107
Det är visserligen ungefär en tredjedel kvar av det här året men i skrivande stund är jag ganska övertygad om att förutom generativ AI, Barbenheimer och klimatkrisens upptrappning kommer vi att komma ihåg 2023 som året då en storskalig skitifiering av internet tog fart.
Skitifering, eller enshittification, är processen där man medvetet försämrar användarupplevelsen av en app eller tjänst för att öka intäkterna. Mig veterligen är det den kanadensiska mångsysslaren Cory Doctorow som myntat uttrycket. I början av året blev hans långa artikel i Wired en stor snackis och jag har också inkluderat texten i mina rekommendationer.
Nu verkar skitifiering vara extra aktuell igen. Dels på grund av den plattformkollaps som pågår bland mikrobloggar, dels verkar det råda en konsensus om att perioden som kallas web 2.0 lider mot sitt slut. Ungefär dagligen ser jag internetvänner ta farväl av X (Twitter) men någon uppenbar arvtagare ser inte ut att finnas. Att hitta vettiga sökresultat på Google har blivit en ganska krävande syssla (nej, det handlar inte enbart om att min hjärna är trött och min koncentrationsförmåga trasig …) men vilka ansenliga alternativ har vi egentligen?
Skitifieringen ger sig inte endast uttryck i form av sämre debattklimat på sociala medier och irritation över att det är så svårt att hitta det man letar efter i den digitala sfären. På många sätt är plattformsekonomin och den osäkerhet som den bidrar med också en del av skitifieringen. Musiker får usla ersättningar för musiken vi lyssnar på på Spotify medan Foodora och Uber skapat en ny arbetarklass som har en ytterst prekär ställning i samhället.
Förutom att web 2.0 har gjort oss beroende av olika nätverkseffekter har också det upplevda besväret att överge en tjänst eller pryl blivit förargligt stort. (Eller kanske har vi bara blivit för lata?) Det är omöjligt för mig att vara ”social” på en tjänst som är avsedd att ersätta X (Twitter) om ingen av mina bekanta migrerar till Mastodon, Bluesky eller Threads. Men det är också “jobbigt” att flytta över alla mina gamla spellistor från Spotify till Tidal, för att inte tala om hur ”ansträngande” jag tänker mig att det är att träna upp tjänstens rekommendationsalgoritm.
Bara en gissning men jag misstänker att frustrationen över den hämndlystna och hätska atmosfär som just nu präglar internet är en orsak till att så många dras till hobbyer som stickning, analog fotografi och krukväxter/trädgårdar. De ger oss helt enkelt en paus från internet och all galenskap som höjer blodtrycket. Det känns bra att pyssla med händerna och de repetitiva rörelserna som ingår i handarbete och trädgårdsskötsel stimulerar det parasympatiska nervsystemet, alltså den delen av nervsystemet som bland annat ansvarar för vilopulsen och matsmältningen.
Det intressanta är förstås huruvida tendensen att byta ut det digitala landskapet mot en mer analog verklighet (delvis eller helt och hållet) blir en förbigående fas eller en mer bestående utveckling. De klokaste har visst redan accepterat att den här tidsepoken är slut och att det är bäst att gå i självpåtagen exil tills läget lugnar sig och något helt nytt hinner uppstå.
Men nu äntligen vidare till den egentliga orsaken till att jag skriver det här nyhetsbrevet. Varje vecka konsumerar jag en massa nyheter, journalistik och populärkultur i olika former.
Här kommer några rekommendationer:
* Det har hänt så sjukt många saker under nyhetsbrevets paus, så många fina texter som förtjänar att uppmärksammas. Jag upplevde väldigt stark igenkänning när jag läste Kate Lindsays text om så kallad åsiktströtthet (opinion fatigue) på Bustle.
“From the depths of ’90s-era internet forums through the tweets and Tumblr screeds of the 2010s into today’s viral TikToks, opinions and their resulting discourse have been the driving force behind social media. But after 10 years of algorithmically driven feeds that give users extra incentive to comment on trending topics and reward increasingly “hot takes,” users are making the choice to opt out or otherwise radically alter how they post their thoughts online.”
* En annan text som fick mig att stanna upp var den här New Yorkertexten som publicerades nu i helgen. Den handlar om höns och är skriven av Martha McPhee. En sympatisk, om än stundvis ganska läskig, berättelse om McPhees familj och hur de blev förtjusta i en fågel. Medan vi är inne på höns så betraktar jag fågelinfluensaläget i Finland som ett tydligt tecken på att vi nog borde förbjuda industriell djurhållning. Helsingin Sanomat publicerade en utmärkt artikel (för alla som kan finska) i veckan om hur pälsgårdarna i Österbotten kan fungera som grogrund för en ny pandemi. Om du inte orkar läsa Annikka Mutanen och Karoliina Juntunens informativa och väldigt läsvärda text rekommenderar jag att åtminstone studera grafiken.
* De som har läst nyhetsbrevet under en längre tid minns kanske att jag är väldigt förtjust i NYTimes kulturkritiker Wesley Morris, också känd för den ypperliga podden Still Processing. Nu i augusti har det gått 50 år sedan hiphop föddes och Morris har skrivit en förtjänstfull essä om genren. Om du vill höra Morris diskutera essän kan du kolla upp veckans avsnitt av Culture Gabfest.
* Nyligen hade jag äran att intervjua forskaren Pii Telakivi, som har specialiserat sig på etiska frågeställningar förknippade med AI. Hon studerar bland annat vad det innebär i längden att chattbotar ändrar vårt sätt att ta till oss ny information. Telakivi medverkar också i den nya säsongen av Ylepodden Räjäytyskuva.
* En av mina favoritskribenter, Sanna Samuelsson, har debuterat som författare med romanen Mjölkat. Rekommenderar den här fina och kompakta boken. Här kan du läsa Maria Schottenius recension i DN . Vill du köpa mitt exemplar? Skicka DM.
* Veckans fotorep handlar om banlieues, som varit ganska mycket på tapeten under sommaren efter att 17-åriga Nahel Merzouk sköts av polisen i Frankrike. Fotografen William Keo är själv uppvuxen i en av förorterna till Paris och har bland annat dokumenterat sina vänner och sin vardag.
* Sinéad O’Connor dog i slutet av juli. Dokumentärfilmen Nothing Compares finns att se både på Arenan och SVT Play. Stark rekommendation. Fint att Yle kunde lägga ut dokumentären på nytt efter dödsbeskedet.
* Forskningen bekräftar det som alla hästmänniskor vetat sedan länge, nämligen att hästar kan skilja på människors olika ansiktsuttryck. Här kan du läsa studien som finländska och franska forskare gjort tillsammans.
* Oberoende hur eller vart man reser är supermarketen det bästa stället att handla souvenirer på.
* En lite annorlunda tribut till Brian Eno.
* Berlinfonten.
* Avslutningsvis en helt vansinnigt god tomatsoppa.
Medan jag skrev ihop det här brevet lyssnade jag bland annat på de här låtarna.