor som anammade Barbieestetiken, betalade hundratals euro för att se Taylor Swift live och knaprade i sig girl dinner i stället för att äta så att säga riktig mat. Varför är så många kvinnor intresserade av tjejighet? Kanske för att vi tänker oss att det är enklare, mindre komplicerat, att vara en ung tjej.
The thing about girlhood is that it’s a before time: before puberty, before life, and, importantly, before feminism. Although in reality, girlhood can be (often disturbingly) pierced by the politics of the adult world, it’s a period that precedes those choices that feminism has always concerned itself with — choices about marriage, child raising, career building, homemaking, sex, sexuality, and caretaking. It’s also a time that’s free from the consequences of those choices. In girlhood, we’re not yet even ourselves.
3. Wireds Steven Levy lyfter fram en intressant poäng i den här texten. Egentligen borde vi kanske vara glada över att stora språkmodeller hallucinerar, alltså hittar på saker. Så länge som det här fenomenet förekommer finns det nämligen fortsättningsvis ett oslagbart värde i att vara människa.
4. 1997 brukar betraktas som ett år då väldigt många ”viktiga” album släpptes. Rhian Daly på NME räknar upp 20 album som släpptes 2004, alltså för 20 år sedan. Många godingar på den här listan, bland dem Arcade Fires debut och Madvillains enda album.
5. Jag tror människor ofta glömmer bort hur enormt stort USA är och hur mycket annat som också finns i landet än bara dess öst- och västkuster. Fotojournalisten Sean Rayford tipsar om fotografer från nästan alla delstater.
6. Nieman Lab har traditionsenligt frågat ett antal experter vad vi kan förvänta oss av medier och journalistik i år. Här finns mycket fint, solidariskt och hoppingivande men förstås också många, många orosmoln. Några plock: krav på internationella pressetiska regler, news DJs och bättre journalistik för yngre publikgrupper.
7. I lördags såg jag Georgia Oakleys debut Blue Jean (länk till trailer). En fin film om hur svårt det kan vara att fatta rätt beslut. Rosy McEwens prestation är alldeles otrolig. Extra plus för en trovärdig skildring av 1980-talet och att filmen är endast 97 minuter lång. Och för att citera filmkritikern Martina Moliis-Mellberg är den här tyvärr skrämmande aktuell.
8. Silicon Valleys besatthet med självoptimering? Snark … det är inte därför jag delar Danny Fortsons text i The Times om techmiljardärerna som numera tävlar om vem som kommer att leva längst. Den här är bara skriven på ett så underhållande sätt. Med samma vill jag rekommendera Ben Tarnoffs recension av Walter Isaacsons Muskbiografi i New York Review of Books. Långsam journalistik, tio poäng.
9. Under julhelgen rekommenderade min syster Emma Clines nyaste roman, The Guest (Gästerna, har översatts till svenska). Ett riktigt prima exempel på en bra bok vars huvudperson är alldeles vidrig och på många sätt omöjlig att tycka om.
10. Kim Jung-Soo heter kvinnan som uppfunnit de superkryddiga Buldak-nudlarna. Jag hade ingen aning om att värdet på den globala försäljningen av snabbnudlar uppgick till 50 miljarder dollar i fjol. Jiyoung Sohn har skrivit om det här i WSJ (gåvolänk).
Avslutningsvis några snabba:
Stanley cup har inte längre något med NHL och ishockey att göra med.
***
Google har börjat fasa ut tredje parters kakor.
***
Hur Johnny Cash blev den första amerikanen som fick veta att Josef Stalin dött.
***
Världens första Porsche var en elbil som byggdes 1898.
***
En man som har skrivit en doktorsavhandling om potatismos (från 2022).
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.
Tusen tack för att du läser mitt nyhetsbrev. Om du gillar brevet får du gärna sprida ordet.