108
Häromdagen promenerade jag hem längs min gata och upptäckte en liten robotkurir från den närliggande matbutiken. De här robotarna har dykt upp i Helsingforsregionen under den tiden som jag bott i Sverige.
Egentligen är robotarna vita lådor på sex små hjul, inget desto mer speciellt. Men av någon obegriplig orsak tycker jag de här varelserna är så otroligt gulliga. De väcker en väldigt stark awww-reaktion i mig varje gång jag ser dem. När jag för ett par år sedan såg på Reddit att motsvarande robotar fastnat i snön i Tallinn trodde jag på riktigt att mitt hjärta skulle brista. Stackars små robotar, liksom.
Det visar sig att jag inte är den enda som har varma känslor för robotkurirer. I veckan råkade jag se en text i Helsingin Sanomat där man faktiskt försökte förklara varför en del människor upplever att robotarna är så himla gulliga, särskilt då de tappar bort sig eller blir förvirrade.
Enligt neuropsykologen och doktoranden Helena Kiilavuori, som HS intervjuat, finns det ännu inga studier där man forskat reaktioner eller känslor som robotkurirer väcker hos människor. De studier som man gjort om människans förhållande till robotar har alla handlat om människoliknande eller sociala robotar.
Dels kan fenomenet förklaras med antropomorfism, som jag skrivit om flera gånger. Alltså att tillskriva prylar eller djur olika mänskliga egenskaper eller attribut. En annan tänkbar förklaring är den österrikiska zoologen och etologen Konrad Lorenz teorier om gullighet och babyschema (Kindchenschema) från 1949.
Enligt Lorenz uppfattar människan ofta olika kombinationer av infantila fysiska drag som gulliga. Det här omfattar bland annat liten kroppsstorlek, ett stort huvud eller stora ögon och runda eller mjuka kroppsdrag. Också egenskaper som lekfullhet, hjälplöshet och oskyldighet upplevs som gulliga. (Det här förklarar också varför jag tycker att min systers två katter är så sanslöst gulliga. De har stora ögon och är både lekfulla och nyfikna av sig.)
Om vi ska tro på babyschema tenderar vuxna att känna ett starkt behov att beskydda och omhänderta varelser som har olika gulliga attribut. Vi förknippar alltså gulliga egenskaper med småbarn och ungar och för att försäkra artens överlevnad är det nödvändigt att de äldre tar hand om de yngre. Den här delen av teorin har fått stöd av ett antal senare studier. Lorenz teori kan alltså bjuda på en förklaring till att jag, en vuxen och barnfri kvinna, plötsligt känner ett starkt behov att rädda en robot som tappat bort sig.
Babyschema har också visat sig vara effektiv i marknadsföring. Om en reklam eller en produkt upplevs som gullig är sannolikheten större att konsumenter vill köpa varan eller tjänsten. Min snabba sökning i ett par artikeldatabaser visar att på sistone har teorin om babyschema bland annat tillämpats i studier om digital marknadsföring och utveckling av dataspel.
1973 tilldelades Lorenz och hans forskarkolleger Karl von Frisch och Nikolaas Tinbergen Nobelpriset i medicin för deras upptäckter om olika beteendemönster. Också värt att känna till att Lorenz förespråkade olika rashygieniska idéer i början av sin karriär. Visserligen ångrade han sig senare.
Vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former. (Vänligen notera att den här gången är en del rekommendationer några veckor gamla.)
Här kommer några rekommendationer:
* STAT var en helt ny bekantskap för mig men det kanske inte är så överraskande eftersom det handlar om en sajt om hälsa och medicin. Hur som, Eric Boodman har skrivit en mycket intressant och läsvärd text om en konservativ amerikansk gynekolog som försvarar aborträtten i Appalachia. (Tack för tipset, Sonja!)
* Naomi Klein är aktuell med sin nya bok Doppelgänger, som handlar om hur hon i flera års tid förväxlats med Naomi Wolf. Jag läste ett utdrag från boken i Vanity Fair och i dag publicerade New Yorker Jia Tolentinos intervju med Klein.
* Jag tyckte Faith Hills text i The Atlantic om att bli förtjust (eller till och med förälskad) var läsvärd och tankeväckande.
If an unrequited crush is uniformly an experience of anguish, that’s a pretty sad statistic. The experts I spoke with, though, didn’t think of crushes that way. For the most part, they backed up the core theory behind my friend group’s “glimmers of hope”: that feeling strongly for someone can make you feel more alive. And that is, in fact, usually a good thing, rather than an unbearable source of torture or a gateway to maniacal infatuation.
* För mig är fenomenet trad wife liknande som Barbiefilmen. Jag vill liksom läsa precis allt som skrivits om det. Think pieces, kolumner och essäer – jag är intresserad av dem alla. Anne Helen Petersen (hon som skrivit mycket om millenialer och utbrändhet) blev ombedd att leva som en trad wife under en veckas tid. Resultatet mycket läsvärt. 10 poäng för illustrationerna.
* Elif Batuman bad Chat GPT om hjälp med att hitta ett stycke som Marcel Proust skrivit. Väldigt roande text i The Guardian.
* Veckans opinionstext hittas i NYTimes. Den är skriven av Jessica Grose i början av augusti och handlar om Huberman husbands. Det är fullständigt obegripligt för mig att så många vettiga, högutbildade människor i min omgivning verkar tro att en docent i neurobiologi är behörig att ge råd om kost, träning, sömn och allt annat som har med hälsa och välbefinnande att göra med. (Ja, han kanske jobbar vid Stanford, än sen då?) Givetvis föredrar jag att folk lyssnar på Andrew Huberman i stället för till exempel Jordan B. Peterson. Men bara för att man råkar ha en högre akademisk grad i ett ämne innebär inte att man plötsligt förvandlas till en universell expert i precis vad som helst.
* Ett intressant tillämpningsområde för AI. Pinterest främjar representation och inkludering med hjälp av ett AI-verktyg som skapar bilder på flera olika sorters kroppar.
* Jag är ganska övertygad om att åtminstone en del av de här är AI-genererade men veckans fotorep består av gamla bilder på flygresande.
* Endast två tillställningar kvar, men jag rekommenderar varmt Tiia Kasurinens ONSTAGE – The Concert på Zodiak i Helsingfors. Kasurinen utforskar popstjärnor, klubbkultur, femme-estetik och alter egon. Själv tyckte jag voguedansarna Lydia och Amanda var de absolut största stjärnorna.
* Visst är människokroppen ändå på många sätt helt otrolig? Det finns forskningsrön som tyder på att det kan vara möjligt att med hjälp av stamceller vårda skador som karies orsakat i våra tänder.
* Hörde om det här för några veckor sedan på BBC, nämligen att kaffesump kan användas till att tillverka starkare betong.
* Nyligen svarade FT:s vinexpert Jancis Robinson på 121 frågor som läsarna skickat in om vin. Själv rekommenderar jag Bestheim Pinot Gris för alla vänner av Alsaceviner. 14,50 euro på Alko, 115 kronor på Systemet.
* Gillar du vitlök? Klicka här.
* Avslutningsvis reverse tetris.
Medan jag skrev det här brevet lyssnade jag huvudsakligen på låtar från Martina Moliis-Mellbergs program Atlantis.